Crypto:

bara n00bs som ej klarar av det utan alkohol

Önskar jag kunde vara 1337, men är tyvärr alldeles för socialt handikappad.

pinkmoon:

Jag tänker alldeles för mycket på vad jag ska säga (som jag sen aldrig säger)

brukade alltid göra det förr, pg.a stamning, men enklaste är egentligen o bara improvisera, för mig iaf, brukar gå bra då, eller öva mycket (om det är redovosning av skolarbete nu iof) innan så man kan det utantill så man ej tänker för mycket på vad man ska säga

Kablash__:

Okej det gick inte

pinkmoon:

Jag är väldigt intresserad av människor och vill lära känna dem, men det är svårt när jag är så blyg

samma här Otroligt jobbigt. suck.

Crypto:

jag lyckades alltid balansera så man hängde både med nya o dem man redan kände. är pro

det är ju skitbra 🙂

Ritinkin:

Önskar jag kunde vara 1337, men är tyvärr alldeles för socialt handikappad.

övning övning och åter övning min vän 🙂

Jag vill lära känna nya människor, fast har inte ett starkt behov, det skulle nog vara att överdriva.

Problemet bara med att träffa nya människor, vart ska man göra det? Eftersom man inte vet hur det ska gå till riktigt, så blir det heller aldrig av att man ens försöker.

Alltid roligt att träffa nya människor, jag är ganska social så om man är på fest så tror jag nog att jag pratar med varenda en

Jag har inte ett jätte behov av nya människor, de flesta hör man inte av igen men man vet aldrig vad de har för spännande grejer att berätta 🙂

Om nya människor inte är lätta att prata med/relativt lika mig till sättet orkar inte jag lägga ner tid. För om personen i fråga inte säger någonting till mig, orkar inte jag hålla igång samtalet. Jag säger inte ett piss om jag inte har någonting vettigt att säga (förutom till människor jag redan känner, ofc)

Tycker dock om att hitta människor jag gillar och som man kan umgås med. Inte allt för ofta det händer, eftersom i min stad kryllar det mest av inkompetenta Eddie Meduza-raggare och jag tycker även att nattklubbarna här har blivit överskattade. Så mja, jag är nog mest med dom jag redan känner, om inte någon av mina polare tar med sig någon ny snubbe/tjej man kan samtala med och lära känna.

Fast efter lite rödtjut vill man ju prata med allt och alla. Typ granar. Nä, jag skojar inte. Jag blir sjukt social när jag är full. Ska prata med alla, om allt och ingenting. Om jag hade varit så utan alkohol hade jag nog haft Norrbottens största telefonbok

start all over again:

n del människor håller ju sig till "sina egna" väldigt mycket.

Sån är jag.

start all over again:

Vill ni över huvud taget lära känna nya människor?

Jag tycker de flesta människor är idioter. En stor del av resten tycker jag ingenting om.
Men ibland (väldigt sällan) träffar jag någon jag tycker om och är väldigt "bra". Då vill jag bli vän med den.
Fast då är det ganska eftersom jag verkligen vill bli vän och den andra inte känner samma sak.
För jag tror de flesta bara går runt och blir vänner med de som de umgås med.

Slusklurken:

Jag vill lära känna nya människor, fast har inte ett starkt behov, det skulle nog vara att överdriva.

okej

Slusklurken:

Problemet bara med att träffa nya människor, vart ska man göra det? Eftersom man inte vet hur det ska gå till riktigt, så blir det heller aldrig av att man ens försöker.

Ja, det kan ju vara så. Man vill träffa nya människor men vet inte var man ska hitta dom. En bra idé är väl att börja på en aktivitet av någon slag, en sport kanske. Men vill man inte börja på någonting kan det vara svårt. Man kan ju alltid gå på fester, men ja, där kanske det inte finns så många som man inte känner.
Sen behöver man inte gilla en aktivitet jättemycket för att börja på den. Man kan göra det för att man vill lära känna lite nytt folk.

JacobK:

Alltid roligt att träffa nya människor, jag är ganska social så om man är på fest så tror jag nog att jag pratar med varenda en

JacobK:

Jag har inte ett jätte behov av nya människor, de flesta hör man inte av igen men man vet aldrig vad de har för spännande grejer att berätta 🙂

Det behöver inte vara tråkigt eller liknande bara för att man träffar personen en enda gång. Man behöver ju inte bli vän med alla man träffar och snackar med. Man kan prata lite bara, alltid trevligt. Sen är det såklart roligt om man fortsätter umgås, om man gillar personen v.s, men det är ingen nödvändighet. Man ska inte strunta i att prata med andra människor bara för att det kanske bara är en engångsförteelse

Suckertrainblues:

Om nya människor inte är lätta att prata med/relativt lika mig till sättet orkar inte jag lägga ner tid. För om personen i fråga inte säger någonting till mig, orkar inte jag hålla igång samtalet.

Det förstår jag

Suckertrainblues:

Tycker dock om att hitta människor jag gillar och som man kan umgås med. Inte allt för ofta det händer, eftersom i min stad kryllar det mest av inkompetenta Eddie Meduza-raggare och jag tycker även att nattklubbarna här har blivit överskattade.

Tråkigt att du bor i en sån stad då.

Suckertrainblues:

Så mja, jag är nog mest med dom jag redan känner, om inte någon av mina polare tar med sig någon ny snubbe/tjej man kan samtala med och lära känna.

Bra att du har folk du känner där iaf och trevligt om de tar med sig nån ny ibland som man kanske kan lära känna.

Suckertrainblues:

Om jag hade varit så utan alkohol hade jag nog haft Norrbottens största telefonbok

Myksa:

Sån är jag.

Okej. Det kan ju vara både positivt och negativt. Man måste inte lära känna nya människor, men man kan missa många fina människor också. Det är lite synd.
menmen, så länge man trivs med livet så

Myksa:

Jag tycker de flesta människor är idioter

Du kanske dömer dom på förhand? Jag menar,de kanske är trevliga om man lär känna dom mer. Vem vet.

Myksa:

Men ibland (väldigt sällan) träffar jag någon jag tycker om och är väldigt "bra". Då vill jag bli vän med den.
Fast då är det ganska eftersom jag verkligen vill bli vän och den andra inte känner samma sak.

Men vad tråkigt
Du kanske ska lära känna lite fler människor, prata med dom även fast dom inte verkar så "bra" till en början.

Myksa:

För jag tror de flesta bara går runt och blir vänner med de som de umgås med.

Ja, så är det nog väldigt mycket. Man kanske är vän med någon fast man egentligen inte vill vara det, eller hur jag ska förklara
jag vet inte, men man kanske inte alltid vet varför man umgås med någon. att det bara har blivit så.
Det behöver ju inte vara något fel iof, men ja

Oftast kommer jag inte till folk, de kommer till mig.
Eller så kommer jag till dem fast undermedvetet.

Om de verkar roliga, trevliga och intressanta så lär jag känna dem. Annars är jag väl bara trevlig.

Jag är ganska osocial, vare sig jag vill eller inte. När jag började en ny skola tog det mig 2-3 månader innan jag kunde slappna av och kunde vara mig själv. Det är inget jag har valt. Jag vill vara social, vill lära känna personer. Men en händelse för något år sen har gjort mig försiktig. Väljer mina vänner med ytterst försiktighet, för är rädd att bli sårad, igen.

Nog därför jag gick med i UM, för att bli mer social

start all over again:

Tråkigt att du bor i en sån stad då.

Jo, det tycker jag med hörrö

Harpya:

Oftast kommer jag inte till folk, de kommer till mig.
Eller så kommer jag till dem fast undermedvetet.

okej
Men vad menar du med "fast undermedvetet"?

xsaosinx:

Om de verkar roliga, trevliga och intressanta så lär jag känna dem. Annars är jag väl bara trevlig.

Låter ju rimligt 🙂

Sympatisk:

Väljer mina vänner med ytterst försiktighet, för är rädd att bli sårad, igen.

Jag förstår. Har man blivit sårad av sina "vänner" vill man inte gärna bli det igen, och därför är det som du säger, att man är noga när man väljer sitt umgänge (iaf de människor man väljer att öppna sig för)
Men det är lite "fel" samtidigt kan jag tycka. Inte så att jag inte förstår varför man gör så, men man kan faktiskt missa många bra människor. Är man alldeles för "dömande" kan det ju bli så, att man kanske får för sig saker som inte är sant om vissa personer, och därför tar man avstånd. Man är väldigt sårbar och missuppfattar kanske det personerna gör och säger. Det kanske inte är så farligt egentligen, men man är så rädd så man är väldigt, väldigt uppmärksam. Ibland kanske man måste släppa taget lite också. Inte så att man ska umgås med vilka som helst, absolut inte så jag menar, men att man iaf inte har för höga krav på hur vänner ska bete sig. Självklart ska man akta sig för att bli sårad, att ens vänner snackar skit om en till exempel, men samtidigt måste man leva livet, eller hur? Jag säger bara att man kan gå miste om många fantastiska människor om man dömer alltför hårt. Alla gör ju misstag,

Bara en tanke

start all over again:

Inte så att jag inte förstår varför man gör så, men man kan faktiskt missa många bra människor

Jo, det händer säkert. Men det är inget val jag har gjort, hur social och öppen jag än skulle vilja vara... Det är något som hänt, helt enkelt. Kanske blir bättre med tiden, då jag börjar resonera förnuftigt igen. Men just nu håller såret fortfarande på att läka.