Forumet - hur överlever man långdistansförhållanden?

hur överlever man långdistansförhållanden?

1667 0 37
jag har träffat en kille några gånger och vi har sagt att vi har känslor för varann och sånt tjafs, men han bor typ 70 mil bort och nu är ingen av oss säker på hur det ska gå och om det är värt att satsa nåt på ett förhållande. jag känner att jag verkligen vill se mig som hans tjej, men samtidigt vet jag inte om saknaden gör det värt det och om det kommer hålla. hur gör man för att det ska funka?! helst vill jag bara glömma honom och allt helt men det kommer aldrig gå.

Spana också in:

besviken häst:

hur gör man för att det ska funka?!


Ni kanske ska tänka såhär, bättre försöka än att ångra att man aldrig försökte?

Viktigt med långdistansförhållanden är att ni båda måste ha ett eget liv som kan fylla er tid i vardagen när ni inte är med varandra.

Nästa grej är att när ni väl umgås/träffas så gör ni det ordentligt. Man behöver tiden tillsammans när man varit ifrån varandra länge.

Kommunikation är A och B för att ni ska ha nån slags kontakt med varandra. Det kan vara dagliga kontakter via mobil, telefon, sms, internet etc. Det är när man slutar prata med varandra som man kan tappa bort varandra.

Ha gemensamma mål, sikta på att ni kan få det bättre när ni kan påverka er situation vad det gäller avståndet mellan er två. Du kanske flyttar hemifrån, eller plugga närmare och han kanske coskå kan. Då har ni typ något att sikta mot som båda vill. Viktigt är att båda är villiga att kämpa för varandra.

Jag har haft men det är verkligen inget för mig och jag åndrar inte att jag testade. Nu vet jag vad jag tycker om och ej.
Vad är för fel på ungdomar idag? Om ni älskar varandra så kommer det att funka så enkelt är de. Seriöst 70 mil?? de är ingenting ju....
Om ni älskar varandra så kommer ni att inse att de är värt att lägga ut massor av pengar på resor för att träffa varandra.

Själv har jag en tjej som jag har vart tillsammans med i cirka 2 år nu och hon bor inte mindre än 570mil i från mej no joking.
Jag har vart hos henne i en vecka nu, flyget över atlanten, ingen billig resa men enligt mej är de värt de för vi älskar varandra på riktigt.
Vill man att det ska fungera så fungerar det. Ja, det kan vara ett rent helvete vissa gånger, men är man kär så är man.

Försök att hålla kontakten så mycket ni känner att ni behöver - MSN, Internet, telefon osv. Var inte rädd för att känna dig för "på", behöver du prata så behöver du prata.

Planera in de datum ni ska träffas och säg inte bara "När jag har tid".
Att ha ett fast datum att se fram emot tycker jag gör det hela mycket lättare.

Försök sysselsätta dig själv på dagarna. Det kan underlätta en hel del att man har saker att göra, så man kan koppla bort tankarna ett tag. Annars sitter man bara hemma, känner sig eländig och saknar varandra.

Lycka till, eller något sådant. [smile]
Naturligtvis kan det funka, det beror väl lite på er ålder oxå. Ju äldre ni är, desto lättare blir det väl också att träffas. Min pojkvän bor en bit bort, det är en bilresa till flygplatsen och sen runt 2 timmar på flyget. Men trots allt det kostar så är det jävligt värt. Skulle inte funka så smidigt om inte mina föräldrar var okej med det dock. Lite svårt att träffas "i smyg".

Men precis som någon sa så är daglig kommunikation jävligt viktig. Det som har varit dåligt för vårt förhållande är när vi är ifrån varandra länge och det är svårt att få tag på varandra. Samtidigt så tror jag att distans är jävligt bra, på ett sätt. När vi är tillsammans är det så speciellt. Jag kan inte träffa honom varje dag, så när vi är tillsammans utnyttjar vi tiden.

Så, om du känner att du vill ska ni verkligen försöka tycker jag [smile]