Forumet - Hur börjar en ätstörning?

Hur börjar en ätstörning?

1039 1 8

Spana också in:

Postlapsaria:

skulle inte hålla med


Utveckla.

Vad är din teori? Hur och varför uppstår en ätstörning?

Min teori: Om inte folk hade varit så fixad av hur mycket andra ser ut, hade det inte funnits några ätstörning (Anorexia Nevrosa och bulimia nervosa).

Alla strävar efter att vara som alla andra, ingen vill vara den som inte tillhör mängden.

Om t.ex. beklädnadsindustrin hade använt enbart "tjocka" istället för smala/vältränade/snygga modeller så hade folket istället strävat efter detta.
Manglind:

Vad är din teori? Hur och varför uppstår en ätstörning?


om du läst psykologi samt avhandlingar i ämnet ätstörningar hade du sett att grupptryck är den minst betydande faktor. man kan se att olika karaktärer är mer benägna till en viss form av ätsötrning. de mer pedantiska och med skyhöga krav faller ofta in i anorexia medan de mer röriga, missbruksbenägna personligheterna - formade ur barndomen, förslagsvis - blir bulimiker.

det har mer med kontrollbehovet att göra, och en övertygan om att det blir bättre utav detta. man skiftar fokus.

andra får det pga trauma i barndomen såsom våldtäkt, mobbning samt misshandel. vissa får det pga event på senare dag såsom dödsfall, nära sjukdom, och missfall.

Manglind:

Om inte folk hade varit så fixad av hur mycket andra ser ut, hade det inte funnits några ätstörning (Anorexia Nevrosa och bulimia nervosa).


hur man ser ut är bara toppen av isberget, ty man blir så sne i huvudet att man inte märker att man är extremt smal.
obs - ej UNS - förmodar jag.
somliga ätstörningar är renatv destruktiva pga låg självbild, och föder på svagheten och hemligheten.
man har gjort forskning på att när idealen var mer fylliga så fanns det lika stor utsträckning av ätstörningar i världen, per capita antar jag.

så ett frö, oftast djupt och internt, och du kan odla en ätstörning.
Det börjar oftast med att man tänker, nu ska jag attsingen ta och gå ner 3-4 kilo kanske för att man har lite dåligt självförtroende och sen tänker man att man får ju ingen ätstörning direkt för att man går ner liiiite till, och sen är det rätt kört. Du fastnar i att ha dåliga tankar kring mat och börjar tänka att det svält är bra, och ju längre det går desto svårare är det att komma ur det. Om man tror att man har såna problem prata med någon innan det hinner gå längre, det blir så mycket lättare då.