Forumet - Hjäla mig?

Hjäla mig?

181 0 25
Hej.. Jag har ett problem som jag gärna vill ha löst.. De är så att jag inte har mått bra och känt mig värdelös och hopplös, så jag har börjat skära mig.. Och vill verkligen sluta men kan inte.. Har någon tips så är jag jätte tacksam för de!
Ha de
Kram[love]

Spana också in:

Blondy:

De är så att jag inte har mått bra och känt mig värdelös och hopplös, så jag har börjat skära mig..


Du måste lära dig att lindra smärtan på andra sätt än genom att skära dig. Lugnet som det ger beror på att betaendorfiner utsöndras i din hjärna. Det finns andra sätt för att framkalla endorfiner som inte inkluderar självskada. Träning är ett tips.

Gör något av smärtan. Ge den en "form" och bearbeta den genom till exempel musik, dans, teckning, skrivande etc.
Blondy:

Och vill verkligen sluta men kan inte..


Det är som vilket beroende som helst, och behandlas på samma sätt. Det är bara att välja en av följande:
1. Gör en cold turkey. Bara sluta rakt av, försök inte att "dra ner på det" utan bara totalsluta. Detta är den metod som funkat bäst för mig, även om det skall erkännas att jag har haft en del återfall och nu fått problem med det igen.
2. Gör mindre och mindre, och framförallt med trubbigare föremål. Om du använder rakblad nu - byt till brytbladsknivsblad (roligt ord, men ta bort kniven. Med kniv kan man råka skära sig farligt mycket). Därifrån kan du gå till pennvässarblad, och sedan är det smörkniven.
3. Ersätt med ett mindre beroende. Det här har jag testat, men kan inte direkt rekommendera det. Som en rökare som börjar snusa för att sluta med cigaretterna kommer du gå och vara beroende av båda ett bra tag, och när väl skärsuget släpper så kommer du ha ett nytt beroende att kämpa med.

Sedan finns det ju metoder för att mildra själva suget mer kortsiktigt. Choklad och roliga TV-serier funkar för mig, för andra fungerar det bäst att träna.

Lycka till!
Blondy:

så jag har börjat skära mig


Då känner man sig mindre värdelös och hopplös...

Michee:

Du måste lära dig att lindra smärtan på andra sätt än genom att skära dig


Linda smärta genom att skada sig, makes sense.

Fattar inte varför alla håller på med sån skit nu för tiden, har ju blivit typ nåt jävla mode, att tonårsflickor ska gå runt med röda streck på armarna efter skärsår. Blir bara så less. Ge bara fan i det, hur svårt kan det vara?
jag bestämde mig bara för att sluta helt enkelt. självklart är det svårt. speciellt om du har hållt på med det länge, eftersom det blir som något slags beroende. man utsöndrar som sagt endorfiner och det känns bra att lägga smärtan på någonting annat för en stund. I know.

men typ, skaffa en slagpåse eller något som du kan slå på ist när du blir ledsen eller arg, eller sätt dig ner och försök och fokusera på att bara ta det lungt och att andas ist. vet inte hur det är för dig, men för mig så är det iaf som så att det är som allra värst dom där första 5-10 minuterna. dom är liksom avgörande. men om det inte är så för dig så försök och hitta på andra posetiva saker att lägga din ilska på ist.
jag vet att det är svårt, men det går. bara om man så verkligen försöker och vill. [y]

lycka till iaf!
Cowboy:

Linda smärta genom att skada sig, makes sense.


Michee:

Lugnet som det ger beror på att betaendorfiner utsöndras i din hjärna.


Endorfinerna verkar på samma sätt som morfin. När du skär dig utsöndras endorfiner i hjärnan.

Cowboy:

Fattar inte varför alla håller på med sån skit nu för tiden,


Nej, det är uppenbart. Men eftersom att alla håller på med det så innefattar det även dig. Och du borde väl åtminstone veta varför du själv gör det?

Cowboy:

har ju blivit typ nåt jävla mode, att tonårsflickor ska gå runt med röda streck på armarna efter skärsår.


Det är synd att så pass många idag är så snabba på att dömma, innan dom egentligen har någon aning om vad som ligger bakom.

"Döm ej den man, vars historia du ej kan."
Michee:

Du sa ju: "alla"?


Säg inte att du trodde att jag menade precis alla...

Menar såklart "typ alla", eller vad man nu kan skiva. Säger nån polare till dig att kön på Ica var en mil lång, så antar jag att du är så pass begåvad att du drar slutsatsen att den var lång, inte att den var just en mil lång.