Jag ser den, den sitter där, mitt i tomheten.
Ett ljus blinkar ensamt, likt en fyr i natthimlen
Det är blått, och där det blå upphör kan man skönja dess konturer
Det är som ett ensamt rum i ingenstans som sprider ensamheten
Det sitter där, som en del av evighetens förfall, och väntar på dess undergång.

En ensam vind blåser genom tomheten
En vind av skönhet och förundran