Forumet - Hur rättfärdigar du din moral?

Hur rättfärdigar du din moral?

2113 0 16
Hej hopp, kamrater! 

Moral och etik är något vi stöter på i alla våra mellanmänskliga relationer. Det rör frågor om hur vi bör vara mot andra och hur vi bör leva våra liv. Eftersom att moral är en sådan stor del av våra handlingar gentemot andra, tänkte jag att det vore kul att se vi motiverar våra ställningstaganden. Varför agerar du på det moraliska sättet du gör och varför tycker du att din moral är bra? Vad gör en moral till en bra moral?
Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Men framförallt, älska/bry dig om/respektera andra.

Det är detta jag lever efter.
Har under några år stött på några personer som jag haft väldigt svårt för och på sätt och vis visat illvilja mot. Oftast har jag fått kämpa emot att inte säga/göra något korkat.
Varför då om dessa skulle förtjänat att få en utskällning?
Enkelt, skulle jag vilja få hårda ord mot mig om jag varit i den personens situation?

Sedan kan man samtala med någon om den personens dumheter på ett sansat sätt istället för så som jag velat göra, skälla ut eller ställa mot väggen. Så det (samtalat på ett sansat sätt) har jag också gjort någon gång när folk varit dumma mot andra.

Varför är min moral bra?
För att det är en utopi jag önskar skulle finnas och genomsyra världen.
Kärlek/Respekt är aldrig fel.

Spana också in:

Behandla andra som de föredrar att bli behandlade. 

Ge ej folk något de ej vill ha. 

Döda ej de som ej vill bli dödade

etc

tkr dödshjälp är moraliskt försvarbart, en skall inte ens behöva försvara det. alla har rätten att bestämma över sina liv så länge någon skada ej sker på ngn annan individ som inte vill ha den osv.. 
Jag baserar min moral på min världsåskådning + självbevarelse + empati för de människor och människotyper som betyder något för mig + ren taktik för att inte hamna i konflikt med de som kan förstöra mycket för mig. Sammanfattat, rationell egoism.  

Varför är den bra? Den är bra för mig eftersom den passar mig, om den är bra eller dålig för mänskligheten är svårt att räkna ut och om jag ska vara ärlig bryr jag mig inte så mycket.
Jag ser en skillnad mellan den moral man har, och den moral man utövar. Jag har ett etiskt ideal, men jag har inte alltid styrka nog att följa det. Det är dock ett ideal jag är nöjd med att sträva efter och ha som mål. 

Tant Chib: Varför agerar du på det moraliska sättet du gör
När jag agerar enligt min etiska moral, är det för att jag har rätt balans för att följa mitt ideal och utöva mitt bästa jag. När jag agerar enligt en sämre moral är det för att jag inte har balans och styrka nog för att orka följa det ideal jag själv ser som rätt. 

Tant Chib: varför tycker du att din moral är bra?
Min moral utgår nog, i sin kärna, från en Etisk Balans: jag väljer den linje som i största möjliga mån kan ge båda parter så mycket som möjligt av vad de vill ha. Ingen part kan få allt den vill ha, och båda parter måste tåla något av vad de inte vill ha. Det existerar ingenting som är enbart gott eller enbart dåligt. Ingen sida kan bli helt nöjd. Båda måste avstå från något de vill ha, och båda måste få något av vad de vill ha. 
Man måste därför sprida ut det bra och det dåliga så att båda sidor får så mycket som möjligt av vad de vill ha utan att skada den andra parten. Den här balansen är så långt man kan komma för att uppnå något som kan liknas vid rättvisa. 


Tant Chib: Vad gör en moral till en bra moral?
Det som avgör om en åsikt är bra eller dålig för mig, det är om den linjens konsekvenser kan låta båda parter få en del av vad de vill ha, eller om den vill tvinga båda parter att enbart lyda den ena partens linje. 

Jag har fått höra att jag har ett välutvecklat språk, men jag tycker inte att jag har det, för jag vet inte hur jag ska utrycka mig nu. Men jag brukar alltid ge ett exempel när jag ska förklara hur min etik fungerar: Abortfrågan. Där anser jag att abortförespråkarna har rätt, därför att deras linje låter båda sidor göra som de själva vill: med fri abort får den som vill göra abort och den som är emot abort avstå. Därmed får alltså båda sidor göra som de vill när det gäller dem själva. På samma sätt tycker jag att abortmotståndarna har fel, därför att deras linje innebär att enbart den ena sidan får göra som de vill: de som är emot abort slipper göra abort, och de som är för förbjuds också göra det. Det innebär att båda sidor måste rätta sig efter den ena, istället för att båda får göra som de vill. I det här exemplet har alltså abortmotståndarna fel därför att de vill bestämma över andra också, på ett sätt som kränker deras personliga frihet. Deras etik går ut över andra, medan de som är för abort enbart bestämmer över sig själva.

Visst är det så, att tvång alltid förekommer oavsett vilken linje man väljer. Människan har inte hittat på ett sätt att helt undvika tvång. Människans intelligens räcker inte till för att hitta på en moral där alla får precis som de vill. Därför måste man välja tvång efter dess konsekvenser. Det finns en skillnad på människor vars åsikter innebär ett tvång som ger alla frihet, och på människor vars åsikter innebär ett tvång som ger vissa men inte andra friheten att leva efter sina övertygelser. 

Jag blir så frustrerad när jag försöker förklara hur jag ser saken. Förut brukade jag vara bra på att utrycka mig och tänka, men jag har mått så dåligt så länge att det verkar som om min hjärna har blivit skadad, och jag kan mycket mindre än förut. Jag ville försöka utrycka hur jag ser saken. Den som har ett bättre språk, och en mer välfungerande hjärna än mig, får gärna förklara vilken sorts moral jag har beskrivit, så vet jag hur jag kan sätta etikett på den i fortsättningen. 

Jag antar att min etik bygger på begreppet om balans. Det är omöjligt att låta alla få precis som de vill. Man måste alltid acceptera att ge upp vissa saker, vissa åsikter. Mänsklighetens intelligens har inte och kommer nog aldrig att kunna hitta ett sätt där alla kan få allt de vill.  En viss form av tvång kommer alltid att finnas. När man avgör vilka åsikter som är "bra" (=ska få praktiseras) och "dåliga" (=inte ska få praktiseras), så tycker jag att man bör avgöra att de åsikter som ger båda sidor frihet är bra, och de åsikter som bara gynnar den ena är dålig. Den linje som ger båda sidor mest av vad de vill ha är den som bör utövas.  

Önskar så att jag kunde få fram bättre hur jag menar, men mitt språk har försämrats så mycket sedan förut, och det verkar som jag har svårare att tänka också. Men kanske förstår någon ungefär hur jag menar. Tror inte jag har vad som krävs för att debattera, men om någon vet om min moral har något namn eller benämning, så skulle jag gärna vilja veta det, för jag vet inte, och jag skulle gärna vilja kunna förklara det bättre, för det är väldigt svårt nu.  
Är en sån där typ av människa som inte tar allvarliga beslut förrän minst fem pålitliga, opartiska människor tyckt till om saken, och först när även de som inte vanligtvis tycker jag är en vettig person tycker att det hela låter rimligt är jag nöjd med mitt tillvägagångssätt.

En klassisk kan-inte-tänka-själv-behöver-hjälp-på-traven. Eller, för att inte racka ner totalt på mig själv - en typ av ledare som föredrar ett stort och aktivt council. Åtminstone om det rör sig om moraliska beslut som påverkar andra. För egen del går jag efter vad jag själv mår bäst av, så länge det inte skadar eller stör någon annan, men ibland måste jag sätta mitt eget mående och beslut som rör mig själv över någon annans vilja också. 
För det mesta försöker jag väl analysera konsekvenserna av en handling, och därefter väljer jag det alternativ som jag anser vara lämpligast. Personligen följer jag alltså konsekvensetik. 

Vad gäller andra personer så dömer jag sällan dem efter deras val, utan snarare efter deras syfte med valet. Bra moral enligt mig är alltså att man tänker på andra människor, oavsett om man följer plikt- eller konsekvensetik.