Forumet - heälp

heälp

135 0 22
känner mig så jävla löjlig som frågar sånt här. Men människor över internet är så himla mycket snällare och mindre läskigare.. så, snälla svara: var ska man ta vägen när man absolut inte vill vara vid liv längre? jag vet att jag innerst inne vill. men som det är nu så känns det mer som om jag vill dö.

några erfarenheter kring vad man ska göra för att det ska kännas bättre, eller i alla fall uthärdligt? (skulle uppskatta det så oerhört mycket)

det låter så löjligt. så "mainstream", men tro mig. jag vill inte mer.

och en sak som jag direkt kan säga inte fungerar är det här med psykolog/läkare. de vill att jag ska bli en ännu mer hjärndöd grå individ genom att knapra piller. så därför går jag inte längre dit.

brukade träna också. men nu har jag inflammation i mina muskler eller något sånt.. så nu ska jag helst inte träna (men gör ändå. och det är så jävla illa)

snälla, bara hjälp.

ÄNDRAT 2011-03-28 23:30

Spana också in:

Renesmee:

några erfarenheter kring vad man ska göra för att det ska kännas bättre, eller i alla fall uthärdligt?


Man kan ju undvika sånt som man tycker är jobbigt, om det är något speciellt. Jag vet inte varför du mår dåligt, kan det vara en depression? Är det något som har hänt?

Alla förtjänar att må bra. Man ska inte bara uthärda, det är så onödigt när det faktiskt FINNS hjälp att få.
Du säger att du inte vill gå till psykolog/läkare, men jag lovar dig att alla inte bara vill proppa dig full med piller. Har du varit hos en privat psykolog någon gång? Det kanske kunde vara något. Det finns olika typer av psykologer som sysslar med olika behandlingsformer. Bara för att du har haft otur hittils betyder det inte att du kommer ha det också framöver. Sök hjälp och se vart det leder dig, ge inte upp!

Det är ett bra första steg att skriva här och du VILL ju må bättre, men jag vet tyvärr inte vad du kan göra på egen hand. Du får förklara lite vad du tror att ditt mående beror på. Om du vet det själv?

Sen kan man gå och prata med en kurator på en ungdomsmottagning också. Det finns både bra och mindre bra kuratorer, precis som det finns bra och mindre bra av både psykologer och läkare. Det gäller bara att hitta rätt.

Om man vet varför man mår dåligt, t.ex. att man har social fobi som jag är säker på att jag själv har, så vet man vad man måste göra/träna på, dvs sociala situationer. Men om man inte riktigt vet, då blir det knepigt.
lycka till!
ChickiBull:

Du låter min pyssla om dig och göra varm choklad och go mat åt dig framför brasan i en skön fåtölj.


Är det så? Låter hur najs som helst ju.

smisk:

men vill ändå [blush]


Vadän? [cute]



Kämparglöd:

Om du vet det själv?


Ja, jo.. Jag är nästan helt säker faktiskt. Känner mig bara som en egoistisk mupp om jag ska prata om det.. Men antar att man får lov att vara det där borta?
Har du provat någon medicin eller har du bara fått för dig att man blir en hjärndöd zombie?
Blev definivt inte zombie när jag åt SSRI, däremot hjälpte det massor mot min ångest och mina självmordstankar.

Annars finns det KBT och massa annat man kan få hos psykologer. Det är liksom de som är utbildade för att hjälpa folk med problem som dina, tror inte man kan hitta bättre hjälp på annat håll. Förutom att man ska tänka på att hålla sig aktiv, träffa folk, motionera, sova bra etc såklart..
Renesmee:

Känner mig bara som en egoistisk mupp om jag ska prata om det.. Men antar att man får lov att vara det där borta?


Ja, det får man! :) Jag förstår om du känner dig dum osv, men det är du såklart inte. Försök tänka så, att du bara inbillar dig, att det bara är sant inuti ditt eget huvud. Kuratorn/psykolog är där för dig, för att du ska må bättre. Det är okej att känna sig konstig, ja rent av dum i huvudet, men det kommer du få hjälp med att hantera, dessa onödiga tankar..det är inte värt att leva sitt liv på det sättet. Det är inte värt det, att vilja dö..

kram
blum:

Har du provat någon medicin eller har du bara fått för dig att man blir en hjärndöd zombie?


Jag vill prova egentligen, men efter att ha sett hur andra som tagit hjälp av tabletter blivit så är jag väldigt avskräckt. Sen så vill jag inte att det ska stå på mig (journal) att jag någon gång i mitt liv behövt använda mig av tabletter, - för det skulle nog se väldigt dumt ut.

Det är ungefär där skon klämmer.. Sen så är jag väldigt rädd för biverkningarna som kan komma. Samt att jag blir skeptisk (skulle inte ni blivit det?) om de direkt erbjuder mig medicin.

KBT fungerar i övrigt inte, tror jag. Jag pratade med någon någon gång som pratade om att man skulle testa det, men jag tyckte bara hon flummade. T.ex. så avbröt hon när jag pratade om en sak jag var extremt oroad över med att säga att jag skulle tänka på framtiden osv. osv.

Träning är annars bra.. [love]


Se, jag ser bara allting negativt. Speciellt att det här blev en wall of text.
Renesmee:

Sen så vill jag inte att det ska stå på mig (journal) att jag någon gång i mitt liv behövt använda mig av tabletter, - för det skulle nog se väldigt dumt ut.


Varför skulle det se dumt ut? Man är inte sämre för att man mått dåligt och behövt äta medicin. Skulle det se dumt ut om det stod att du ätit penicillin också?
Dessutom är det ju bara läkare som kommer se din journal.

Renesmee:

Det är ungefär där skon klämmer.. Sen så är jag väldigt rädd för biverkningarna som kan komma. Samt att jag blir skeptisk (skulle inte ni blivit det?) om de direkt erbjuder mig medicin.


Alla får inte biverkningar, jag blev tex bara lite darrig på händerna, det var allt.
Om jag fått medicin direkt hade jag bara blivit glad. Jag fick vänta i ett år innan de ens föreslog det..

Renesmee:

KBT fungerar i övrigt inte, tror jag. Jag pratade med någon någon gång som pratade om att man skulle testa det, men jag tyckte bara hon flummade. T.ex. så avbröt hon när jag pratade om en sak jag var extremt oroad över med att säga att jag skulle tänka på framtiden osv. osv.


Att någon du pratade var flummig betyder ju knappast att KBT inte fungerar!
blum:

Dessutom är det ju bara läkare som kommer se din journal.


Är det verkligen så? För min ena förälder arbetar inom sjukvård och har skrämt upp mig med en massa strunt; bland annat om det här kring bieffekter samt vilka som kan kolla i journalen.

Sen så, om jag t.ex. söker in till IHS så kanske de kan komma att göra hälsotester på mig, och sedan ber om att få ta en titt i min journal - då kanske de väljer att bortprioritera mig pga. psykisk ohälsa eller något i den stilen..
Renesmee:

Sen så, om jag t.ex. söker in till IHS så kanske de kan komma att göra hälsotester på mig, och sedan ber om att få ta en titt i min journal - då kanske de väljer att bortprioritera mig pga. psykisk ohälsa eller något i den stilen..


Det kommer aldrig att hända

Renesmee:

Är det verkligen så? För min ena förälder arbetar inom sjukvård och har skrämt upp mig med en massa strunt; bland annat om det här kring bieffekter samt vilka som kan kolla i journalen.


Dum förälder!
Har man otur kan man få jobbiga bieffekter, men om man slutar med medicinen då så försvinner de ju.
Jag kan inte så mycket om det där med journaler, men jag tror att det bara är läkare som får titta. Man får ju knappt se sin egen ens.
Renesmee:

Fast det vet du ju inte. Och det vet inte jag heller.. Det är därför jag velar, och mår ännu sämre pga.


Jo, har googlat lite nu och jag hade rätt. Ingen får titta i din journal utan ditt tillstånd utom läkare och sjuksköterskor, och då tittar de bara i den del som är aktuell.
En arbetsgivare eller skola kan inte få tag på din journal.