Forumet - hur långt är det ok att gå för sin egen frihet?

hur långt är det ok att gå för sin egen frihet?

453 0 2
Jag tycker inte att det är en moralisk fråga, utan man använder de medel som krävs och fungerar för att nå sin frihet. Uppdelningen i våld/icke-våld tycker jag är meningslös. Dels för att våld inte är något enhetligt; det kan riktas mot ting eller mot människor, det kan riktas mot civila eller ansvariga, det kan variera från ett slag till en terrorbombning, osv. Det finns inte en typ av våld och allt våld är inte lika illa. Vissa ofysiska typer av våld är också långt mycket grövre än fysiskt våld. Att diskrimineras, förnekas möjlighet att tillfredsställa grundläggande mänskliga behov, utvisas till krig, inte kunna röra sig fritt, leva under ockupation, fängslas, utsugas, inte få älska den du vill eller leva hur du vill, att som cancersjuk tvingas ut i arbete, osv. är i mina ögon ett värre våld än t.ex. när en irakisk man kastade en sko på George Bush även om det senare är ett mer fysiskt våld. Man kan alltså inte prata om "våld" och ställa det i motsats till "icke-våld" när mycket av våldet som sker på politisk och ekonomisk nivå inte räknas som "våld".

Rent generellt tror jag att man ska försöka organisera och aktivera stora grupper av de människor som drabbas av ett förtryck mot det för att vinna och att en mångfald av kampmetoder fungerar bäst. Parallellt med Ghandis icke-våldsaktioner i Indien var det t.ex. mycket våldsamma folkliga upplopp, strejker, kommunistiska gerillor, osv. Att säga att en av de kampmetoderna ledde till Indiens befrielse är att förenkla verkligheten. Det var många olika typer av påtryckningar från olika håll och med olika intressen som tvingade britterna att häva ockupationen. Att bara använda fysiskt våld gör dig isolerad och lätt att utdefiniera, att bara använda icke-våld gör dig till en enkel måltavla som inte hotar makten, osv. Ickevåld är bra för att det kan organisera stora massor, men det måste samtidigt finnas ett hot om att "ifall ni inte lyssnar på oss kan dessa massor övergå i våld". Socialdemokratin fick t.ex. i Sverige igenom mycket av sina reformer genom att hota med Sovjetunionen och att om inte företagsägarna gick med på dessa skulle arbetarklassen vända sig till kommunisterna istället. När Sovjet föll fanns inte längre hotet och den kommunistiska rörelsen i Sverige var svag. Det var också då som nedskärningarna och privatiseringarna av den välfärd som Socialdemokraterna byggt upp började. Alla segrar föregås alltid av kamp utanför parlamenten och av ett hot som är större än att gå med på kraven.