Det går knappt en dag utan att jag tänker på dig.

Jag tänker på dig hela tiden.

På något sätt så är det som du finns här.

Överallt.

Jag ser dig.

Överallt.

Eller åtminstone så tror jag att jag ser dig.

För att jag hoppas.

Så fort jag ser någon med lockigt hår någonstans.

Varsomhelst.

Så ser jag dig.

För att jag hoppas.

Att det verkligen ska vara du.

Och att du vänder dig om.

Säger att du älskar mig.

Så där som vi gjorde ibland.

Utan att tala.

Utan att tala, bara log vi mot varan och så viste vi.

Visste att vi älskade varandra.

Jag ler varje dag.

Inte för att du ser.

Inte för att du hör.

Men för att om du någonsin ser mig igen.

Hör mig igen.

Så vet du.

Att jag fortfarande älskar dig.

Och är din.

För evigt.

David.