Forumet - Hur tar man INTE åt sig?

Hur tar man INTE åt sig?

3901 0 74

Spana också in:

Theeagle:

Jag är också asdålig på att stå upp för mig själv.. det här är ett stort problem och jag har ingen aning om vad jag ska göra :/


Det är klart att man blir ledsen om man får ta emot mycket skit. Det ska ingen behöva gå igenom. Hur gammal är du? Rör det här sig om mobbning i skolan, eller en jargong kompisar emellan?

Att stå upp för sig själv är inte lätt. Har man en gång "bestämt" sig för att vara en slags dörrmatta, är det svårt att kliva ur den rollen. Att bli herre över sig själv, eller hur vi ska uttrycka det, är svårt, men absolut inte omöjligt. Det gäller att öva, öva, öva! Ta sats när man känner en liten gnutta mod i bröstet och säga stopp, nu räcker det. Jag vet inte vad som funkar bäst för dig, för det är väldigt individuellt. En del övar på att säga emot en osynlig mobbare genom att stå och prata framför spegeln.

Andra skriver brev till sig själv, eller till och med bloggar om saken, för att sätta ord på känslorna och göra det lättare att ta nästa steg för att kunna få stopp på det.
Man tar alltid illa upp rent instinktivt, det är en automatisk försvarsmekanism. Men man bör inte ta illa upp på allvar. Om man gör det är det nog ofta ett tecken på att man bryr sig för mycket om andras åsikter. Andra kan aldrig veta alla orsaker till varför man är som man är, deras bild är aldrig fullständig. Så vad dom tycker kan aldrig vara helt personlig. Tänk så, och försök att inte ta det så personligt.
Theeagle:

Asså det är typ varje dag.. jag tar åt mig av blickar också? Om det nu går.. så jag har stora problem med det här. Har snackat med psykolog och allting.. dom säger att jag bara ska skita i allt.. men det är så jävla svårt.


Har du provat att göra lite övningar i positivt tänkande? Typ, se dig i spegeln och berätta för dig själv om dina starka och positiva egenskaper. Skitsvårt i början men en ganska bra övning.
Theeagle:

Har faktiskt inte prövat det, kommer definitivt göra det. Övningar är det bästa för mig. Finns dock inte så många tror jag.
Jag går i högstadiet och det är en djävulsk period som utsatt. Önskar jag gick i gymnasiet istället..


Högstadiet är en hemsk period för många, du är definitivt inte ensam om att känna dig känslig, med tiden kommer du att växa i din personlighet och bli mer självsäker på ett naturligt sätt. Det kommer dock alltid att finnas människor som beter sig illa så att träna självkänslan är väl använd tid var man än befinner sig i livet. [smile]
Theeagle:

Jag går i högstadiet och det är en djävulsk period som utsatt.


Det är hemskt, men du är inte ensam om det. Inte överhuvudtaget. Skulle tippa på att 90% av alla människor känner att de någon gång varit utfrysta eller blivit retade i högstadiet.

Finns det någon lärare du kan vända dig till? Skolkurator eller vad som helst?
Ush, högstadiet är hemskt. Ignorera alla taskiga människor. Låtsas att du inte ser/hör dem, prata och titta bara på de som är värda uppmärksamhet.

De som håller på och retas/mobbas och måste visa upp sig hela tiden har säkert dåligt självförtroende och mår skitdåligt själva. Varför ska man bry sig om vad de tycker?

Bara härda ut, det blir bättre. Jag gick i en hemsk klass i längre än 3 år och jag lever fortfarande. [party]

Dold text: När jag ser de människorna som jag brukade vara så "rädd" för en gång i tiden, så är det nästan komiskt, de är bara små rädda ungar själva.
Tänk snarare såhär: de säger elaka saker för att de vet att du är bättre än dom. Du har riktiga vänner och uppenbarligen en fungerande familj också. Det kanske inte dom har och blir således avundsjuka och måste trycka ner dig till en lägre nivå än vad de själva ligger på.


De som blir mobbade är generellt sett sällan de som har det svårt. De som har det svårt blir snarare ignorerade av alla.


Det är nästan kul att se hur framtiden blir. För min del fick jag vänner, gick den utbildning jag ville gå o.s.v medan min mobbare hade förlorat alla sina vänner, förlorat sin flickvän, gick en skitutbildning långt borta o.s.v.

Karmapower!
Om du vet att det som sägs om dig inte stämmer, är det onödigt att ta åt sig av det.

Din psykolog verkar vara dålig om han/hon säger att du bara ska "strunta i vad de säger".

Det är såklart omöjligt att göra.

Börja inte blogga utan skriv dagbok eller här på forum där inte alla kan se. Jag har blottat mig själv allt för mycket på min blogg.

"Härda ut" är väl inget bra tips heller. Det är ju som om man accepterar att man förtjänar att kallas saker. Umgås bara med dem du tycker om och med de som du mår bra av.