Gamlefarbror Pastill: man blir inte rädd om någon är genuint charmig och social mot en, åtminstone inte rädd på det där sättet. kanske socialfobiskt rädd som i "åh nej duger jag verkligen", "åh nej hen kommer snart upptäcka att jag är ointressant" osv men inte rädd för att personen skulle vara galen. social kompetens och charm är väldigt o-galna egenskaper.

Jo, det kan man bli.

Jag förändrades rätt snabbt asså. Hade inga kompisar först men när jag förändrades blev jag rätt pouäpulär. Inget fel med det

Lav:

Jag var sådan, tystlåten och blyg sen social och "flirtig". Finns många fler.
Inget konstigt. Vore mer konstigt om man aldrig ändrades

Nej i och för sig, men det kanske blir lite mer chockerande om den där förändringen sker på bara ett par veckor?
Tänk exempelvis att det är lov från skolan i typ två veckor eller nåt, och efter lovet kommer den där osäkra, tysta och allvarsamma personen tillbaka och är sin totala motsats.
Det känns som om de flesta skulle reagera med att inte riktigt veta vad de skulle tycka om det, typ vara glada för personens skulle men samtidigt vara väldigt förvirrade. =

Tessan97:

Nej i och för sig, men det kanske blir lite mer chockerande om den där förändringen sker på bara ett par veckor?
Tänk exempelvis det är lov från skolan i typ två veckor eller nåt, och efter lovet kommer den där osäkra, tysta och allvarsamma personen tillbaka och är sin totala motsats.
Det känns som om de flesta skulle reagera med att inte riktigt veta vad de skulle tycka om det, typ vara glada för personens skulle men samtidigt vara väldigt förvirrade. =

Om man blir självsäker på några veckor lär man inte bry sig  om vad de andra tycker om det

Tessan97: Nej i och för sig, men det kanske blir lite mer chockerande om den där förändringen sker på bara ett par veckor?

Lika chockerande som en kille kommer in i målbrottet över en natt. Så inget chockerande alls.

nvm

Hade väl tyckt att det var lite konstigt först och misstänkt att det var något fuffens på gång, men sedan om personen hade fortsatt på det viset hade jag nog vant mig tillslut och tänkt att det är trevligt att hen vågade kliva ut ur sitt skal osv.

Tessan97:
Tänk er exempelvis någon som oftast är knäpptyst och allmänt allvarsam, och helt plötsligt under kanske exempelvis ett kortare skollov så är personen väldigt social, flirtig och lätt att ha att göra med, och lyckas dessutom agera helt naturligt utan att verka konstlad på något sätt.
Hur skulle ni känna er inför en sån person?

Personen hade nog en dålig period i livet då

jag tycker det är roligt när människor förändras på ett positivt sätt
att någon verkar vara glad och må bra är positivt

skulle väl tänka att hen mått dåligt förut och nu mår bättre