Forumet - Hur väljer du..?

Hur väljer du..?

6838 1 17

Tänker ni någonsin på hur våra beslut kan förändra våra liv? Tänker ni någonsin på vilka människor ni kanske hade mött om ni hade handlat annorlunda? Kanske hade du mött din livs kärlek om du tagit en annan väg hem igår? Eller om du hade tagit ett tidigare tåg, eller varför inte börjat samhällslinjen istället för ekonomi?
Dessa människor kanske hade haft en stor och betydande del av ditt liv, men istället så kommer du aldrig lära känna dem. Tänker ni även på hur många gånger ni kanske hade dött, blivit hemlösa eller till och med kända om du hade gjort ett annat val..?

Jag blir galen av det här tankesättet och får alltför ofta för mig att minsta lilla beslut är livsavgörande. Jag lider av rejäl beslutsångest - jag är rädd att IDAG ska vara dagen då jag gör ett beslut som kommer förändra allt.

Är det någon annan som tänkt likadant? Eller bara har tankar om det här? Dela gärna med er!

Jag har väl tänkt på att besluten vi gör leder ju till att livet blir på ett sätt, och det behöver inte alltid va något stort beslut utan även små. Men jag har nog aldrig tänkt så mycket att jag kanske hade träffat mitt livs kärlek som du beskriver det.

Man kan ju alltid tänka just det med att träffa betydande personer, att man ändå kommer träffa dom förr eller senare om det är meningen att man ska träffas.

Spana också in:


e96a: Man kan ju alltid tänka just det med att träffa betydande personer, att man ändå kommer träffa dom förr eller senare om det är meningen att man ska träffas.
Sant. Jag tror faktiskt på att allt sker av en mening i livet, att allt liksom är "meant to be" oavsett om händelserna är positiva eller negativa. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på att jag kanske går miste om saker och ting p.g.a. mina val. Fast å andra sidan kan man ju se det som att det är ödet som bestämmer vad vi väljer, och inte vi själva egentligen ....
the_fat_one: det därför man borde få leva i flera tusen år, vi har för kort tid på oss,

Ja, när man är gammal nog att gå i graven är väl då man lärt sig livets spel och kan börja leva på riktigt. Kanske är det vad livet egentligen är? En enda lektion. 


Cutenessoverload: ibland kan jag tänka så men det är försent att ändra och i så fall kanske man missade någonting om man inte gjorde det man gjorde.

Kanske är det därför alla predikar om att man ska leva i nuet? Varken fastna i gårdagen eller oroa sig för morgondagen, utan bara göra vad man mår bäst av i nuet. Leva livet och inte överanalysera allt som jag gör.. :/

Smephine: Tänker ni någonsin på hur våra beslut kan förändra våra liv? Tänker ni någonsin på vilka människor ni kanske hade mött om ni hade handlat annorlunda? Kanske hade du mött din livs kärlek om du tagit en annan väg hem igår? Eller om du hade tagit ett tidigare tåg, eller varför inte börjat samhällslinjen istället för ekonomi?
Dessa människor kanske hade haft en stor och betydande del av ditt liv, men istället så kommer du aldrig lära känna dem. Tänker ni även på hur många gånger ni kanske hade dött, blivit hemlösa eller till och med kända om du hade gjort ett annat val..?

Jag blir galen av det här tankesättet och får alltför ofta för mig att minsta lilla beslut är livsavgörande. Jag lider av rejäl beslutsångest - jag är rädd att IDAG ska vara dagen då jag gör ett beslut som kommer förändra allt.

Är det någon annan som tänkt likadant? Eller bara har tankar om det här? Dela gärna med er!

Tänk istället på hur bra ditt liv är, jag brukar tänka som dig. Fast tvärom, tänkte tillexempel på att jag aldrig träffat min pojkvän om det inte vore så att jag gått ut tagit en promenad just den dagen då han också gjorde det!

iatebaronxoxo: Tänk istället på hur bra ditt liv är, jag brukar tänka som dig. Fast tvärom, tänkte tillexempel på att jag aldrig träffat min pojkvän om det inte vore så att jag gått ut tagit en promenad just den dagen då han också gjorde det!

Fint det där om din pojkvän!:) Du har rätt, det finns ju många människor jag är glad över att de finns i mitt liv... men den här tanken gnager mig i skallen ändå...speciellt när man är ganska ensam...