Forumet - Hur är din anknytningstyp?

Hur är din anknytningstyp?

896 0 26
Jag kopierar info från engelska Wikipedia om ni har frågor kring vad alternativen betyder:

Secure

Securely attached people tend to agree with the following statements: "It is relatively easy for me to become emotionally close to others. I am comfortable depending on others and having others depend on me. I don't worry about being alone or having others not accept me." This style of attachment usually results from a history of warm and responsive interactions with relationship partners. Securely attached people tend to have positive views of themselves and their partners. They also tend to have positive views of their relationships. Often they report greater satisfaction and adjustment in their relationships than people with other attachment styles. Securely attached people feel comfortable both with intimacy and with independence. Many seek to balance intimacy and independence in their relationship.
Secure attachment and adaptive functioning are promoted by a caregiver who is emotionally available and appropriately responsive to his or her child’s attachment behavior, as well as capable of regulating both his or her positive and negative emotions. [10]

Insecure

Anxious–preoccupied

People with anxious-preoccupied attachment type tend to agree with the following statements: "I want to be completely emotionally intimate with others, but I often find that others are reluctant to get as close as I would like", and "I am uncomfortable being without close relationships, but I sometimes worry that others don't value me as much as I value them." People with this style of attachment seek high levels of intimacy, approval, and responsiveness from their partners. They sometimes value intimacy to such an extent that they become overly dependent on their partners. Compared to securely attached people, people who are anxious or preoccupied with attachment tend to have less positive views about themselves. They often doubt their worth as a partner and blame themselves for their partners' lack of responsiveness. People who are anxious or preoccupied with attachment may exhibit high levels of emotional expressiveness, worry, and impulsiveness in their relationships.

Dismissive–avoidant

People with a dismissive style of avoidant attachment tend to agree with these statements: "I am comfortable without close emotional relationships", "It is very important to me to feel independent and self-sufficient", and "I prefer not to depend on others or have others depend on me." People with this attachment style desire a high level of independence. The desire for independence often appears as an attempt to avoid attachment altogether. They view themselves as self-sufficient and invulnerable to feelings associated with being closely attached to others. They often deny needing close relationships. Some may even view close relationships as relatively unimportant. Not surprisingly, they seek less intimacy with relationship partners, whom they often view less positively than they view themselves. Investigators commonly note the defensive character of this attachment style. People with a dismissive–avoidant attachment style tend to suppress and hide their feelings, and they tend to deal with rejection by distancing themselves from the sources of rejection (i.e., their relationship partners).

Fearful–avoidant

People with losses or sexual abuse in childhood and adolescence often develop this type of attachment[11] and tend to agree with the following statements: "I am somewhat uncomfortable getting close to others. I want emotionally close relationships, but I find it difficult to trust others completely, or to depend on them. I sometimes worry that I will be hurt if I allow myself to become too close to others." People with this attachment style have mixed feelings about close relationships. On the one hand, they desire to have emotionally close relationships. On the other hand, they tend to feel uncomfortable with emotional closeness. These mixed feelings are combined with sometimes unconscious, negative views about themselves and their partners. They commonly view themselves as unworthy of responsiveness from their partners, and they don't trust the intentions of their partners. Similar to the dismissive–avoidant attachment style, people with a fearful–avoidant attachment style seek less intimacy from partners and frequently suppress and deny their feelings. Instead, they are much less comfortable expressing affection.

Spana också in:

Trygg
Trygga barn litar på att föräldern (eller den som huvudsakligen tar hand om barnet) finns där och försöker hjälpa barnet i svåra eller skrämmande situationer.

Som vuxna har de lätt att komma nära andra människor, men trivs också bra i eget sällskap. De har lätt att fungera i långvariga relationer.

Otrygg - undvikande
Barn med otrygg-undvikande anknytning förväntar sig att bli avvisade och bortstötta när de behöver hjälp. Därför lär de sig tidigt att inte söka närhet och stöd, utan att klara sig själva. De tänker sig fram till svar snarare än känner efter.

Som vuxna är de ofta omtyckta och fungerar bra i mer ytliga relationer. I nära relationer håller de distans – de kan vara svåra att komma inpå livet, och drar sig ofta undan när de upplever krav på närhet.

Otrygg - ambivalent
Barn med otrygg-ambivalent anknytning bär med sig en erfarenhet av att ibland bli omhändertagna, ibland avvisade när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör att de känner separationsångest och rädsla. De är i stor utsträckning känslostyrda.

Som vuxna uppfattas de ofta som kreativa personer som har nära till sina känslor. I nära relationer skrämmer de ibland iväg människor med sin starka önskan om närhet. En del är så rädda att bli övergivna att de istället undviker nära relationer.

Otrygg - desorganiserad
Det finns också en fjärde, mer ovanlig kategori, som kallas otrygg-desorganiserad. Detta anknytningsmönster utvecklas ofta hos barn som växer upp med fysisk eller psykisk misshandel, eller har föräldrar med svåra upplevelser från sin barndom och som därför inte kan tolka sitt barns signaler på rätt sätt. De kanske bli arga eller rädda när barnet gråter, så att barnet upplever föräldern som skrämmande – ändå behöver barnet knyta an.

Detta leder till särskilt svåra relationsstörningar även i vuxen ålder. Behovet av professionell hjälp för att kunna bryta detta mönster är störst i den här gruppen.

Gamlefarbror Pastill:

jag vet inte men på nåt test fick man se kvadranter, det fanns bra, dålig och två olika halvbra. jag fick den dåliga. det verkar vara den du sa fast jag har glömt namnet.
Aha. Okej :( då är det rädd-undvikande,  eller enligt psykolog guiden :Otrygg - desorganiserad
Det finns också en fjärde, mer ovanlig kategori, som kallas otrygg-desorganiserad. Detta anknytningsmönster utvecklas ofta hos barn som växer upp med fysisk eller psykisk misshandel, eller har föräldrar med svåra upplevelser från sin barndom och som därför inte kan tolka sitt barns signaler på rätt sätt. De kanske bli arga eller rädda när barnet gråter, så att barnet upplever föräldern som skrämmande – ändå behöver barnet knyta an.

Detta leder till särskilt svåra relationsstörningar även i vuxen ålder. Behovet av professionell hjälp för att kunna bryta detta mönster är störst i den här gruppen.

Petros Synthea:
Aha. Okej :( då är det rädd-undvikande,  eller enligt psykolog guiden :Otrygg - desorganiserad
Det finns också en fjärde, mer ovanlig kategori, som kallas otrygg-desorganiserad. Detta anknytningsmönster utvecklas ofta hos barn som växer upp med fysisk eller psykisk misshandel, eller har föräldrar med svåra upplevelser från sin barndom och som därför inte kan tolka sitt barns signaler på rätt sätt. De kanske bli arga eller rädda när barnet gråter, så att barnet upplever föräldern som skrämmande – ändå behöver barnet knyta an.

Detta leder till särskilt svåra relationsstörningar även i vuxen ålder. Behovet av professionell hjälp för att kunna bryta detta mönster är störst i den här gruppen.

psykisk misshandel låter väldigt grovt men jag vet exakt varför det blivit så iaf.

Gamlefarbror Pastill:

psykisk misshandel låter väldigt grovt men jag vet exakt varför det blivit så iaf.
People with losses or sexual abuse in childhood and adolescence often develop this type of attachment[11] and tend to agree with the following statements: "I am somewhat uncomfortable getting close to others. I want emotionally close relationships, but I find it difficult to trust others completely, or to depend on them. I sometimes worry that I will be hurt if I allow myself to become too close to others." Skriver dom på Engelska Wikipedia. 
Jag tycks vara en blandning av de första två: när jag lär känna någon jag gillar och känner mig få kontakt med på ett djupare plan etableras relationen snabbt från min sida och jag känner mig fort bekväm med att vara nära den personen, uppfattar detta som positivt och visar upp ett fritt och djupt och långtgående förtroende, litar på den fullständigt och bekymmersfritt och känner mig trygg i det. Men när väl någon allvarlig kris har inträffat kan jag bli extremt ängslig och osäker, och det kan ta lång tid innan jag känner tillit till att personen tycker om mig och kan slappna av med den igen.