Forumet - Hoppa av skolan

Hoppa av skolan

1890 0 21
Jag har nu gått två år i gymnasiet, ska börja tredje året i höst. Det är inte skolan i sig som är en "stor" motgång, jag kommer ju å klara den. Men det är klassen och det sociala som bara känns helt "jävla" hopplöst.Jag går med människor som är väldigt framåt, livsglada och verkar veta hur de vill ha det här i livet medan jag är helt tungsint deppig och väldigt självständig. Jag går ju i pluggskolan nummer 1. Men jag trodde inte att klassen skulle vara så här när jag började. Jag känner inte att det här är människor som jag vill prata med, jag har svårt att prata med folk jag inte förstår mig på. Jag umgås med två i klassen på skoltid men de är så himla blyga och undviker mig ibland. Vissa andra i klassen tittar på mig på ett mystiskt, arrogant sätt och flinar. Jag har också fått för mig att det är "dom" som kapat min facebook (flera nära vänner har försvunnit). Då skulle jag vilja slå ihjäl dom för jag blir så arg. De ignorerar mig i verkliga livet och sen ska de veta allt om mig på internet. Patetiska människor isåfall. Aja jag känner iaf inte att jag vill lära känna dessa människor. Men det ger ju problem, för sammanhållningen i klassen kan inte bli bättre. Alla har kontakt med alla och de träffas på fritiden och INGEN är som jag helt enkelt..De kmr fortsätta tycka jag är konstig och fortsätta undvika mig. Och jag är trött på att ha det så här. Jag vill vara med kompisar och vara social, inte sitta för mig själv hela jävla tiden. Känner några i min skola men de träffar jag ju inte varje dag på skoltid. Nån som känner igen sig? Vet inte hur jag ska göra..dessa två år har jag druckit alkohol flitigt och gått ut å rökt på rasterna, varit deppig och inte brytt mig om ett skit typ (aldrig gjort detta innan jag började gymnasiet). Är det värt att fortsätta? Kommer det bli bättre sen?
Ja, det kanske den skulle bli. Det är det att jag hade nära vänner i min förra klass men dom har börjat undvika mig, det är som att de försvunnit i tomma intet. Sen så har jag inga fritidshobbys heller, verkligen ingenting. Svårt att träffa nytt folk när man inte gör nånting...Funderat på att börja i kör, tennis eller typ boxning. Kanske man skulle träffa nya, vad vet jag..
Det är det att jag har svårt att göra saker själv, bara att börja i en kör kan kännas jobbigt å nervöst. Inte 100% säker på att jag ens vill det heller..
Cecciliaa:

Det är det att jag har svårt att göra saker själv, bara att börja i en kör kan kännas jobbigt å nervöst. Inte 100% säker på att jag ens vill det heller..


Mitt förslag är att du försöker fundera ut och komma på saker du tycker om att göra. Ser att du redan hade några tankar, så något av det kanske kan vara värt att prova.

Att det är jobbigt med nya saker är mycket förståeligt. Men tror du inte att det skulle vara värt att testa, för att försöka få dig att bli lite gladare och nöjdare? Det är bara att säga "Nu ska jag göra det!" och köra på.
Du skulle kunna be någon/båda dina föräldrar att hjälpa till och stötta och pusha.

Angående dina nära vänner som börjar dra sig undan; ett tipsa är att kanske tala med dom om saken och fråga dom om de verkligen drar sig undan eller om du kanske missuppfattat fel. Och om de har det, kan ni diskutera varför och så. Sedan kan det vara bra om du också tar initiativ till umgänge med dom. Tror det är lättare hänt att folk försvinner från en, om man inte visar intresse tillbaka genom att turas om med sådant.

Spana också in:

Cecciliaa:

Jo, det är nog det enda alternativet, att vara bestämd mot sig själv och börja våga mer. Är man osäker och tvekar så blir det ju ändå inte bättre, borde jag ju har lärt mig vid det här laget...Men tack iaf!!


Chibibbi:

Du skulle kunna be någon/båda dina föräldrar att hjälpa till och stötta och pusha.


Det kanske kan ge sig mot och göra dig mindre tveksam, eller åtminstone få dig att göra något åt situationen. Jag tror du klarar det, fastän första steget känns tufft.
Cecciliaa:

?


Om du ändå är duktig i skolan och klarar av plugget så känns det på ett sätt dumt att hoppa av.
Det är inget kul att behöva sitta dag in och dag ut med folk som inte verkar gilla en, men ibland måste vi försöka stå ut med lite skit för att kunna komma ut starkare av det.

I och med att du inte mår bra av det, prata med folk. Kuratorn eller annan som du känner att du kan ha förtroende för.
Har det likadant i skolan, började ny klass till tvåan och är ett år äldre än dom andra. Gillar flera i klassen riktigt mkt men vi blir inte kompisar liksom. Känner likadant, att INGEN är som jag, jag är för gammal för dem osv men fråga dig själv om du inte kommer ångra dig som fan om du hoppar av BARA för det sociala. Sure, byta klass kan man göra men gå ut gymnasiet på ett eller annat sätt. På sin höjd ta ett sabbatsår men hoppa av helt, det tror jag du kommer ångra.
elverpigen:

På sin höjd ta ett sabbatsår men hoppa av helt, det tror jag du kommer ångra.


Jaa, det skulle vara skönt. Skönt att ha det klart men samtidigt skulle en ny klass antagligen befria mig från den här plågan. Men sen vet jag ju inte om jag kommer in i en ny tredjeklass :/
Så på det viset är det ju osäkert..
Cecciliaa:

Jaa, det skulle vara skönt. Skönt att ha det klart men samtidigt skulle en ny klass antagligen befria mig från den här plågan. Men sen vet jag ju inte om jag kommer in i en ny tredjeklass :/Så på det viset är det ju osäkert..


Tycker du ska försöka härda. Det jobbigaste är ju fjort nu, du har gått två år redan. Och jag tror att hoppar du av blir det svårt att börja igen, det är jättejobbigt att känna sig för gammal i klassen
Det känns lite synd att behöva byta klass sists året tycker jag. Iaf om du ligger i fas med alla kurser. Jag förstår att det kan kännas jobbigt att inte ha klasskompisar som man gillar. Men jag lovat, står du ut sists året och tar studenten med fullständoga betyg kommer det bli så mycket lättare när du ska jobba eller plugga vidare. Försök hitta nya vänner på andra håll, kanske internet? Jag lovar att det går att hitta kompisar på internet. Har själv gjort det [wink]
S3ON:

Eh, du har redan gått 2 år med dessa människor, ett trejde känns la inte så jävla svårt eller?


Men tänk om det faktiskt gör det för henne?! Sluta förlöjliga problemen!

Försök hitta någonting utanför skolan som du kan sysselsätta dig med, så att skolan och människorna i skolan inte blir ALLT i ditt liv.. så att säga (men finns det ingenting du vill göra, så skit i det) Samtidigt så beskriver du ju dig själv som deppig och att du röker och dricker (inget fel med det dock).. det kanske inte gör att du ser särskilt inbjudande ut? Om de nu har varandra och är glada mot varandra så lär dem ju inte bry sig om någon som är låg och som oftast sätter sig för sig själv (även om det är omedvetet), tyvärr. Det vet jag själv att jag inte gör.. Försök prata med människor och "gå in i en roll" med dem, det betyder ju inte att det är något fel på dig som person - men människor är människor.. och om det är så viktigt att hänga med dem så liksom.. anpassa din personlighet efter dem?

Cecciliaa:

Det är det att jag har svårt att göra saker själv, bara att börja i en kör kan kännas jobbigt å nervöst. Inte 100% säker på att jag ens vill det heller..


Gör någonting som är kul! Inte bara för att du liksom.. måste. Då blir det ändå bara fel till slut, tror du inte?

Sen så kommer nog det här året gå skitfort. Sista året liksom. Ta dina studier seriöst nu, sen får du göra vad du vill. Trösta dig själv med att du inte är ensam i den här situationen och att det finns de som efter att dem tagit studenten inte har kontakt med en endaste skolkompis för att man helt enkelt inte passade ihop.
fan va ja känner igen mej! [tard] min klass va helt annurlunda från mej och jag passade inte in någonstans, ingen hade något gemenskap med mej eller ville ha något gemenskapt me mej heller! ja blev så jävla frustrerad att ja gav upp i ungerfär ett år å satt för mej själv, undvek dem flitigt å åt aldrig i matsalen. men detta fick mej bara att må värre å tappa självförtroendet [sad] så ja bestämde mej för att ändras. ja började äta i matsalen, lyssna till va de sa å nickade för att låtsas lyssna å log när de skrattade. ja sa till när ja inte höll me men inte tillräckligt mycke för att få den rygga undan. de blev fortfarande spännda relationer eftersom alla tyckte ja va konstig, löjlig (eftersom ja inte gillar varken kläder, skvaller, fotboll eller elaka ord om människor ja aldrig träffat) och att ja va vän me de som de andra typ mobbade. [tired] ja ville inte umgår me dem igentligen men de stärkte min självförtroende å mina relationer me mina riktiga vänner. vill inte utråka er mer me mina patetiska historia så om ni läst allt...grattis att du orkat [y][crazy]
/Em1
Sajja_Jen:

fan va ja känner igen mej! min klass va helt annurlunda från mej och jag passade inte in någonstans, ingen hade något gemenskap med mej eller ville ha något gemenskapt me mej heller! ja blev så jävla frustrerad att ja gav upp i ungerfär ett år å satt för mej själv, undvek dem flitigt å åt aldrig i matsalen. men detta fick mej bara att må värre å tappa självförtroendet så ja bestämde mej för att ändras. ja började äta i matsalen, lyssna till va de sa å nickade för att låtsas lyssna å log när de skrattade. ja sa till när ja inte höll me men inte tillräckligt mycke för att få den rygga undan. de blev fortfarande spännda relationer eftersom alla tyckte ja va konstig, löjlig (eftersom ja inte gillar varken kläder, skvaller, fotboll eller elaka ord om människor ja aldrig träffat) och att ja va vän me de som de andra typ mobbade. ja ville inte umgår me dem igentligen men de stärkte min självförtroende å mina relationer me mina riktiga vänner. vill inte utråka er mer me mina patetiska historia så om ni läst allt...grattis att du orkat /Em1


Exakt såhär känner jag, jag tycker de är helt annorlunda, de tycker antagligen jag är helt annorlunda också (brukar ändå tänka att dt trots allt är dom som är tråkiga och konstiga). Gillar inte heller å bara snacka om en massa saker som typ kläder och fotboll, jag gillar å skämta och bara va. Kunna prata utan att behöva tänka på vad jag ska säga (Har inte mkt åsikter heller så..). Jag skyller också på skolan, de är lite speciella i min skola (plugghästar, inte så ungdomliga, trista). Och eftersom jag inte alls kan vara mig själv (blir som en annan människa) i klassen, så väljer jag att helt enkelt sitta själv, titta ned i golvet och bara hålla käften. Svårt att vara öppen, glad och social med dom. Men jag umgås precis som du med människor som blivit mobbade och de har dåligt självförtroende. De kan jag verkligen vara mig själv med. Skiter i vad andra tycker jag umgås fan hellre med dom..
Cecciliaa:

Exakt såhär känner jag, jag tycker de är helt annorlunda, de tycker antagligen jag är helt annorlunda också (brukar ändå tänka att dt trots allt är dom som är tråkiga och konstiga). Gillar inte heller å bara snacka om en massa saker som typ kläder och fotboll, jag gillar å skämta och bara va. Kunna prata utan att behöva tänka på vad jag ska säga (Har inte mkt åsikter heller så..). Jag skyller också på skolan, de är lite speciella i min skola (plugghästar, inte så ungdomliga, trista). Och eftersom jag inte alls kan vara mig själv (blir som en annan människa) i klassen, så väljer jag att helt enkelt sitta själv, titta ned i golvet och bara hålla käften. Svårt att vara öppen, glad och social med dom. Men jag umgås precis som du med människor som blivit mobbade och de har dåligt självförtroende. De kan jag verkligen vara mig själv med. Skiter i vad andra tycker jag umgås fan hellre med dom..


precis så!! [chocked] ja vill umgås me folk som tycker om mej när ja skämtar om saker som inte sårar folk. ja har inget emot att bjuda på mej själv men när folk tar det på allvar då jag gör de så fattar ja att de inte känner mej. ja kanske inte e dem charmigaste personen någon kan träffa å ja har en ganska udda humor [bigsmile] ,som ändå tycker de flesta e kul. ja har inte mycket tyck å tänkt utan gillar att bara titta på film, spela tv- eller dataspel eller göra nåt som att kolla på failklipp på youtube (??) tyvärr har ja väll ganska udda intressen så ja får väll skylla mej själv [tired]
Men jag beskyller inte dom i klassen, visst dom får väl va som dom e, dom behöver väl inte prata med mig. Fattar ju jag med att en person som jag blir hatad, vänder jag på det så kan jag faktiskt tänka mig att jag kan bli skitsur på andra som ser sura ut, röker eller super. Men dom ska fan inte gå på mig om jag nu "röker" och "dricker" whatever. Gör ju många av dom själva för den delen :S
Tänker gå kvar i trean och fokusera på mina studier, för det var det min lärare sa. "Tänk vad du kan blomma upp i trean om du fortsätter satsa" sa hon. Hon sa också; Lägg din energi på studier och inte på att störa dig på andra och på dig själv. Får jag väl göra det då! Klassen är bara en grupp individer som råkat hamna bland dessa 30 av över 1000 elever. Bara för att de ska ha värsta "nöjena" tillsammans så behöver inte jag bry mig..
Anledningen till att jag starkt funderat på att hoppa av är ändå på grund av känslan att känna sig konstig och annorlunda, dag in och dag ut. Jag är inte så beroende av att umgås med dom andra, men det är bara att just känna sig "stämplad" och ha rollen som den som inte "finns", typ..Men jag har stått ut med den rollen, alkohol har gjort mig lite gladare sådär..