Forumet - Hur står man ut

Hur står man ut

413 0 5
Hur står man ut med att vara inlagd? Jag blev inlagd på vuxenpsyk för 6 veckor sedan och har fått veta att jag måste vara kvar i 2-3 månader till. Men jag vet inte hur jag ska stå ut, jag hatar att gå upp i vikt. Jag har en enorm ångest efter varje måltid och har nu ägnat nätterna åt att tjuvträna.

Men jag kan inte skriva ut mig själv och jag vet att jag inte borde det heller. Jag vill dessutom bli frisk men har nu börjat tvivla på att jag någonsin kommer bli det. Har gått på behandling förut och mådde mycket bättre ett tag. Efter att ha flyttat så fick jag ett återfall och här har min behandling beståt i att jag vägde mig en gång i veckan tills det gick så långt att de blev tvugna att lägga in mig. Jag är också rädd att så fort jag skriver ut mig så kommer jag falla tillbaka igen och då känns det som om jag lika gärna kan ge upp redan nu.

Så hur gör jag för att stå ut och för att få motivation att bli frisk?
Vet inte vilken behandling du får nu när du är inlagd, men om det inte inkluderar någon slags terapi så borde du absolut efterfråga det. Fråga om det finns en behandlingsplan och fråga om remiss till en enhet som inriktar sig på ätstörningar om du inte är på en sådan redan. Om du har en bra relation med dina föräldrar så kan du be dem att göra det istället.
Får ingen annan behandling. Både jag, mina föräldrar och nu även personalen på avdelningen har efterfrågat det. För´ra gången jag var inlagd var de specialiserade på ätstörningar och jag fick mycket terapi och liknande och jag mådde mycket bättre.

Nu ligger jag på vuxenpsyk och de ger mig bara mat och försöker få mig att sluta tjuvträna. Personalen är jättebra men de vet inte hur de skall hjälpa mig.

Vi efterfrågar mer behandling men de på ätstörningsenheten säger att de inte kan ge mig någon annan behandling just nu.

Känner att det går allt sämre Fick bli av med sonden för ett tag sen och nu hotar de med att sätta tillbaks den igen.

Jag vill tillbaka till mitt liv igen men det börjar kännas allt mer hopplöst
xelia:

Vi efterfrågar mer behandling men de på ätstörningsenheten säger att de inte kan ge mig någon annan behandling just nu.


Fråga vad som krävs för att du ska kunna få annan behandling. Är det så att de inte har resurserna för att ta emot dig så kanske du kan få en remiss till något inom den privata vården eller i ett annat landsting. Om det rör sig om något annat kanske det också kan lösas.

Spana också in:

xelia:

Jag vill dessutom bli frisk men har nu börjat tvivla på att jag någonsin kommer bli det.


Vill du verkligen? Det är det viktigaste av allt. Vill du bli frisk, innerligt och på allvar, då finns det massa saker du kan få hjälp med. Vill du inte helhjärtat tror jag det är svårt att hjälpa dig - oavsett var du är.



xelia:

Så hur gör jag för att stå ut och för att få motivation att bli frisk?


Du frågar dig själv vad du vill. Om du är där under lpt är det lätt att luta sig tillbaka på tanken att du är tvingad, att du inte har nåt val. Men sist och slutligen kommer ingen någonsin kunna tvinga dig, och det är nog det du måste fundera över för att hitta motivationen. Vad vill Du? Vill du fortsätta så här, år efter år, jaga ett rus som hela tiden rinner dig ur händerna? Vill du stanna kvar i vårdkarusellen medan verkligheten fortsätter utanför din "bubbla", medan gamla vänner pluggar och lever och upplever? Vill du vakna om ett år, eller två, eller tio, och inse att det inte är en jävel som bryr sig om hur du ser ut eller vad du äter, men att du slängt iväg hela ditt liv på att vara upptagen med det? Vill du verkligen inse att var och en tar hand om sig själv, medan du väntat på att någon eller någonting en vacker dag ska rädda dig?

Jag förstår att det är svårt, det gör jag verkligen. Vidrigt rent ut sagt, speciellt när du är på psyk och inte ett ställe enbart för äs. Men viljan är prio ett - hitta den, och börja sen ringa arga samtal till landstinget och kommunen för att få plats på SCä, capio, mando, MHE eller liknande.

Kram!