Forumet - hjälp tack

hjälp tack

1429 0 54
hej!
jag är en tjej med invandrar bakrund.
jag är 17 år gammal och under hela min uppväxt har jag upplevt misshandel och bråk hemma, mellan mina föräldrar, syskon, och jag själv då.
Jag har många problem och det kommer krävas flera tiotal A4:an för mig om jag ska skriva grunden till dem. jag ska försöka få det här kort!
Jag är den enda i min familj som är född i Sverige och jag har en stor familj. Jag är enormt hårthållen, på min fritid sitter jag hemma och hjälper till hemma. Jag har inga som helst vänner. Ingen telefon. En skoldator som brukar bli undantagen av mina föräldrar. Jag får inte prata med nån kille. Jag får inte utforska min kropp. Jag ligger efter i nästan alla ämnen och har en massa problem i skolan för att jag inte kan koncentrera mig eftersom jag tänker för mycket. Jag gråter mig till sömns nästan varje kväll. Jag kan inte må sämre än jag just nu gör, och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har flera gånger pratat med min familj angående mina problem, men de finner mina tankar löjliga och onaturliga.
När jag funderar på lösningar så finner jag jämt 3,
1: gifta mig, eftersom det är bara då jag kan bli fri, om ens då!
2: rymma hemifrån
3: ta livet av mig, för jag är verkligen i den situationen där jag vill dö

Finns det nån som kan relatera till mig på nåt vis?
Eller om nån känner någon som vart i en liknande situation?
Finns det nån som kan tänka ut nån rimlig lösning?
yasmiine_:

Finns det nån som kan tänka ut nån rimlig lösning?


elektra

Sharafs hjältar/Elektra är några du kan vända dig till, de jobbar med just invandrare som har detta tänket som dina föräldrar har.

Men annars att snacka med skolkurator är inte helt fel heller om hon/han kan hjälpa dig, men Sharafs hjältar vore nästa steg, eller första om du hellre vill.
Nja, jag rekomenderar INTE skolkuratorn. Man får sällan hjälp där som gör någon förändring, ring till närmaste ungdomsmottagning och säg att du behöver ett samtal med en psykolog (du får tid efter ca 2 veckor) och under samtalet så drar du BARA upp ALLT jobbigt och oftast så tar psykologen kontakt med BUP. På BUP så har man i början oftast samtal med föräldrarna och ja, man får diskutera allt möjligt och om du säger till psykologen i början att du har upplevt misshandel m.m hemma så kopplas socialen in..

Bästa lösningen.
Alla förknippar ju oftast socialen som "dåligt". Men dom kan hjälpa dig.

Spana också in:

yasmiine_:

Finns det nån som kan relatera till mig på nåt vis?
Eller om nån känner någon som vart i en liknande situation?
Finns det nån som kan tänka ut nån rimlig lösning?


Jag vet inte heller om jag skulle rekomendera skolkuratorn, det är oftast inte rätt väg. Börja umgås med några av tjejerna i din skola.. "Börja umgås" är skitsvårt, det vet jag själv. Men det gäller att komma ut, och visa att du också finns där. Om dina föräldrar tycker att det är fel behöver de ju inte veta det? De vet ju inte om ändå vad du gör i skolan? Var alltid trevlig mot allt och alla, oavsett vem det är. Också otroligt svårt när man mår så dåligt men du kommer få många fler vänner och det kommer kännas mycket bättre. [smile]

Jag brukar känna att det är svårt att veta hur man ska göra, hur man ska ta kontakt, va ska man säga? Man är rädd att göra bort sig.. Men om du inte kan må sämre än du gör nu? Vad kan du förlora på att chansa? Asså, såklart finns det folk som inte vill en väl, det finns det alltid.. Men det finns okså alltid snälla människor omkring en. Gå dit till de, umgås med dom. Tjejer (och killar) som skämtar mycket och verkar glada är ofta snälla. Jag upplever de så iaf.

Jag är 5 år yngre än dig så jag kan nog inte riktigt leva mig in i din situation, men jag vet känslan tror jag. Inte roligt...

Lycka till [smile]
yasmiine_:

Finns det nån som kan relatera till mig på nåt vis?
Eller om nån känner någon som vart i en liknande situation?
Finns det nån som kan tänka ut nån rimlig lösning?


Mina föreldrar är invandrare, jag är nog den första som är född i Sverige.

Men en sak fattar jag inte, hur kan din familj uppfatta dina problem som onaturliga löjliga?
Skit i dem! Asså helt seriöst.. Jag hade fan inte lyssnat på mina föräldrar om de varit så jävliga! Jag hade antingen struntat totalt i vad de sa, eller besvara våld/bråk, med ännu mera våld/bråk.
Skaffa dig polare i skolan, börja dra ut med dem, och sluta låta dina föräldrar köra med dig!

CZeleaC:

gör REVOLT.


Eller så kan du

CZeleaC:

Plugga till dig toppbetyg. Utbilda dig, skaffa ett bra och välbetalt arbete. Skicka dessa åt fem fittors håll sedan och stå självständigt på egna ben.


Båda fungerar.. Bara det att jag personligen skulle tycka det var skönare att "göra revolt".
Är din familj väldigt religiös, eller är de bara konservativa?
Jag tycker att Cryptos råd här över låter bäst, särskilt om det handlar om religion.
Att "göra revolt" och inte låta dina föräldrar köra med dig är absolut inget du ska förväntas klara av. Inte i den familjesituation du befinner dig i!
Om misshandel pågår hemma är det mycket bättre att ta kontakt med tex Elektra, eller skolkuratorn. Trivs du inte med kuratorn behöver du inte fortsätta gå dit!

SPASMERSANDRA:

På BUP så har man i början oftast samtal med föräldrarna och ja, man får diskutera allt möjligt och om du säger till psykologen i början att du har upplevt misshandel m.m hemma så kopplas socialen in..


Har en känsla av att hennes föräldrar inte har lust att gå på möten hos BUP...

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -


Rejmond D Röjter:

Skit i dem! Asså helt seriöst.. Jag hade fan inte lyssnat på mina föräldrar om de varit så jävliga! Jag hade antingen struntat totalt i vad de sa, eller besvara våld/bråk, med ännu mera våld/bråk.
Skaffa dig polare i skolan, börja dra ut med dem, och sluta låta dina föräldrar köra med dig!


Vad hade du, som 17-årig tjej, gjort där du väl kom hem och blev misshandlad? :S Hur kan du få det att låta så lätt.
Lindblom:

Att "göra revolt" och inte låta dina föräldrar köra med dig är absolut inget du ska förväntas klara av. Inte i den familjesituation du befinner dig i!
Om misshandel pågår hemma är det mycket bättre att ta kontakt med tex Elektra, eller skolkuratorn.


Eller så gör man REVOLt som en normal, förtryckt tonåring gör. Visst hon kan gå till kuratorn och ha en trevlig pratstund, men sen då? Sen går hon till den depraverade håla hon kallar hem där diverse övergrepp och våldshandlingar begås. Hon bör skaffa vänner, börja gå ut och få upp sin självkänsla samt styrka sin personlighet. För man kan inte trycka ner den starke.
4 Kilo Lax:

Börja umgås med några av tjejerna i din skola..


4 Kilo Lax:

Jag brukar känna att det är svårt att veta hur man ska göra, hur man ska ta kontakt, va ska man säga? Man är rädd att göra bort sig.. Men om du inte kan må sämre än du gör nu? Vad kan du förlora på att chansa?


jag har försökt och det gör jag fortfarande, särskilt de här två åren jag börjat gymnasiet, det gick bra i början, men när tjejerna började märka att jag aldrig går ut, eller umgås med dem på fritiden så pratar dem knappt med mig längre, och jag försöker ändå vara trevlig med alla, men så fort jag kommer hem så börjar helvettet igen, därför försöker jag stanna kvar efter skolan så länge jag kan, jag har till och med fått frågor av lärare och elever om varför jag stannar så länge, men jag hittar bara på ursäkter

Bajwa:

Men en sak fattar jag inte, hur kan din familj uppfatta dina problem som onaturliga löjliga?


jag vet inte, de accepterar inte sådana tankar

CZeleaC:

Plugga till dig toppbetyg. Utbilda dig, skaffa ett bra och välbetalt arbete. Skicka dessa åt fem fittors håll sedan och stå självständigt på egna ben.
Eller... gör REVOLT.


men hur ska jag göra det när jag knappt får godkänt på mina kurser?

Lindblom:

Är din familj väldigt religiös, eller är de bara konservativa?


både och

CZeleaC:

Eller så gör man REVOLt som en normal, förtryckt tonåring gör.


kan du vara snäll o definera revolt?
Tvilling:

Anmäl dina föräldrar för misshandel, så blir du av med dem [y]


det är inte så enkelt, jag vill ju inte bli av med dem på det viset, jag vill bara att de ska förbättra sig, jag vill vara lycklig, jag vill längta hem när jag inte är hemma, jag vill kunna ha ett liv, men vad som än händer så är de ju fortfarande mina föräldrar, och det är inte så lätt att kapa banden