Aviseringar
Rensa alla

Hjälp mig förstå mig på mig själv


Sameshit:

Jag önska jag kunde välja hur min vardag skulle se ut.

Vad menar du?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

RakatKadaver:

Vad menar du?

Jag vet inte.. kan inte förklara bättre


   
SvaraCitera

Sameshit:

Jag vet inte.. kan inte förklara bättre

Har du restriktioner? För annars är det bara du som sätter gränserna.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Sameshit:

Men jag trodde att det var så med mig med, har alltid trott det. Då jag har gått på min egna lögn om att jag är osympatisk och tuff. Men det är jag inte, jag bara önska att jag var det. Vet bara fan inte vad jag ska ta mig till, klarar inte av detta,jag kan inte ta mig ut utan att börja skaka och gråta... jag vet itne vad som händer, förstår ingenting. Har alltid känt såhär inombords, men det har gått helt överstyr nu... har ingen kontroll

Det handlar nog inte så mycket om att vara tuff. Det är helt enkelt att man inser att ord inte kan skada en om man inte låter dem göra det. Tänk så här nästa gång: ska jag verkligen låta den här douchebagen förstöra min dag bara för att han sa något taskigt. Det är ju antagligen det han vill så stå emot och lev ditt liv utan att bry dig. Då är det du som är vinnaren.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

RakatKadaver:

Har du restriktioner? För annars är det bara du som sätter gränserna.

Beror väl på hur man ser det. När jag väl tar mig ut, så reagerar kroppen på något märkligt vis som gör att jag måste lyssna på den och gå hem. Jag kan också höra en röst i huvudet ibland, oftare nuförtiden. Men han är nog inte en riktig restriktion på det viset. Kanske mer en bidragande faktor till hur jag mår idag, vad vet jag.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Homer:

Tänk så här nästa gång: ska jag verkligen låta den här douchebagen förstöra min dag bara för att han sa något taskigt

Kunde göra detta innan paranoian började. När den satte igång, hade jag ingen kontroll längre.


   
SvaraCitera

Sameshit:

När jag väl tar mig ut,

Även tillsammans med kamrater?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

RakatKadaver:

Även tillsammans med kamrater?

Beror på vad det är för kamrater.. klarar det med min pojkvän oftast. Ifall det är bland folk jag inte känner eller som känner mig. Annars klarar jag nog det inte


   
SvaraCitera

Sameshit:

Beror på vad det är för kamrater.. klarar det med min pojkvän oftast. Ifall det är bland folk jag inte känner eller som känner mig. Annars klarar jag nog det inte

Hoppas att han kan vara tillräcklig bjälke tills du kommer på egna fötter igen. [y]
Önskar jag kunde stå till tjänst, men inkompetent som man är så kan jag inte det.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

RakatKadaver:

Hoppas att han kan vara tillräcklig bjälke tills du kommer på egna fötter igen.
Önskar jag kunde stå till tjänst, men inkompetent som man är så kan jag inte det.

Ja.. får väl hoppas på det, har inte så mycket annat att hoppas på.
Nej det är okej, jag förstår. Du är lika inkompetent som mina psykologer, så det är okej haha.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Sameshit:

Vågar inte ens ta mig ut för att slänga soporna eller för att köpa mjölk.

om du som fjortonåring tvingas göra sådant så är det soc du ska kontakta och ingen annan instans


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Det är jobbigt att höra, men du får tvinga dig själv att gå ut ändå. Jag har också problem. Jag kan få panik när jag hamnar i för stora folksamlingar, när jag inte har någonstans att ta vägen, när jag måste ringa samtal, prata med andra eller bara vara i sociala situationer. För mig blir det bara värre när jag struntar i det jag egentligen borde göra, jag fastnar och får bara ångest över att jag inte går ut.

Så försök att inte stanna inne hela tiden, det blir bara värre. Ha musik i hörlurar och tänk på andra saker. Försök att inte låtsas om omgivningen, sätt dig bara på bussen och andas. När jag har vågat gå ut och göra bra saker, då känns det faktiskt bättre. Jag kan bli stolt över mig själv. Det kan förhoppningsvis du också bli över dig själv om du bara tar steget ut.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jr. HBT:

om du som fjortonåring tvingas göra sådant

vad menar du?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jr. HBT:

om du som fjortonåring tvingas göra sådant så är det soc du ska kontakta och ingen annan instans

Du behöver inte skriva på min tråd om du ska vara så dömande. Jag har varit i kontakt med soc i flera år, då jag blev ständigt misshandlad psykiskt och fysiskt av min styvfar. Jag bor nu i en lägenhet med min mamma,men hon är fortfarande särbor med mannen och de har ett hus tillsammans. Så hon hänger där 85 procent av tiden, alltså var jag mycket ensam... innan jag blev ensam på riktigt. Vet inte hur jag ska uttrycka mig.

Hjärtlös:

För mig blir det bara värre när jag struntar i det jag egentligen borde göra, jag fastnar och får bara ångest över att jag inte går ut.

Så försök att inte stanna inne hela tiden, det blir bara värre. Ha musik i hörlurar och tänk på andra saker. Försök att inte låtsas om omgivningen, sätt dig bara på bussen och andas. När jag har vågat gå ut och göra bra saker, då känns det faktiskt bättre. Jag kan bli stolt över mig själv. Det kan förhoppningsvis du också bli över dig själv om du bara tar steget ut.

Men jag kan ju inte, kan inte förklara. Spelar ingen roll om jag har musik, knapprar på mobilen.. eller något liknande. Min kropp och hjärna säger alltid åt mig att gå tillbaka in och stanna där. Men jag kan relatera till det där om att jag blir stolt över mig själv, när jag åtminstone försökte.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Sameshit:

Men jag kan ju inte, kan inte förklara. Spelar ingen roll om jag har musik, knapprar på mobilen.. eller något liknande. Min kropp och hjärna säger alltid åt mig att gå tillbaka in och stanna där. Men jag kan relatera till det där om att jag blir stolt över mig själv, när jag åtminstone försökte.

Det är för att du undvikit att gå ut för mycket, då blir det tillslut att det inte fungerar längre. Ingenting. Ja, jag vet tyvärr inte vad du kan göra mer än vad jag skrev. Men ta små steg framåt, försök.


   
SvaraCitera