Jag behåller oftast lugnet tills den andre parten inser att han är efterbliven annars blir det väl ilska

Beror helt på vem konflikten är med. Konflikter med okända tar jag gärna - internetdebatter, djävlas med spårvagnskontrollanter, skälla ut sverigedemokrater på stan osv. Konflikter med folk som står mig nära har jag en tendens att skjuta upp, men förr eller senare tar jag itu med det. Har dock en tendens att säga förlåt även när jag inte borde. Undviker dock en viss typ av konflikter med vänner, sådana jag vet inte kan sluta bra (har en nära vän som är israel och pro-israel, gissa vad jag inte diskuterar med henne XD)
De svåraste konflikterna är med folk jag inte direkt är vän med men som ändå finns i min närhet och som jag vill vara omtyckt av, av diverse skäl. Arbetskamrater, ytligt bekanta/kompisars kompisar osv. Där brukar jag bara låta bli.

Beror på vad konflikten handlar om. Är allt bara löjligt så struntar jag i det, bryr mig varken om att säga förlåt eller att få ett förlåt. Försöker bara fortsätta som vanligt.
Men om det handlar om någonting som antingen gjort mig eller den andre väldigt ledsen, så försöker jag lösa det på bästa sätt. Men det beror som sagt på vad konflikten handlar om..

Brukar lugnt diskutera det hela.

KingGurka:

Konflikter med okända tar jag gärna -

Varför ödsla tid och energi på det? Man kunde använda den tiden till så mycket annat, tänker jag. Men det kanske är roligt.

KingGurka:

De svåraste konflikterna är med folk jag inte direkt är vän med men som ändå finns i min närhet och som jag vill vara omtyckt av, av diverse skäl. Arbetskamrater, ytligt bekanta/kompisars kompisar osv. Där brukar jag bara låta bli.

Okej.

Renesmee:

Är allt bara löjligt så struntar jag i det, bryr mig varken om att säga förlåt eller att få ett förlåt.

Bra 🙂

Renesmee:

Men om det handlar om någonting som antingen gjort mig eller den andre väldigt ledsen, så försöker jag lösa det på bästa sätt.

Nachac:

Brukar lugnt diskutera det hela.

Om det inte går att vara lugn då?

dazed_and_confused:

Jag behåller oftast lugnet tills den andre parten inser att han är efterbliven annars blir det väl ilska

Tänk om du själv har fel? 😉

bråkar typ aldrig. undviker konflikter så mycket jag kan

Jag pratar med personen som jag har en konflikt med och reder ut det.

Om jag anser det nödvändigt.

KingGurka:

Beror helt på vem konflikten är med. Konflikter med okända tar jag gärna - internetdebatter, djävlas med spårvagnskontrollanter, skälla ut sverigedemokrater på stan osv. Konflikter med folk som står mig nära har jag en tendens att skjuta upp, men förr eller senare tar jag itu med det

KingGurka:

De svåraste konflikterna är med folk jag inte direkt är vän med men som ändå finns i min närhet och som jag vill vara omtyckt av, av diverse skäl. Arbetskamrater, ytligt bekanta/kompisars kompisar osv. Där brukar jag bara låta bli.

Samma här.

kraamisz:

Om det inte går att vara lugn då?

Det ska mycket till för att få mig ur fattningen, händer det ändå blir jag arg, inte så mycket mer än det.

kraamisz:

Tänk om du själv har fel? 😉

Det låter helt orealistiskt.

kraamisz:

Om det inte går att vara lugn då?

konflikter är sällan lugna.

Jag brukar hålla med den andra parten och be om ursäkt hela tiden för att det inte ska bli mer bråk.

Pratar och reder ut det hela. Händer att jag blir hysterisk också. Men hur jag än blir, så vill jag alltid försöka reda ut det hela i slutänden.

Macktorsken:

konflikter är sällan lugna.

Det jag menar.

dazed_and_confused:

Det låter helt orealistiskt.

Gulligt