Forumet - Hur hanterar ni stora omställningar?

Hur hanterar ni stora omställningar?

525 0 13
Hej, har börjat studera i en av Sveriges större städer, flyttade dit från en medelstor stad där jag har bott i hela mitt liv, alltså i 19 år. Nu när jag flyttat upp till denna stad där jag enbart känner en person, en person som är en nära vän, dock inget bollplank nät det gäller sådana här problem.

I mitt fall känner jag mig så sjukt ensam, alla i min kurs har bott i denna stad hela sitt liv (stockholm). Dessutom är jag yngre än de flesta i min kurs. Jag vet bara inte hur jag ska anpassa mig till mitt nya liv, för jag är en sån person som kan deppa ner mig när jag inte känner att jag har kontroll över det mesta eller när det sker stora omställningar i livet, och jag är verkligen inte van med detta eftersom jag har levt ett hyfsat kontrollerat och stabilt liv innan.

Uppskattar verkligen tips och pepp från folk som har varit i ungefär samma situation eller kan förstå hur jag har det för tillfället.

Spana också in:

Blivande_japan:

Ta initiativ till att lära känna nya människor. Engagera dig politiskt, i kåren eller i något annat du intresserar dig av. Gå på fester, studentpubar och sittningar.


Det ska jag göra! Har alltid varit så van med att ha haft samma polare sedan barnsben nära till hands, sen nu när man inte har det så känner jag mig lite halvt paralyserad. Men antar att det är en del av att växa upp och utvecklas..
maiky0:

halvt paralyserad.


Har varit med om exakt detta.
Acceptera att du känner så och luta dig mot garantin att det kommer förändras snart sålänge du följer:

Blivande_japan:

goda råd


Känns som att du redan är medveten om och har identifierat vad problemet hos dig är, och framförallt verkar du vara öppen för att just växa och utvecklas vilket verkligen kommer att hjälpa dig på traven.
Stå ut och låt det ta den tid det tar att lära känna nya människor.
Miceparade:

Har varit med om exakt detta. Acceptera att du känner så och luta dig mot garantin att det kommer förändras snart sålänge du följer:Känns som att du redan är medveten om och har identifierat vad problemet hos dig är, och framförallt verkar du vara öppen för att just växa och utvecklas vilket verkligen kommer att hjälpa dig på traven. Stå ut och låt det ta den tid det tar att lära känna nya människor.


Känns skönt att andra som du kan identifiera dig med mitt problem :) det är bara det att man vill lära känna folket och staden så snabbt som möjligt, att inte få allt kännas så främmande, men det är väl en tidsfråga antar jag. Jag som alla andra letar väl bara efter trygghet!
Tror att alla omställningar har fått mig att skärma av saker som att ta initiativ till att känna nytt folk, därav "paralyseringen" och ensamhetskänslorna, eftersom i den stad jag är uppvuxen i behövde jag inte ta några intiativ till att träffa nya människor eftersom jag hade det jag behövde där.
Som andra redan sagt: var öppen, våga ta initiativ. Jag kan själv ha svårt att ta kontakt med nya människor men då försöker jag tänka att jag inte har något att förlora på det. För det har man ju inte. Egentligen är ju i princip alla människor man inte känner potentiella vänner [wink] De kanske också är lite småblyga och vill lära känna nya. De flesta vill nog det, försöker jag tänka i alla fall. Då blir det lättare att säga hej och bara börja prata om något. Dör samtalet ut totalt gör det ju inte så mycket. Då testar man med nån annan [smile]

Vad jag hört om Stockholm är det ju som du säger, att många bott och studerat där sen innan och de har "sina" vänner redan. Men låt det inte avskräcka dig.. De är ju som du inne i sin lilla bekvämlighetszon, någon måste bara ta lite initiativ..

Go for it [cool]
jag är sämst på att hantera stora omställningar - om jag inte bestämt dem själv. Men du har ju valt det här så det är väl bara att köra.
Jag pluggar också i stochkolm och jag vet hur drygt det kan vara då folk oftast inte är i samma behov att skaffa nya vänner som i studentstäder. Hitills har vi haft tre olika klasser och i varje klass har vi gjort en facebookgrupp vilket jag tror har bidragit en hel del till de fina sammanhållningar vi haft, även om just jag inte har något större problem att ta kontakt med nya människor.

Men som sagt, det händer inte något om man inte gör något. Ta dig i kragen och våga ta initiativ.