Aviseringar
Rensa alla

Hur känns det?


Ämnesstartare

Hur tänker man när man söker ett jobb på soc? Jag antar att man tänker typ "Yes, nu ska jag bli snäll, duktig och hjälpa folk". Men det är ju VERKLIGEN INTE vad de gör på riktigt. Så jag har funderat över hur det känns egentligen, att komma hem efter en dag då man har förstört någons liv, i princip, i alla fall säkerställt en depression hos en person. Det kan väl inte kännas så jävla bra? Eller intalar de sig själva att det är någonting bra de gör så att de klarar sig ändå? Det måste ju bli väldigt deprimerande i längden, är det därför alla gamla tanter på soc är så sura och vidriga?

Fast jag antar att ni inte kan svara på detta efter som att ni inte jobbar som soc-tanter, men har ni någonsin funderat över detta?


   
Citera
Ämnesstartare

tanten jag träffade när jag skulle söka försörjningsstöd var trevlig. tror inte alla är sura


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

enhimmelskdrog:

tanten jag träffade när jag skulle söka försörjningsstöd var trevlig. tror inte alla är sura

Min tant tyckte att jag kunde bo på gatan. [smile]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Geigerzähler:

Min tant tyckte att jag kunde bo på gatan. [smile]

sa hon det rakt ut [sad]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

enhimmelskdrog:

sa hon det rakt ut [sad]

I princip, ja. Hon tyckte att jag kunde bo hos kompisar eller släkt om jag inte kunde bo med mina föräldrar, men de ville inte hjälpa trots att jag var uppenbart skadad av att bo med dem (akutpsyk var det som kontaktade dem).


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Geigerzähler:

Jag antar att man tänker typ "Yes, nu ska jag bli snäll, duktig och hjälpa folk".

Tror att de kommer ut så från högskola/univeristet, är glada och navia och vill rädda världen och alla människor i den. Sen när de jobbat x antal år på sockontor så blir de bittra, hatiska, cyniska och tappat all tro på människan och systemet [party] Sen så är la jobbet väldigt jobbigt, när de måste neka folk osv, pga lagar och annat, så att de tillslut stänker av och skapar en stark gräns mellan arbete och fritid och så blir kalla och empatilösa monster som inte känner något inför människorna de träffar i arbetet.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Geigerzähler:

Hon tyckte att jag kunde bo hos kompisar eller släkt om jag inte kunde bo med mina föräldrar, men de ville inte hjälpa trots att jag var uppenbart skadad av att bo med dem (akutpsyk var det som kontaktade dem).

men bööh, elakt. finns det ingen annan man kan prata med om inte soc vill hjälpa? är inte så insatt i det där


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Geigerzähler:

Min tant tyckte att jag kunde bo på gatan. [smile]

ifall man inte har pengar ska man inte ha någon bostad .punkt slut.

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -

jag hatar dom tanterna. iaf den jag har pratat med. så tyken och cpskadad h*ra.... jag gjorde ett bus mot henne. spottade i hennes almanacka när hon inte såg. hehe he


   
SvaraCitera

enni:

jag gjorde ett bus mot henne. spottade i hennes almanacka när hon inte såg. hehe he

[love]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Dom föds sådana.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ensamvargen:

Dom föds sådana.

Vill ej tro detta! [cry]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Geigerzähler:

Vill ej tro detta! [cry]

Känner du någon som jobbar på soc? Nä, precis! Dom föds sådana och håller sig bara till sig själva. [no-no]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ensamvargen:

Känner du någon som jobbar på soc? Nä, precis! Dom föds sådana och håller sig bara till sig själva. [no-no]

[cry]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Geigerzähler:

[cry]

Jag vet att det är sorgligt. Det finns inget vi kan göra för dom, dom är förlorade. [sad]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Hoppas att de flesta vill hjälpa. Soc har inte oebgränsade resurser vettu.


   
SvaraCitera