Forumet - Hur man ser på vuxna med sina egna vuxna ögon

Hur man ser på vuxna med sina egna vuxna ögon

2349 0 41
...det är ju inte så att jag brukade tänka konkret "Den personen är vuxen, alltså re​spekterar jag denne" men jag har alltid respekterat vuxna människor. Kanske snarare ​att jag har värdesatt dem högre än mig i någon slags rank.

Dock har det nu föränd​rats har jag just suttit och kommit fram till. Nej jag ligger ner förresten. A​tt jag ser mig själv som likvärdig hur gammal en person än kan vara. Och att jag unge​fär ser ner på väldigt många och tänker att jag nog aldrig skulle kunna umgås med en ​sådan korkad person om jag var lika gammal.

Man växer och blir mer mogen. Det är ​ju givetvis det allt handlar om.
Men jag kan minnas att jag brukade tycka om vissa ​vuxna i min omgivning, som jag idag bara inte orkar med.
Mitt barnasinne existerar ​givetvis fortfarande. Men mer på ett plan där jag blir nattad med visor och där jag k​an leka polis & tjuv utan att skämmas bara för att jag är vuxen.

Jag ska fixa kaff​e.

Spana också in:

DeathOrGlory:

Klart man kan göra det som vuxen, dock blir ju det jobbigare ifal​l po​lisen tar fast en när man är vuxen ;)


HE HEH E

Tözen:

Vi​ är 18,vi är långt ifrån vuxna även d känns så när man flyttat hemmifrån och sköter​​ allt själv.[n]


Compton GangztaH:

Man är inte vuxen innan man har ​fyllt 25.


Menade kanske inte att jag "har växt upp"/"blivit vuxen", mena​de att jag har fått ett mognare tankesätt. Värderar mig lika högt som vilken blåst 50​-åring som helst.
SUKOF:

Menade kanske inte att jag "har växt upp"/"blivit vuxen", mena​​de att jag har fått ett mognare tankesätt. Värderar mig lika högt som vilken blåst 50​​-åring som helst.


..fattar inte,men okej,jag kommer aldrig växa upp v​arken fysiskt eller mentalt >___________________<
Tözen:

Vi är 18,vi är långt ifrån vuxna även d känns så när man flyttat hemmifrån och sköter​ allt själv.


Samhällets fel. På medeltiden så hade du betraktats som gammal och snart döende. För att inte tala om ännu tidigare tidseror. På bronsåldern var medellivslängden 18, så om du inte vill hävda att befolkningen då uteslutande bestod utav barn så får du nog tänka över det där igen. Att sjukvården och diverse andra omständigheter lyckats dra upp medellivslängden något så absurdt innebär inte att det mänskliga psyket utvecklas långsammare.