Forumet - Hjälp mig förstå mig på mig själv

Hjälp mig förstå mig på mig själv

522 1 54
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.. det känns som att ensamheten dödar mig sakta men säkert.
Vågar inte ens ta mig ut för att slänga soporna eller för att köpa mjölk. Vågar inte sätta mig på bussen för att ta mig till skolan.
Livrädd för att bli skadad av människors ord, då jag känner mig som ett stort öppet infekterat sår där alla kan få kasta in vad de vill, utan att jag kan fånga upp det.
Känner mig konstant iakttagen och förföljd. Ångesten och paranoian knackar mig på ryggen titt som tätt, och dumma jävla jag välkomnar den hela tiden.
Jag är fast i mitt egna fängelse, behöver hjälp med att ta mig ut.

Snälla sätt en diagnos på mig eller något, få mig att förstå mig på mig själv.
Tror du seriöst att jag skojar om något sådant här? Jag är inte den typen. Försök ta mig på allvar, vet att det är svårt. Men försök. Fick dock mod att skriva detta, då jag såg en annan tjej tråd som skrev om något liknande.

mrman:

Är du seriös eller försöker du skoja med andras trådar?

Spana också in:

OF 5:

föreslår att du tar kontakt med valfri kurator psykolog eller likvärdig.


Har gått hos en psykologer i hela mitt liv. Men de har aldrig förstått sig på mig. Då jag är väldigt utåtriktad och har lätt för att prata, men när jag berättar om hur jag känner inombords. Har ingen förstått. Brukar oftast förtränga mina känslor och låtsas som att jag inbillar mig, men nu kan jag inte göra det längre av någon märklig och frustrerande anledning. Vet inte vad jag ska ta mig till, hur jag ska klara vardagen.
mrman:

Jag vet faktiskt inte. Men eftersom du är inne här nästan 24/7 låter det rimligt att du inte är i skolan så ofta så därför tror jag dig lite mer.


Uppskattas. Får väl avregistrera mig snarast, efter någon förstående och smart människa här har satt en diagnos på mig eller förklarat för mig vad som försiggår i mitt huvud.
Du behöver inte vara rädd för ord! Folk har sagt så jävla mycket saker till mig men jag tar inte åt mig. Om nån jävla mupp har något taskigt att säga så får han göra det men jag skiter fullständigt i honom och hans irrelevanta åsikt. Ord gör bara ont om man tar åt sig dem. Och nu menar jag inte att man ska vara immun mot seriös kritik från folk som försöker hjälpa dig. Men om någon bara är ute efter att jävlas och få en att må dåligt så tar jag inte åt mig.
Homer:

Du behöver inte vara rädd för ord! Folk har sagt så jävla mycket saker till mig men jag tar inte åt mig. Om nån jävla mupp har något taskigt att säga så får han göra det men jag skiter fullständigt i honom och hans irrelevanta åsikt. Ord gör bara ont om man tar åt sig dem. Och nu menar jag inte att man ska vara immun mot seriös kritik från folk som försöker hjälpa dig. Men om någon bara är ute efter att jävlas och få en att må dåligt så tar jag inte åt mig.


Men jag trodde att det var så med mig med, har alltid trott det. Då jag har gått på min egna lögn om att jag är osympatisk och tuff. Men det är jag inte, jag bara önska att jag var det. Vet bara fan inte vad jag ska ta mig till, klarar inte av detta,jag kan inte ta mig ut utan att börja skaka och gråta... jag vet itne vad som händer, förstår ingenting. Har alltid känt såhär inombords, men det har gått helt överstyr nu... har ingen kontroll
Sameshit:

Men jag trodde att det var så med mig med, har alltid trott det. Då jag har gått på min egna lögn om att jag är osympatisk och tuff. Men det är jag inte, jag bara önska att jag var det. Vet bara fan inte vad jag ska ta mig till, klarar inte av detta,jag kan inte ta mig ut utan att börja skaka och gråta... jag vet itne vad som händer, förstår ingenting. Har alltid känt såhär inombords, men det har gått helt överstyr nu... har ingen kontroll


Det handlar nog inte så mycket om att vara tuff. Det är helt enkelt att man inser att ord inte kan skada en om man inte låter dem göra det. Tänk så här nästa gång: ska jag verkligen låta den här douchebagen förstöra min dag bara för att han sa något taskigt. Det är ju antagligen det han vill så stå emot och lev ditt liv utan att bry dig. Då är det du som är vinnaren.
RakatKadaver:

Har du restriktioner? För annars är det bara du som sätter gränserna.


Beror väl på hur man ser det. När jag väl tar mig ut, så reagerar kroppen på något märkligt vis som gör att jag måste lyssna på den och gå hem. Jag kan också höra en röst i huvudet ibland, oftare nuförtiden. Men han är nog inte en riktig restriktion på det viset. Kanske mer en bidragande faktor till hur jag mår idag, vad vet jag.