Forumet - Hur är det att bo hos fosterfamilj/familjehem?

Hur är det att bo hos fosterfamilj/familjehem?

4253 0 17
Jag ska skriva kortfattat: jag bor ensam med min mamma och hon har nu fått nog av mig,nu är det så att vi kommit fram till att jag ska bo hos fosterfamlij en månad och under tiden ska jag gå och prata med en soss tant. Jag känner att det skulle vara bra med ett break för både mig o mi mamma.men jag oroar mig jätte mycket över hur det kommer vara att bo hos några helt främmande människor men andra regler än vad jag är van vid,jag har typ inga regler hemma ,det ända mamma begär är att jag ska städa mitt rum och plocka ordning efter mig + gå till skolan. Jag får nästa allt jag pekar på och det trivs jag med,men hur kommer det bli hos den nya familjen?

Vilka är dom vanligaste teglerna? Ka jag begära kläder osv? Snälla jag brhöver verkligen veta hur det är att bo hos fosterfamilj ..
123tjejen:

Vilka är dom vanligaste teglerna?


Det är nog väldigt individuellt beroende på familjen. Jag hade i princip inga regler, jag fick sova till 12, gå vart jag ville bara jag sa till först. Ta hem kompisar om jag ville. Jag fick 100 kr i veckopeng om jag städat rummet, (när jag var 18 =D )det var inte så saftigt, i övrigt tyckte jag det var finemang.

Familjen började med frihet, men om man bröt mot de få regler som fanns, drogs den tillbaka. Det fanns en annan tjej som var placerad där samtidigt som roade sig med att snatta. Hon fick utegångsförbud och blev fråntagen sin mobil. Ja du förstår...
De brydde sig uppriktigt och ville att man skulle trivas.

Spana också in:

123tjejen:

Ka jag begära kläder osv?


jag tror inte dom vill ge dig pengar till kläder om du redan har en jädrans massa. Du får nog förtjäna dom lite först.
Jag jag tror nog du kommer få städa där med. är inget hotell du kommer till.

alla familjer har olika regler. Du kanske älskar dom eller så kanske du hatar dom.. sånt får du leva med
StartPaket:

det var soc som fixade det åt mig


Låter jätte konstigt, är ju jätte stor brist på fosterfamiljer så varför skulle dom ge det till någon bara för att man har långt till skolan? Jag fick nästan flytta till småland bara för att dom inte hittade någon familj i göteborg...
Fliickansofia:

Låter jätte konstigt, är ju jätte stor brist på fosterfamiljer


gick i nian och där en lärare sa att jag kunde få bo hos dom om det gick osv. för jag skulle gå i en skola i norrköping. och soc skulle leta efter någon familj åt mig där. men jag fick ju ett erbjudande som sagt. men soc skulle ändå ha fixat mig en annan familj annars
Som alla andra har skrivit här är fosterhem väldigt olika. Det beror helt på vilken familj som blir ditt fosterhem och hur det ser ut hos dem. När jag blev placerad så kom jag först till ett akuthem (för att läget var så pass akut att jag inte kunde bo kvar hemma hos min biologiska mamma). Akuthemmet bestod av en tant och hennes katt. Tanten var trevlig, men vi pratade inte så mycket. Jag hade nog behövt det då, men det kändes ganska bra att ha tak över huvudet och få vara ifred med alla tankar och känslor sådär i början. Efter tre månader (som brukar vara en vanlig gräns för akuthem) omprövades det hela och soc letade efter en ny lämplig familj som jag skulle få bo i. I akuthemmet hade jag inte haft så mycket regler eftersom att jag mest varit typ "inneboende". Jag fick följa med soc för att hälsa på den kvinna som anmält sitt intresse om att ta emot mig, vi fikade och pratade och sen fick jag bestämma mig. Jag kände direkt att jag trivdes och bestämde mig fort.

Jag var precis som du när jag blev placerad genom soc, hade inga regler och fick göra som jag ville. Det var konstigt i början för den nya kvinnan satte upp regler och såg till så att jag och en annan tjej som bodde i huset skulle följa. Men det var ganska så enkla regler som att plocka undan efter sig, hålla ordning i huset, hjälpa till om det behövdes och sköta skolan.

Jag tror inte att du kommer att ångra dig när du väl kommer till ett fosterhem, alla behöver vi regler och krav för att växa som människor. Jag lärde mig att ta hänsyn till andra, att sköta mig själv och skapa mitt eget liv. I dag känner jag att det var det bästa som kunde hända mig just då och jag har fortfarande kontakt med min fosterfamilj. De säger hela tiden att jag är "en del av deras familj" och det kommer jag alltid att vara.

När det kommer till den ekonomiska biten minns jag att jag fick tillgång till hela mitt studiebidrag så att jag precis som alla andra ungdomar kunde shoppa kläder och gå på bio och sådant. Behövdes ngt utöver det till fritidsintresse eller annat så kan hemmet oftast ordna det genom att höra med socsekreteraren om den utgiften är okej och sen spara kvitto och liknande för redovisning.

Du har inget att oroa dig för, det finns mycket bra fosterhem där ute och det kan göra stor skillnad!