Forumet - Hur säger jag åt min pojkvän att jag blev ledsen?

Hur säger jag åt min pojkvän att jag blev ledsen?

3466 1 50

Hans mamma sa något som jag blev väldigt ledsen av. Det här känns töntigt då jag är säker på att hon inte menade något illa. Jag har iaf gråtit en timma nu och inser att det här inte kommer gå över närmaste stunden. Hur säger man att man blir ledsen över världens täntigaste grej? Vill inte gråta egentligen pga han tar det så hårt som om allt vore hans fel, men kommer göra ändå eftersom: gör det. 

Spana också in:


elverpigen:
Vill inte ta det med hans mamma, ogillar att gråta över småsaker (och öppnar jag munnen nu kommer jag STÖRTBÖLA)
Han kanske vill vetq varför jag gråter när han märker att jag gör det...
aha läste det som att han skulle tro att det är hans fel ifall du berättade oO typ som att han hade låtit det hända Tardig 

tycker det är synd att du tog det så hårt :( jobbigt när man inte kan hålla emot ens egna känslor 
kram kram :(

det är din grabb, han kan gott få reda på det, han måste ju veta sådant dessutom. finns alla möjliga töntiga saker man kan bli ledsen över, och det här är din töntighet som antagligen gör dig speciell på något sätt. eran relation blir bara bättre av det.
tack bf-mom:)


Run Riot: Du ska ju inte gå och ha dåligt samvete för att du tog illa upp. Bättre att säga det, få en ursäkt och slippa att samma sak händer igen.
Även fast det inte är elakt menat kan det ju såra riktigt mycket. Vissa människor är dock inte riktigt medvetna om det verkar det som.
Har valt att inte ta upp det med hans mamma, hoppas han gör det. Ellernåt. Vi pratade länge om reaktioner och hur människor uppfattar ord. Vi skiljer oss ganska mycket där

Jag tror att det här även bör redas ut på insidan. Om du vill och orkar, skriv ner eller diskutera i huvudet med dig själv och rättfärdiga dina känslor. Det är först då du kommer känna dig starkare och kunna stå för hur du tycker. Då kommer du trösta den känsligare delen av dig som blev ledsen. Fungerar för mig iaf.


Razor: Jag tror att det här även bör redas ut på insidan. Om du vill och orkar, skriv ner eller diskutera i huvudet med dig själv och rättfärdiga dina känslor. Det är först då du kommer känna dig starkare och kunna stå för hur du tycker. Då kommer du trösta den känsligare delen av dig som blev ledsen. Fungerar för mig iaf.
Mm, har försökt göra detta i huvudet och jag vet varför jag blev ledsen, har ändå fastnat i en negativ tankespiral där jag spelar upp möjliga scenarion i huvudet på mig själv hur mtt liv kommer förändras efter detta. Känner ätstörning vara på väg och ser för mitt inre öga hur jag mår skitdålugt varje gång hon bjuder på mat, resee mig, går ut ur huset gråtandes och påbörjar den milslåbga vandringen hemåt. 
Hej dramadrottning liksom. Uhu, att det ska vara så svårt att känna sig respekterad. Kan de inte bara strunta i att ta upp såna här ämnen/säga åt mig hur jag förväntas vara