Forumet - Hur får jag allt att bli bra igen?...

Hur får jag allt att bli bra igen?...

2176 0 33
Hej, jag mår så otroligt dåligt och vet inte vart jag ska ta vägen, känns som allt i mitt liv är värdelöst..

jag har sedan 19 månader tillbaka varit tillsammans med världens underbaraste kille som är 19år och jag 17år men för en månad sen berättade han att han inte var kär i mig längre men fortfarande älskar mig och har känslor kvar. Han gjorde slut men efter en månad så bestämde vi oss för att försöka hitta hans känslor för mig igen, vi gör allt som vanligt förutom att han inte kan berätta för någon än att vi är tillsammans eftersom känslorna inte kommit tillbaka ännu.. han är jämt ute och festar med kompisarna nu och tar alltid dom före mig.. känns som jag är viktig för honom men ändå inte lika viktig som förut ju.

Jag är konstant orolig för att han ska säga att han inte tror känslorna kan komma tillbaka och göra slut på riktigt.. kan inte tänka klart, känns som jag har en stor tung klump i halsen hela tiden, kan inte sova för att jag bara ligger och tänker och tänker.. har gått ner jätte mycket i vikt också eftersom jag bara mår dåligt och blir äcklad av mat..

Han är verkligen ALLT jag har. Alla mina "vänner" umgås jag inte ens med längre för att alla är så falska och jag tål inte människor som försöka trycka ner andra bara för att känna sig bättre själv. Alla säger bara hela tiden men skaffa nya vänner då, ja det är ju inte riktigt så enkelt då man inte går någon sport eller sånt (vill inte börja heller) och om man kommer till ett tjej gäng så börjar alla direkt snacka saker bakom ryggen och jag klarar inte av sånt.

Mina föräldrar skildes för tre år sedan och har ingen kontakt mer varann.. jag bor just nu hos min pappa och träffar min mamma nån gång i veckan. Pappa är ALDRIG hemma eftersom han typ "bor" hos sin nya tjej och när vi väl träffas nån gång så skriker han bara på mig som vanligt sen lämnar han pengar och åker igen.. Jag får då lägenheten för mig själv och det gör att jag känner mig så ensam och oviktig.. det går inte att prata med han (BUP har försökt)jag bor hellre här själv än att han ska vara hemma så jag slipper bråket.

Allt bråk som varit hemma under min uppväxt och allt tjafs med tjej kompisarna har gjort att jag inte orkat gå i skolan så jag gick aldrig 8-9an.. Valde att börja 9an på nytt i höstas med hopp om bra betyd och lite nya vänner men så blev det ju inte.. det gick ju bra i början tills en tjej började sprida ut massa falska rykten om mig för att hennes pojkvän sagt att han tycker jag är snygg.. Det är så jävla typiska ALLA tjejer!Vart jag än kommer så måste folk trycka ner mig hela tiden för att jag är allmänt snäll/trevlig och ser bra ut..

Mina betyg var ju skapligt bra tills efter jul då det började gå neråt.. och nu har allt bara kraschat för att jag inte orkar eller kan koncentrera mig i skolan eller hemma. Det ända jag sitter och tänker på är hur det ska bli med mig och min pojkvän och om det finns något jag kan göra?..

Att förlora den enda personen som man älskar och som verkligen förstår en gör så fruktansvärt ont att jag bara vill dö om han inte får tillbaka känslorna och vi lämnar varandra..

Kan verkligen kär känslorna bara försvinna sådär?? han gick och tänkte på detta en veckan innan han berättade det, men nu vet jag inte vart vi står..

Vi är tillsammans men att jag är som hans "hemliga flickvän" för att han inte vill berätta för någon än.. Och jag vet verkligen inte hur han känner längre då han hela tiden säger att han vill försöka få tillbaka känslorna men han är så vilsen just nu. Vi träffas ungefär två gånger i veckan och jag börjar alltid fråga honom hur han känner nu osv, men han blir nästan irriterad då jag hela tiden frågar för att han inte vet är, Men det är just det för OM han nu skulle få tillbaka känslorna för mig så skulle han inte berätta det själv eftersom han är så extremt dålig på att prata om känslor...

Vill bara kunna skriva av min lite och hoppas på ett svar om hur jag ska kunna förbättra allt det här, och få min killes känslor för mig tillbaka igen...

KRAM[love]
smisk:

har du försökt att prata med honom om detta?


Ja det har jag verkligen, vi pratar hela tiden och han vet exakt hur jag känner och han vill kunna få tillbaka känslorna igen men det har ju gått en månad nu och inget har hänt.. han säger själv att han börjar bli orolig för att känslorna inte kommit tillbaka..

och om jag frågar för ofta vilket jag gör, blir har ju irriterad för det går ju inte att ställa honom mot väggen i den här situationen.. känslor är ju inget man själv kan bestämma över..

Spana också in:

aleand05:

Nej inte då han är det bästa jag har och vi båda verkligen vill försöka.. undrar bara hur lång tid det kan ta att få tillbaka känslorna igen..


Det bästa du har i livet är du! Glöm inte det. Han kanske är den mest underbara personen någonsin, men om du glömmer bort dig själv i ett förhållande, är det verkligen värt det?
Ta tid ifrån varandra, försök hitta lite vänner, intressen, läs böcker, spela spel, se filmer, måla tavlor, hitta något kul att göra.
aleand05:

Ja just nu tycker jag allt är värt att försöka med även om jag glömmer bort mig själv.. imorgon kanske är den dagen han inser att han fortfarande är kär.. vill inte lämna honom då den dagen kanske kommer..


Du behöver ju inte bryta all kontakt med honom, kanske behöver han bara lite utrymme att sakna dig?
smisk:

Du behöver ju inte bryta all kontakt med honom, kanske behöver han bara lite utrymme att sakna dig?


Ja men jag blir galen utan honom.. samma för han. Vi ses ju typ två gånger i veckan sen skriver vi sms och ringer varje dag hela tiden, låter alltid han få börja skriva så att jag inte verkar för på. Om jag inte svarar på typ en timme blir han nästan orolig börjar ringa jätte mycket och om jag inte svarar så kommer han hem till mig.

Men om vi nu skulle bestämma att vara ifrån varandra utan kontakt i två veckor är jag rädd att dom lilla känslorna han har för mig nu försvinner helt? Är det inte bättre att verkligen försöka göra saker med varandra och ses ofta så dom kan komma tillbaka?? eller är det bästa sättet vara ifrån varandra och sen träffas??

vet bara inte riktigt vilket som är det bästa sättet att göra på.
Du verkar fokusera oerhört starkt på honom, och det är ju förståeligt, men det kan också vara en del av problemet. Det är lätt att ta något för givet när man har blivit van vid det, och det är lätt att tycka att något man får alltför lätt inte är lika mycket värt som något man måste anstränga sig för och lätt kan mista.

Därför vore det kanske bättre att ge honom tid att sakna dig genom att inte vara med honom lika mycket, och få honom att förstå att han kan mista dig genom att inte vara där så fort han vill.
Om du också får andra intressen och gör andra saker tar han dig inte för givet. Det blir lätt för honom att ta dig för givet om han vet att du sitter och väntar på honom hela tiden.

Du borde faktiskt skaffa dig andra intressen och andra människor i ditt liv. Om han älskar dig fortfarande så behöver han förstå att han kan mista dig, och så länge du väntar på honom hela tiden och han vet att du gör det så känns det inte så för honom. Skaffa dig alltså andra vänner. Om du inte vill ha tjejkompisar, som du skriver ovan, så kan killar faktiskt också vara enbart vänner.
I vilket fall som helst kan du gå ut ensam också. Du kan åtminstone gå på tex bio när han går ut.

Om det finns känslor där blir dom starkare på avstånd. Saknad gör känslor starkare. Och han behöver inte sakna någon som finns där.
aleand05:

Kan verkligen kär känslorna bara försvinna sådär??


Känslor kommer och går, även kärlek. Det går inte att stressa fram det utan ta det lugnt och försök hitta på något kul på egen hand också. Det kan vara bra att vara ifrån varandra ett tag, då kan han tänka själv i lugn och ro på varför det har blivit så här, eller vet han det? Har ni haft mycket gräl eller vad kan det bero på att hans känslor för dig har blivit svagare? Jag tror det är viktigt att ta reda på varför för att kunna lösa det. Det är mycket möjligt att han hittar tillbaka till dig, men det går inte att säga när.
mynona:

Därför vore det kanske bättre att ge honom tid att sakna dig genom att inte vara med honom lika mycket


den månaden som vi hade gjort slut började jag gå ut och träffa lite killar för att "bedöva" mina känslor.. under den månaden var jag varje helg ute med olika killar och min "kille" började skriva sms exakt hela tiden för att kolla vad jag gjorde och så.. när vi sen var med varandra såg han ju att jag smsade andra killar. Jag bestämde mig då för att ha ett svar så jag sa att han får välja nu, gå tillbaka till mig och och vårat förhållande eller säga hejdå och då ingen kontakt alls för jag klarar inte av att bara vara hans vän.. skulle bli för jobbigt..

Han bestämde dig därför att fortsätta förhållandet eftersom han inte vill förlora mig och har inte kommit över mig.

Men vet inte vad jags ska säga?? kan ju inte dissa honom så isåfall måste vi ju prata om att ta en paus ifrån varan tillsammans
Sweetpalle:

Har ni haft mycket gräl eller vad kan det bero på att hans känslor för dig har blivit svagare?


Ja vi har bråkat en hel del men det löser vi alltid.. mest har det varit för att han ljuger om små saker hela tiden, tex då han lovar att vi ska göra något och sen ringer han och säger att han känner att han håller på bli sjuk och ska ta det lugnt, och sedan får jag veta att han åkte ut till kompisarna.

Det där är ett typiskt sätt för oss att bråka. Såklart jag blir sur då han hela tiden gör sådär.. Jag talar om att han bara kan säga rakt ut till mig att han hellre vill vara med polarna den kväll han lovat mig istället för att ljuga om det. Blir självklart ledsen av att han hellre vill vara med dom men blir med ledsen/arg då han ljuger.

Han är så OERHÖRT dålig på att visa känslor och han är nästan som en robbot.. gråter aldrig eller sånt, det får mig att tro att om vi är ifrån varann kommer han inte ta sig tid att tänka utan istället glömma
aleand05:

Det där är ett typiskt sätt för oss att bråka.


Förstår att du blir sur när han beter sig så. Det är ju inte schysst, men det är bra att du har pratat med honom om det och förhoppningsvis så bättrar han sig. Be honom försöka visa och säga mer hur han känner. Kanske är han bara blyg och försiktig och håller det inom sig? Pressa honom inte, men försök att hjälpa honom! Sen om man verkligen gillar någon så glömmer man den inte. Alla kan må bra av en paus.
aleand05:

Det där är ett typiskt sätt för oss att bråka.


Förstår att du blir sur när han beter sig så. Det är ju inte schysst, men det är bra att du har pratat med honom om det och förhoppningsvis så bättrar han sig. Be honom försöka visa och säga mer hur han känner. Kanske är han bara blyg och försiktig och håller det inom sig? Pressa honom inte, men försök att hjälpa honom! Sen om man verkligen gillar någon så glömmer man den inte. Alla kan må bra av en paus.
Sweetpalle:

Kanske är han bara blyg och försiktig och håller det inom sig?


Joo han har förbättrat sig nu genom att säga att han hellre vill vara med kompisarna istället för att ljuga.. men jag vill ju att han inte ska säga så överhuvudtaget.. vill ju att jag ska vara nummer1 för honom.

Han är verkligen inte blyg eller försiktig han är mer bara som ett hårt skal. Jag har ju lyckas att öppna upp det skalet nu under ett bra tag,, men han är ingen som sitter och bara tänker igenom sina känslor.. han bedövar dom bara och jag kan inte göra något åt det ju..
aleand05:

vill ju att jag ska vara nummer1 för honom.


aleand05:

han bedövar dom bara och jag kan inte göra något åt det ju..


Det är ingen lätt situation ni sitter i, men försök att göra så att det blir så bra som möjligt. Det är klart att du vill vara nummer ett för honom, men oftast så får man själv ge vika för det är ju viktigt att han har kompisar. Om ni skulle göra slut så är det bra att han kompisar att kunna umgås med då. Föreslå att ni ska hitta på fler saker att göra om ni inte vill ta en paus. Ta inte över honom. Låt honom ha ett liv med sina kompisar också [smile]
oj låter typ som mitt liv ganska exakt, mamma flytta för fem år sen, bor hos min pappa som är fruktansvärt jobbigt då vi inte kommer överens, han är så himla överkontrollerande och jag har inget privatliv, vill bo med mamma men får inte plats för hon bor med sin partner, har förlorat en massa vänner jag känt hela livet för dem har varit så elaka, ja och så vidare ditt liv låter som mitt.. & frågan är hur jag har tagit mig igenom det här? varje dag är en kamp för mig också..jag försöker bara att inte bry mig så mycket, tänk på något som är bra i ditt liv? du kanske har en jätte bra vän? gör saker som får dig att må bra och komma på andra tankar!
Sweetpalle:

för det är ju viktigt att han har kompisar


Sweetpalle:

Föreslå att ni ska hitta på fler saker att göra om ni inte vill ta en paus.


Jag har verkligen ingen emot att han är med sina kompisar men såklart jag ifrågasätter han då han är med dom fem gånger i veckan och med mig en..

ja det är just det.. jag vet inte om vi ska fortsätta att göra roliga saker tillsammans nu eller om vi ska ta en paus för att tänka och sakna??