Forumet - Hjälp ang. kcal intag...!

Hjälp ang. kcal intag...!

1368 0 21
Hej!
Jag är ca 175 cm lång och väger någonstans mellan 55, 58 kg. Jag motionerar dagligen och ganska hårt i 4+ timmar i sträck.
Jag har under ett halvår nu desperat försökt gå ner i vikt till det där perfekta 49, 50 kg (och försökt hålla det) men så fort jag blir nöjd så återgår jag till att äta över 2500 kcal om dagen.
Hemma får jag ingen hjälp och jag får jätte mycket ångest över vikten. Och nu de senaste veckorna har satt ett dagligt mål på under 500 kcal (vilket jag vet är helt stört!) men jag vågar inte gå upp eller ner och jag har blivit beroende av den desperata hunger-känslan och yrheten....
Hjälp!
Du har en ätstörning. Sök hjälp, eller bara någon som kan avlasta dig lite ifrån vad jag tror är oehört MÅNGA tankar om mat/vikt osv. Du förtjänar inte ett liv som bara handlar om att nå vissa magiska siffror!

Du förtjänar att äta mer än ynka 500 kcal om dagen!

Din målvikt är inte en frisk vikt, har inte en liten del utav dig redan insett det...?

Spana också in:

Fluorette:

Din målvikt är inte en frisk vikt, har inte en liten del utav dig redan insett det...?


Helt ärligt så vet jag inte, jag tror det, men själva idealet verkar så himmla fint...



Bajskorv:

Mitt liv är bättre än ditt för jag har andra intressen här i livet än att banta.


Mitt liv är bättre än ditt för jag var inte tvungen att skriva så.

Ja, fast något vill jag ju göra, jag har haft andra problem med och haft ganska mycket kontakt med BUP och det ända dom erbjuder är samtalskontakt och det fungerar inte med mig...
LIONH3AD:

haft ganska mycket kontakt med BUP


Du är tjugo år? Eller?

Jag är 160 lång och väger 42 kg just nu (men det är dock på grund av att mina tarmar är förstörda). Jag går även på medicin som gör att jag inte känner mig hungrig alls. Det kan gå flera dagar till jag äter något och det är ett helvete. Skulle jag börja träna nu (vilket alltid känns frestande) skulle jag förstöra mig själv helt. Jag tror inte du vill väga så lite, för när man väl kommer dit så vill man bara gå längre. Det kan sluta illa alltså :(
Jag vill inte ens tänka på hur smal du måste vara just nu... för fem år sedan vägde jag 45kg och jag är 163... jag såg grymt utmärglad ut. Du är lite mer än 10 cm längre än mig...Du bör söka hjälp, det är inget sunt tänkande. Det kan vara svårt att inse, jag hade det i början och det tog ännu längre tid för mig att erkänna för mig själv att jag hade en ätstörning.

En förklaring till att du periodvis äter så mycket mer beror på att du svälter kroppen under långa perioder, då kan kroppen reagera med extrema hungerkänslor. Det kan i sin tur leda till hetsätande och vidare till bullime. Och det är inget vidare heller. Kontakta en dietist som hjälper med att få ordning på sunda matvanor/ sund träning. Någon som hjälper dig att landa.

Önskar dig lycka till.
4 timmars hård träning om dagen är för mycket, det sliter sönder muskler, skelett och andra vävnader i kroppen. 500 kcal om dagen är inte nog mycket energi för att hålla igång en kropp som inte rör sig alls. Att du är yr beror på att din kropp har svårt att hålla dig vid medvetande, för att du gör av med enormt mycket mer energi än du får i dig.

Sök vård. Kontakta en vårdcentral som kan ge dig en remiss till en ätstörningsenhet, eller sök dig till en ätstörningsenhet direkt. Det finns en lista efter län här.
kindergartner:

Du är tjugo år? Eller?


Fjorton faktiskt, skrev bara in något.

mediakatt:

4 timmars hård träning om dagen är för mycket


Inte för mycket faktiskt, då jag belastar olika delar av min kropp vid olika moment... Och rör jag inte på mig så mycket så blir jag som en duracell-kanin :c



mediakatt:

Sök vård.


Och jag har ganska svårt för att söka hjälp över huvudtaget, det är d'rför jag skrev här för alternativa metoder...
LIONH3AD:

Inte för mycket faktiskt, då jag belastar olika delar av min kropp vid olika moment... Och rör jag inte på mig så mycket så blir jag som en duracell-kanin :c


Jo, för mycket. Att du huvudsakligen belastar olika kroppsdelar vid olika träningsmoment innebär inte att övriga kroppsdelar helt undkommer belsatning.

LIONH3AD:

Och jag har ganska svårt för att söka hjälp över huvudtaget, det är d'rför jag skrev här för alternativa metoder...


Det förstår jag. Men "alternativa metoder" innebär att sluta träna så mycket och börja äta mycket mer. Det är inte något som du kan komma ifrån. Och om du upplever ångest runt din vikt och inte vågar ändra på vad du äter så kommer du behöva hjälp med att kunna göra det.
Jag har tränat ganska hårt sen jag var liten och min kropp är ganska van vid det här laget... Dock finns det inte så mycket jag kan göra då det är mina djur jag har hand om när jag arbetar..


mediakatt:

Och om du upplever ångest runt din vikt och inte vågar ändra på vad du äter så kommer du behöva hjälp med att kunna göra det.


Ja, det förstår jag...
LIONH3AD:

Ja, det förstår jag...


Hur mår du överlag nu? Hur mycket tid ägnar du åt att tänka på mat och viktnedgång? Hur mycket tid ägnar du åt att må dåligt över din vikt? Vilka saker låter du bli att göra för att du inte är nöjd med din kropp? Om du är någorlunda lik de flesta andra personer med ätstörningar så lägger du ner grymt mycket tid och ångest på viktnedgång. Det är inget som bara försvinner när man blir nog smal, man fortsätter vara samma person med samma problem och precis lika mycket ångest. Och det är jättesvårt att acceptera det och släppa tanken på att en viss vikt skulle innebära någon större förändring. Det är lite därför man behöver professionell hjälp.
LIONH3AD:

Jag har under ett halvår nu desperat försökt gå ner i vikt till det där perfekta 49, 50 kg (och försökt hålla det) men så fort jag blir nöjd så återgår jag till att äta över 2500 kcal om dagen.


Du är på god väg in i anorexiträsket och jag tror, helt ärligt, inte att du kommer klara av att äta 2500 kcal/dag när du väl nått din idealvikt. Önskar verkligen att jag kunde banka in detta i huvudet på dig, men det tragiska är att varken du eller någon annan i din sits kommer lyssna.

Det vore så bra för din kropp om du tränade mycket mindre och åt mycket mer. Du förstör din kropp nu, ger den skador som du inte kommer känna konsekvenserna av förrän om flera år. Du kan förlora din mens och därmed din förmåga att få barn, din lever kan lägga av, ditt hjärta kan sluta slå, om du inte äter som man ska.

Prova åtminstone att faktiskt äta 2000 kcal EN enda dag. Och låta bli att träna. Kan du det så är det fantastiskt, för då är du inte så djupt nere i sjukdomen än. Kan du inte så är det bäst för dig själv att du bara lägger av med all träning och svält tills du får vård. För vård måste du få, om du inte kan sluta självmant.

Det går att ta sig ur ätstörningar, men du måste göra jobbet. Lycka till!