Forumet - hur reagerade era föreldrar?

hur reagerade era föreldrar?

758 0 70

Spana också in:

Beckychu:

Usch, jag vågar inte berätta. Min syrra har alltid påpekat hur smal jag är (på ett negativt sätt) likaså min mamma, så jag har inga planer på att berätta att jag har svårt med mat.


jag måste berätta för mina päron, eftersom att jag har bett om hjälp för min ätstörning, bulemi, och min behandlare på bup säger att jag inte kommer klara mig genom det om inte familj vet.
Tickstart:

verkligen

Ofta dina föräldrar skulle reagera på nåt speciellt sätt, det är ju bara ett beteende, som att röka ungefär.


du är inkompetent ju [zzz]

ätstörningar är ett självskadebettende, en personlighetsstörning, ett beroende, något man inte tar sig ur själv.

tror du att dina föreldrar skulle bli glada om dom fick reda på att du spydde upp allt du åt?[censur]
Beckychu:

Iofs, du vill ju bli av med det. Jag tycker det är starkt ändå att du vill och vågar. :)


jag både vill och inte vill... vill gå ner i vikt men slippa få ångest av mat o känna ett tvång att spy upp den osv

Tickstart:

Det hade vart en sak om du hade haft cancer ellerhur? Då hade en reaktion vart på sin plats, sluta röka och börja äta kan man göra när man vill, det gäller bara att ta tag i sitt liv och vara lite disciplinerad, if you don't mind me saying so.


så lät äre inte, hur lätt äre att bli av med ett beroende? hur gärna äter man om man sedan får världens ångest av det? o sen så äter jag, mitt problem är att jag spyr upp maten pga av alla ångest den ger.

omöjligt att snacka om sånnt här med folk som dig ><
minimojen:

omöjligt att snacka om sånnt här med folk som dig ><


Få inte fel intryck av mej nu, jag tycker bara du ska inse att det faktiskt finns värre åkommor än ätstörningar, det kan nog hjälpa dej rationalisera det hela en smula. Vill du så klarar du det menar jag, med stöd av föräldrar om du nu behöver det.
Att de skulle reagera på nåt speciellt vis har jag svårt att tro, de vill förmodligen hjälpa dej ur det.

EVIL_GENIUS_IS_BACK:

JA VERKLIGEN


minimojen:

JA VERKLIGEN


Moget av er båda. Ja, verkligen.
Tickstart:

Få inte fel intryck av mej nu, jag tycker bara du ska inse att det faktiskt finns värre åkommor än ätstörningar,


Tickstart:

Vill du så klarar du det menar jag, med stöd av föräldrar om du nu behöver det.
Att de skulle reagera på nåt speciellt vis har jag svårt att tro, de vill förmodligen hjälpa dej ur det.


klart att det finns värre saker än ätstörningar. O klart att jag klarar mig ur det bara jag vill...

men det jag frågade var ju hur andras föreldrar reagerat när dom fått reda på om ens ätstörningar.
Då jag går o oroar mig en aning så skulle det va skönt att höra kanske typ att "mina föreldrar var bara jättestöttande" elr så...
inte få höra av nån att det kunde varit värre...