Forumet - Hur ska jag berätta för mina föräldrar?

Hur ska jag berätta för mina föräldrar?

2260 1 4

Hejsan, för ungefär ett år sedan (förra sommaren) blev jag deprimerad och mådde inte bra. Jag fick dålig självkänsla och allt sånt, så jag började skada mig själv. Jag tog ut mitt hat och min ilska på min kropp, och nu har jag väldigt många ärr på mina vader och lår. Nu är det sommar igen och jag kommer självklart åka utomlands med min familj men dom har ingen aning om att jag har mått dåligt eller skadat mig själv. Men jag kan ju inte gömma ärren eller gå runt med jeans i värmen. Jag vet inte om dom kommer reagera om dom ser ärren men om dom gör så är det kanske bättre att berätta det innan dom ser dom. Det är bara det att jag skäms jättemycket och jag får ont i magen när jag tänker på att berätta för mina föräldrar. Hur ska jag göra? Jag behöver verkligen hjälp. Tacksam för svar.

Inga kommentarer

Senast ändrad 17 May 2013, 14:12 av Åtta
Tråden har 4 svar. Sortera efter:

Bästa svaret

Förstår att det kan kännas jävligt jobbigt att berätta om ditt självskadebeteende för dina föräldrar. Men oftast är ännu jobbigare att gå och bära på en hemlighet än att berätta den, och de kommer säkert att upptäcka det förr eller senare ändå. Så det bästa är nog att sätta dig ner med dem i en trygg miljö och berätta allt.

Det är möjligt att dina föräldrar kommer att bli förvånade, ledsna, kanske till och med arga och fördömande. Men eftersom du inte skriver något illa om dem antar jag att ni har en ganska bra relation och att de vill dig väl? Då kommer det säkerligen att göra allt de kan för att hjälpa och stötta dig, och det blir mycket lättare för dem att göra när de väl känner till hur du mår och känner.

Kanske kan det vara skönt att ta stöd från någon vuxen för att få lite extra styrka. I så fall föreslår jag att du kontaktar kuratorn på din skola, hen kan förhoppningsvis hjälpa dig att komma över hindren. Om du känner att det är ett för stort steg kan du skicka in en anonym fråga till någon av personerna i vår Stöd & Svar-panel. De har alla stor erfarenhet av att stötta och hjälpa unga, både på nätet och offline.

Hoppas att allt går bra för dig. Berätta gärna hur det gick sen, så att andra kan få tips och råd och styrka!

matilda12345 I dag, 14:35

Det höll i sig väldigt länge, men jag började må bättre för kanske 2 månader sen. Jag gör det inte längre och jag mår för det mesta bra nu. Jag tror att det är enklare att säga att " när jag mådde dåligt förut så skadade jag mig själv men nu är det mycket bättre " än att säga " Jag mår dåligt och skadar mig själv " Men det är fortfarande jobbigt och jag känner stor skam över det.

Du ska inte behöva skämmas över ditt förflutna, gjort är gjort och inget går att ånga. Jag är själv ledsen ibland och så.

matilda12345 I dag, 14:45

Jo, jag tänkte mig något sånt. Att liksom bara förbereda dom så att jag inte helt plötsligt står där med short och massa ärr på mina ben som inte var där förra sommaren. Jag pratar inte med någon nu, men jag är fortfarande osäker på mig själv, jag kan också vara lite för paranoid och ha lite social fobi. Det skulle kanske vara bra att få lite mer hjälp, eftersom att depression kan komma tillbaka ganska enkelt/fort. Tack för hjälpen :) 

Förstår om du tycker att det känns fel på något sätt som att andra t.ex. kan se dig som svag men det är över nu iaf o du ska inte vara rädd för att kontakta någon som du vill börja känna :)

Om du behöver prata så finns jag (säger så spontant om det kan behövas) :)

får väl förklara för dem att det tyvärr fyller en funktion för dig men att du typ måste hitta andra sätt att hantera det. mina föräldrar har varit mkt typ "VFR????? SLUTA DE SER FULT UT!!!" o så. därför viktigt typ att få dem att förstå att även om det är ett "dumt" sätt att få ner känslor så är det ju funktionellt, man gör det ju inte direkt för att det är kul eller för att få fula ärr.

Spana också in:

det är mycket möjligt att dom märkt att du inte är som du brukar, men inte vet hur de ska bemöta det. Hur mår du idag? Mår du fortfarande dåligt?