Aviseringar
Rensa alla

Hoppa av skolan


Ämnesstartare

Jag har nu gått två år i gymnasiet, ska börja tredje året i höst. Det är inte skolan i sig som är en "stor" motgång, jag kommer ju å klara den. Men det är klassen och det sociala som bara känns helt "jävla" hopplöst.Jag går med människor som är väldigt framåt, livsglada och verkar veta hur de vill ha det här i livet medan jag är helt tungsint deppig och väldigt självständig. Jag går ju i pluggskolan nummer 1. Men jag trodde inte att klassen skulle vara så här när jag började. Jag känner inte att det här är människor som jag vill prata med, jag har svårt att prata med folk jag inte förstår mig på. Jag umgås med två i klassen på skoltid men de är så himla blyga och undviker mig ibland. Vissa andra i klassen tittar på mig på ett mystiskt, arrogant sätt och flinar. Jag har också fått för mig att det är "dom" som kapat min facebook (flera nära vänner har försvunnit). Då skulle jag vilja slå ihjäl dom för jag blir så arg. De ignorerar mig i verkliga livet och sen ska de veta allt om mig på internet. Patetiska människor isåfall. Aja jag känner iaf inte att jag vill lära känna dessa människor. Men det ger ju problem, för sammanhållningen i klassen kan inte bli bättre. Alla har kontakt med alla och de träffas på fritiden och INGEN är som jag helt enkelt..De kmr fortsätta tycka jag är konstig och fortsätta undvika mig. Och jag är trött på att ha det så här. Jag vill vara med kompisar och vara social, inte sitta för mig själv hela jävla tiden. Känner några i min skola men de träffar jag ju inte varje dag på skoltid. Nån som känner igen sig? Vet inte hur jag ska göra..dessa två år har jag druckit alkohol flitigt och gått ut å rökt på rasterna, varit deppig och inte brytt mig om ett skit typ (aldrig gjort detta innan jag började gymnasiet). Är det värt att fortsätta? Kommer det bli bättre sen?


   
Citera
Ämnesstartare

Om du skulle hitta vänner på annat håll, tror du att skolan skulle bli lite mer uthärdlig då?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ja, det kanske den skulle bli. Det är det att jag hade nära vänner i min förra klass men dom har börjat undvika mig, det är som att de försvunnit i tomma intet. Sen så har jag inga fritidshobbys heller, verkligen ingenting. Svårt att träffa nytt folk när man inte gör nånting...Funderat på att börja i kör, tennis eller typ boxning. Kanske man skulle träffa nya, vad vet jag..
Det är det att jag har svårt att göra saker själv, bara att börja i en kör kan kännas jobbigt å nervöst. Inte 100% säker på att jag ens vill det heller..


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Cecciliaa:

Det är det att jag har svårt att göra saker själv, bara att börja i en kör kan kännas jobbigt å nervöst. Inte 100% säker på att jag ens vill det heller..

Mitt förslag är att du försöker fundera ut och komma på saker du tycker om att göra. Ser att du redan hade några tankar, så något av det kanske kan vara värt att prova.

Att det är jobbigt med nya saker är mycket förståeligt. Men tror du inte att det skulle vara värt att testa, för att försöka få dig att bli lite gladare och nöjdare? Det är bara att säga "Nu ska jag göra det!" och köra på.
Du skulle kunna be någon/båda dina föräldrar att hjälpa till och stötta och pusha.

Angående dina nära vänner som börjar dra sig undan; ett tipsa är att kanske tala med dom om saken och fråga dom om de verkligen drar sig undan eller om du kanske missuppfattat fel. Och om de har det, kan ni diskutera varför och så. Sedan kan det vara bra om du också tar initiativ till umgänge med dom. Tror det är lättare hänt att folk försvinner från en, om man inte visar intresse tillbaka genom att turas om med sådant.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jo, det är nog det enda alternativet, att vara bestämd mot sig själv och börja våga mer. Är man osäker och tvekar så blir det ju ändå inte bättre, borde jag ju har lärt mig vid det här laget...Men tack iaf!!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Cecciliaa:

Jo, det är nog det enda alternativet, att vara bestämd mot sig själv och börja våga mer. Är man osäker och tvekar så blir det ju ändå inte bättre, borde jag ju har lärt mig vid det här laget...Men tack iaf!!

Chibibbi:

Du skulle kunna be någon/båda dina föräldrar att hjälpa till och stötta och pusha.

Det kanske kan ge sig mot och göra dig mindre tveksam, eller åtminstone få dig att göra något åt situationen. Jag tror du klarar det, fastän första steget känns tufft.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Cecciliaa:

?

Om du ändå är duktig i skolan och klarar av plugget så känns det på ett sätt dumt att hoppa av.
Det är inget kul att behöva sitta dag in och dag ut med folk som inte verkar gilla en, men ibland måste vi försöka stå ut med lite skit för att kunna komma ut starkare av det.

I och med att du inte mår bra av det, prata med folk. Kuratorn eller annan som du känner att du kan ha förtroende för.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Tycker att du ska satsa på att gå kalrt gymnasiet och försöka göra det så bra som möjligt. Det ger bättre förutsättningar för resten av livet även om det känns jobbigast i värden.


   
SvaraCitera

Har det likadant i skolan, började ny klass till tvåan och är ett år äldre än dom andra. Gillar flera i klassen riktigt mkt men vi blir inte kompisar liksom. Känner likadant, att INGEN är som jag, jag är för gammal för dem osv men fråga dig själv om du inte kommer ångra dig som fan om du hoppar av BARA för det sociala. Sure, byta klass kan man göra men gå ut gymnasiet på ett eller annat sätt. På sin höjd ta ett sabbatsår men hoppa av helt, det tror jag du kommer ångra.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

elverpigen:

På sin höjd ta ett sabbatsår men hoppa av helt, det tror jag du kommer ångra.

Jaa, det skulle vara skönt. Skönt att ha det klart men samtidigt skulle en ny klass antagligen befria mig från den här plågan. Men sen vet jag ju inte om jag kommer in i en ny tredjeklass :/
Så på det viset är det ju osäkert..


   
SvaraCitera

Cecciliaa:

Jaa, det skulle vara skönt. Skönt att ha det klart men samtidigt skulle en ny klass antagligen befria mig från den här plågan. Men sen vet jag ju inte om jag kommer in i en ny tredjeklass :/Så på det viset är det ju osäkert..

Tycker du ska försöka härda. Det jobbigaste är ju fjort nu, du har gått två år redan. Och jag tror att hoppar du av blir det svårt att börja igen, det är jättejobbigt att känna sig för gammal i klassen


   
SvaraCitera

Se till att umgås mkt med dina andra vänner så blir skolan lättare att härda ut


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Det känns lite synd att behöva byta klass sists året tycker jag. Iaf om du ligger i fas med alla kurser. Jag förstår att det kan kännas jobbigt att inte ha klasskompisar som man gillar. Men jag lovat, står du ut sists året och tar studenten med fullständoga betyg kommer det bli så mycket lättare när du ska jobba eller plugga vidare. Försök hitta nya vänner på andra håll, kanske internet? Jag lovar att det går att hitta kompisar på internet. Har själv gjort det [wink]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Skit i hur de är, det är ju din utbildning och betyg det handlar om. Studera på distans annars.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Eh, du har redan gått 2 år med dessa människor, ett trejde känns la inte så jävla svårt eller? [zzz]


   
SvaraCitera