Forumet - hur stor andel av alla människor har en riktig vän?

hur stor andel av alla människor har en riktig vän?

1210 1 24

Spana också in:


thl*kt N.: 50-60
...? tycker det är en svår fråga. hur avgör man ens när någon är en riktig vän. Jag tycker det är sådant man känner som någon slags underförstådd emotionell instinkt. tycker det verkar vanligt att de flesta har många "bekanta", som de kallar för vänner men som de egentligen har en ganska ytlig kontakt med, dvs de umgås mm men de går inte in på djupet. ändå kan det ju visa sig att de är "riktiga" vänner när det väl gäller, och att det finns potentiella vänner som man kanske inte alltid ser i sin omgivning. det är säkert så att ganska många har en handfull sådana riktiga vänner och att antalet bör vara jämnare än man tror mellan folk som verkar ha massor med vänner och folk som bara har några få, med den definitionen. ensamheten verkar ändå vara stor. så jag svarar därför att lite mer än hälften nog har riktiga vänner, fast flera av dem kanske inte riktigt vet det. 

019linnea:
alla kan ha olika uppfattningar eller behov från andra människor, som påverkar bilden av hur "verklig" en vän är tror jag. en riktig vän är för mig någon man har ett djupare band med, någon som stannar och inte försvinner med en gång. man ska finnas där, stötta varandra, umgås och ha roligt.. en allmän definitionsfråga ur mitt perspektiv

man kan ju ta med den individuella variationen i definition när man gör sin uppskattning.

tror också att vänskap betyder olika för folk men det finns nog någon universell kärna där... som man kan formulera om man anstränger sig orimligt mycket.

thl*kt N.:

man kan ju ta med den individuella variationen i definition när man gör sin uppskattning.

tror också att vänskap betyder olika för folk men det finns nog någon universell kärna där... som man kan formulera om man anstränger sig orimligt mycket.
det är så svårt att veta hur alla andra ser på sin närhet, ensamhet tror jag mest är en känsla och baseras på hur mycket initiativ man orkar ta själv för att vara en vän (sen finns det en del giftiga människor, viktigt att påpeka!). samtidigt kan den ökade psykiska ohälsan göra att man känner sig utan kompisar, medan man egentligen har människor som gör allt för att man ska ha må bra och ha kul tillsammans. om inte det kan man som sagt försöka ta initiativ själv och umgås med dem.

har själv en sådan erfarenhet under mina tidiga tonår, det fanns massa människor som ville hitta på saker - fast det var jag som var för deppig, inte trodde på mig själv och hade bilden av att alla bara är falska. så fel jag hade, insåg jag tillslut. alla möjligheter för att få stöd av andra fanns ju där, bara jag också ville utnyttja det. jo visst, det kanske finns någon biologisk, universell kärna, tror dock att nyckeln sammanfattningsvis är att man vågar lita på andra