Aviseringar
Rensa alla

Hjälp, vet inte vad jag ska göra!?


Ämnesstartare

Hej, jag är en tjej på 16 snart 17 år och jag och min kille har varit tillsammans i snart 6 månader.

Allt började med att vi har bråkat så himla mycket och det har tagit kål på både honom och mig, det gör ju inget bättre att vi går i samma klass och träffar varandra varje dag. För att göra detta så kortfattat som möjligt. Problemet är att han har försökt göra slut med mig 2 gånger men inte riktigt lyckats...

Den första gången sa han att det var på grund av svartsjuka och då började jag gråta, jag sa åt honom och gå men då så sa han bara "snälla gråt inte" typ 3 gånger och sedan kom han och la sig hos mig och kramades och sa att han inte klarade det, att han älskade mig för mycket...

Den andra gången var nyligen för c:a en vecka sedan, då hade vi bråkat ännu en gång, och då sa han att han inte älskade mig lika mycket längre och bara såg ett slut för oss, och då bad jag honom om en sista chans, och det kunde han gå med på, men bara om han såg förändring.

Nu är det ju så att jag går och daltar på saker fram och tillbaka hela tiden. Jag har släppt på tyglarna, och bara varit mig själv, och det har gått bättre, då bråkar vi inte lika mycket, han har själv sagt att jag bättrat mig, och det känns bättre.

Men nu har han åkt iväg på en resa på 2 veckor med hans och en annan familj till Frankrike, sista gången vi pratade i telefon så frågade jag ut honom lite, t.ex. frågade varför han fortfarande var tillsammans med mig om han inte visste om han älskade mig, för det har han sagt. Då skrek han bara att han ville se om det skulle funka. Sedan sa han att han tyckte att det var bra att han skulle iväg i 2 veckor, för han behövde tid att sakna mig. Det känns lite som att han leker med mina känslor här.

Jag vet inte hur han känner, ibland säger han att han älskar mig och ibland så vet han inte. När vi väl skulle lägga på så ville han inte säga "jag älskar dig" som vi alltid gör, så då sa vi bara hej då och efter det så började jag störtböla. C:a 2 min efter det så fick jag ett sms där det stod: "Fast någonstans så älskar jag dig ju fortfarande... Jag älskar dig<3" Och då blev jag lite gladare.

Vi har träffats en gång innan han åkte iväg till Frankrike, då var jag väldigt tystlåten och försiktig för jag visste inte hur jag skulle bete mig, när vi skulle gå så gick jag bara men då stoppade han mig och sa "kom hit" sen så kramade och pussade han mig och sa att han älskade mig.

Det har gått 3 dagar nu och jag saknar honom sådär lagom mycket, jag är med kompisar för det mesta på dagarna så jag inte ska tänka på honom så mycket, jag bara hoppas att han saknar mig lika mycket som jag saknar honom. Men med tanke på allt som har sagts och hänt så sitter det kvar i mitt bakhuvud... Jag vet inte vad jag ska göra längre, jag behöver veta om det är någon som har det likadant eller om ni har några tips, snälla jag mår verkligen jättedåligt över det här!

Ps. Sorry för lång post, men det är väldigt komplicerat allt...


   
Citera

Låter som om ni är väldigt trötta på varandra just nu, och som du säger, det kan hända när man är tillsammans så mycket hela tiden. Det är ju lite samma som med kompisrelationer, två bästisar klarar ju oftast att vara just bästisar, bråkar ibland, fast man blir aldrig trött på den andra parten eftersom man inte träffas precis hela tiden.

Jag har precis flyttat hem då jag slutat skolan, bodde på internat tillsammans med mina bästa vänner, och när man umgås så tätt inpå varandra både på skoltid och efteråt, i princip dygnet runt, så är det så otroligt lätt att gå varandra på nerverna. Vi klarade oss dock på att vi var fler än just två, och att man då inte behövde umgås bara med just den personen som det var lite svajigt med stundtals. Det går ju såklart inte att göra så i ett förhållande, men kanske ni borde ta en paus eller så ett tag så ni hinner fundera på vart ni står och om det är värt att fortsätta? [smile] Och kanske umgås med andra(vänner) än bara varandra, så kanske det ger med sig till slut. Annars tror jag tyvärr att det ända som skulle hjälpa är att ni gör slut...


   
SvaraCitera

Ni är inte gjorda för varandra. Uppenbarligen.

Jag upplevde samma sak med mitt ex när jag var i ungefär din ålder. Vi hade varit tillsammans i över ett år och det var krystat för mig att säga "Jag älskar dig".
Jag lekte inte med hennes känslor, vilket du verkar tro din kille gör? Verkligen?
Han är, som jag var, lite halvt disträ och osäkra på relationen.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jo, men i såna fall så är det väl ungefär som en "paus" nu då han är i Frankrike i 2 veckor och vi kommer inte ha kontakt något alls under den tiden. Jag vill verkligen inte göra slut, han är mitt hjärta och jag älskar honom så mycket, är bara rädd att han ska göra slut för att han inte orkar mer...

Hoppas bara på att den tiden nu när han är i Frankrike, att han saknar mig som in i helvete och vill fortsätta, jag saknar honom jättemycket redan nu i alla fall...


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

RakatKadaver:

Ni är inte gjorda för varandra. Uppenbarligen. Jag upplevde samma sak med mitt ex när jag var i ungefär din ålder. Vi hade varit tillsammans i över ett år och det var krystat för mig att säga "Jag älskar dig". Jag lekte inte med hennes känslor, vilket du verkar tro din kille gör? Verkligen?Han är, som jag var, lite halvt disträ och osäkra på relationen.

Kul inställning, verkligen. Tar ditt råd med en nypa salt, bara för att ditt förhållande inte funkade så betyder ju inte det att mitt inte måste göra det. Jag vet inte om du har rätt eller inte, men vad som än händer, händer. Jag vill i alla fall fortsätta och se var vi kan ta oss.


   
SvaraCitera

maomaox:

Jo, men i såna fall så är det väl ungefär som en "paus" nu då han är i Frankrike i 2 veckor och vi kommer inte ha kontakt något alls under den tiden. Jag vill verkligen inte göra slut, han är mitt hjärta och jag älskar honom så mycket, är bara rädd att han ska göra slut för att han inte orkar mer... Hoppas bara på att den tiden nu när han är i Frankrike, att han saknar mig som in i helvete och vill fortsätta, jag saknar honom jättemycket redan nu i alla fall...

Ah, fast alltså, två veckor är ju nästan ingenting. Man måste få ganska mycket tid så man faktiskt kan börja sakna någon. Visst, det kanske räcker för dig, men räcker det för honom?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Isawien:

Ah, fast alltså, två veckor är ju nästan ingenting. Man måste få ganska mycket tid så man faktiskt kan börja sakna någon. Visst, det kanske räcker för dig, men räcker det för honom?

Det är det vi ska ta reda på antar jag, sen om han bestämmer sig för att han inte vill fortsätta så får jag acceptera det och gå vidare, men kan ju inte låta bli att hoppas på att han kommer sakna mig... :/


   
SvaraCitera

maomaox:

Jag vill i alla fall fortsätta och se var vi kan ta oss.

Då vet ju du vad du ska göra..


   
SvaraCitera

maomaox:

Det är det vi ska ta reda på antar jag, sen om han bestämmer sig för att han inte vill fortsätta så får jag acceptera det och gå vidare, men kan ju inte låta bli att hoppas på att han kommer sakna mig... :/

Önskar dig lycka till! Men bli inte allt för ledsen om det inte funkar, du är ung och killar kommer och går och ett förhållande fullt av bråk är inte värt det! [smile]


   
SvaraCitera

Jag tror tyvärr inte att han älskar dig, iaf inte lika mycket som du älskar honom. Då hade han aldrig försökt göra slut med dig. Han är antagligen bara svag och/eller rädd för att vara ensam.

Tyvärr så gör du nog bäst i att försöka släppa honom.
Det är vad jag skulle gjort.
Du förtjänar bättre.


   
SvaraCitera

Du säger att du vill lösa det. Ge dig f*n (får jag svära här? Var ett tag sedan) på att lösa det. Två veckor räcker gott och väl, ni båda får tid att tänka och bygga upp längtan efter varandra. Mina råd lyder som följande:
1. Ha inga längre konversationer, du kan skicka enstaka sms (helst på kvällarna, något gulligt innan har går och lägger sig brukar fungera bra) men sitt inte och chatta eller liknande.
2. Förbered någon kväll för er båda när han kommer hem, sitt och mys framför en film eller så, men testa att inte prata. Kan låta konstigt, men om ni måste stirra varandra i ögonen för att kommunicera skapar det en speciell känsla, fungerade för mig och min flickvän åtminstone.
3. Var ärlig, verkligen jätteärlig. Säg som du känner, att du fortfarande älskar honom osv. Det du känner, helt enkelt! Du bör dock ge honom lite tid, att säga sånt rakt upp i hans ansikte kan göra honom osäker, dock ett perfekt kvällssms!
Lycka till!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Zapzap:

Jag tror tyvärr inte att han älskar dig, iaf inte lika mycket som du älskar honom. Då hade han aldrig försökt göra slut med dig. Han är antagligen bara svag och/eller rädd för att vara ensam.Tyvärr så gör du nog bäst i att försöka släppa honom. Det är vad jag skulle gjort. Du förtjänar bättre.

Hmm... vi får se hur det funkar när han kommer tillbaka antar jag, blir det inte bättre så är det väl ända utvägen... :/


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Starsky:

Du säger att du vill lösa det. Ge dig f*n (får jag svära här? Var ett tag sedan) på att lösa det. Två veckor räcker gott och väl, ni båda får tid att tänka och bygga upp längtan efter varandra. Mina råd lyder som följande:1. Ha inga längre konversationer, du kan skicka enstaka sms (helst på kvällarna, något gulligt innan har går och lägger sig brukar fungera bra) men sitt inte och chatta eller liknande.2. Förbered någon kväll för er båda när han kommer hem, sitt och mys framför en film eller så, men testa att inte prata. Kan låta konstigt, men om ni måste stirra varandra i ögonen för att kommunicera skapar det en speciell känsla, fungerade för mig och min flickvän åtminstone. 3. Var ärlig, verkligen jätteärlig. Säg som du känner, att du fortfarande älskar honom osv. Det du känner, helt enkelt! Du bör dock ge honom lite tid, att säga sånt rakt upp i hans ansikte kan göra honom osäker, dock ett perfekt kvällssms! Lycka till!

Tack! Skitbra tips, enda problemet skulle vara om jag gav mig fan på att försöka men att han inte orkade kämpa mer... Det är det jag är rädd för, men är det så, så finns det ju ingen annan utväg än att göra slut. Men ska testa dina tips, dem var bra!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Tack för alla era svar, jag vet inte om någon fortfarande följer den här tråden men vi gjorde slut 2 dagar efter han kom hem från Frankrike, men jag försöker att vara positiv och titta framåt istället för bakåt, har redan gråtit tillräckligt över honom, så gråter inte längre 🙂


   
SvaraCitera