Forumet - Hur lär man ut ett nytt språk?

Hur lär man ut ett nytt språk?

1256 0 15
undervisade i engelska i våras. mina elever gick i mellanstadiet och kunde mest grunderna, typ säga vad de heter, räkna och färgerna. det var svårare än jag trodde, upptäckte att det var svårt att förklara mycket som sitter i ryggraden hos mig men som var helt nytt för dem

Spana också in:

Jobbat en del på förskolor där en stor andel av barnen inte kan någon svenska alls när de börjar, och heller inte hört svenska pratas i någon vidare utsträckning. Slutar aldrig förvånas över hur lätt de lär sig genom att man bara pratar med dem, upprepar ord och pekar på saker, säger vad det är vi gör nu etc. Ungarna som lärt sig svenska tolkade sedan åt oss i början - vilket också var ett bra sätt för dem att utveckla sina språk. Många av dem snappade även upp många ord på andras språk och lärde sig. Ungar är verkligen som små svampar som suger upp allt. 
en bra början är ju att inte lära dem stavning överhuvudtaget i början, utan gå direkt på ordförråd genom att prata språket i fråga med dem. finns väl jättemånga studier som pekar på att det är bästa sättet att lära ut språk, och det är logiskt eftersom det är så man lär sig sitt första språk. ju snabbare man lär ut ett tredje språk desto bättre förutsättningar kommer de ha för att lära sig ännu fler. så 7 är egentligen lite sent att börja med andraspråk, tycker jag. fyra låter rimligare.

Scooby-Doo: Vi minns väl alla hur vi lärt oss vårt modersmål som barn nämligen bara genom att lyssna. Fanns väl tom ett företag som sålde språkkurser på just detta sättet - lyssna och lär - som hette Linguaphone. 
det är väl i princip det som pimsleurmetoden går ut på, tillsammans med spaced repetition. där får du visserligen göra grejer på ett språk du behärskar också, vilket är bra på vissa sätt, dåligt på andra. sen finns rosetta stone, som har helt andra för- och nackdelar.rosetta stone ska ju vara konstruerat utifrån hur barn lär sig.
Jag tror att prataprataprataprata språket i mängder hjälper massor, men i ett klassrum är det svårt för alla lär sig bäst på olika sätt. En viktig del i det är att kunna rätta någon på ett schysst sätt också, jag hade klasskompisar som blev åthutna när de uttalade fel, vilket sedan ledde till att de inte ville försöka uttala något alls mer - hemskt tråkigt.

Jag hade en låååång period där jag behärskade engelska och ryska betydligt bättre än svenskan, eftersom pappa var hemma med mig och pratade ryska konstant + vi bodde ju i USA så engelskan var överallt. Mamma kompenserade för detta genom att prata med mig varenda vaken sekund hon var med mig, liksom precis varenda liten grej: "Nu ska jag koka kaffe, medan jag kokar kaffet får du sitta på köksstolen så du är vänd mot köksbänken, nu tar jag fram filtret, nu mäter jag upp kaffet i skopan" osv. Med tanke på hur lite tid hon hade med mig när jag växte upp så är jag personligen rätt imponerad över hur mycket jag väl behärskade när vi flyttade till ett svenskspråkigt land.
Och nu läser jag ju norska och läraren pratar bara på norska med oss, och "låtsas" glömma bort vad det heter på svenska om det är något vi inte förstår - så vi får chansen att klura ut det på egen hand genom gissningar och kopplingar. Tror det är absolut bäst, för då minns vi liksom "kampen" för att förstå något, men om läraren bara sa vad det betydde rakt ut skulle det kanske gå förlorat.