Forumet - Hur vänder jag på livet?

Hur vänder jag på livet?

133 0 13
Har haft en väldigt svår uppväxt, och det har påverkat mig som person. Är numera väldigt ensam, har dåligt självförtroende och väldigt få kompisar (som jag dessutom hatar).

Mitt liv består av att spendera tid. Jag kollar på filmer och önskar att det var verklighet. Spenderar majoriteten av dagarna framför datorn, och går bara ut när jag måste.

Har blivit en väldigt sjuk person av det här. Umgås knappt med andra människor, är asocial och väldigt osäker på mig själv. Internet har blivit mitt liv.

Hur gör man för att vända på livet? Kan inte tänka mig ett helt liv så här. Har levt så här i 18 jävla år nu, och varje jävla år har varit lika jobbigt, om inte värre. Är deprimerad konstant och jag tänker varje dag på hur jag ska gå vidare.

Förstår verkligen att folk begår självmord. Läser om det ibland, och tänker "Herregud, någon hade kunnat hjälpa honom! Det måste ha funnits någon han kunde prata med! Varför gav han upp?". Sedan inser jag att jag själv behöver hjälp, för att inte sluta som han.

Hur vänder jag på det? Jag är 18 år. Det är nu livet ska vara som roligast. Jag vill resa, umgås med bra kompisar, festa osv. Det är saker som sker väldigt, väldigt sällan!

Vad ska jag göra?

Ber om seriösa svar.
isola:

Gör dig av med dina kompisar om du hatar dem.


Det är något jag funderat på väldigt länge. Gillar dom inte, vill inte vara i närheten av dom. Men okej, låt säga att jag gör mig av med dom. Vad sen? Har väldigt svårt att ta kontakt med nya människor, är som sagt väldigt osäker och feg av mig.

isola:

Prata ut om dina problem med psykolog om du tycker att du behöver, men kom ihåg att inte fastna i det pga man kan inte ändra det som varit och vi gör alla våra egna val.


Intressant idé. Har tänkt på det också, men har väldigt svårt att se mig prata ut med en främmande person om mig och mina problem. Det som hade hjälpt hade varit en väldigt bra kompis som man kan prata om allt med, du vet vad jag menar, right?

Känns som jag har fastnat lite, och vet inte hur jag ska ta mig vidare!

Spana också in:

nope:

Gillar dom inte, vill inte vara i närheten av dom. Men okej, låt säga att jag gör mig av med dom. Vad sen? Har väldigt svårt att ta kontakt med nya människor, är som sagt väldigt osäker och feg av mig.


Hellre ensam än med folk du inte gillar. Det är varken sjyst mot dem eller dig själv att fortsätta vara med dem.

nope:

Känns som jag har fastnat lite, och vet inte hur jag ska ta mig vidare!


Nä men då är det bra att prata med någon professionell.
isola:

Hellre ensam än med folk du inte gillar. Det är varken sjyst mot dem eller dig själv att fortsätta vara med dem.


Sant.

isola:

professionell


OF 5:

psykolog


Kostar inte det en jävla massa pengar?

Har viljan men kan inte göra något åt det på egen hand. Undrar om det hade fungerat, en psykolog alltså. Men dom måste ha jobbat med liknande problem förut, väl? Har svårt att öppna upp om mig själv inför en främmande person, förstår ni hur jag menar? Att prata med en främling om sina djupa problem låter inte lätt.
nope:

Kostar inte det en jävla massa pengar?


När du kommit upp i 1000kr så får du högkostnadsskydd i ett år, skitbra. Det gäller då för all ickeprivat vård.

nope:

Men dom måste ha jobbat med liknande problem förut, väl? Har svårt att öppna upp om mig själv inför en främmande person, förstår ni hur jag menar? Att prata med en främling om sina djupa problem låter inte lätt.


De har nog hört allt. Gå dit och känn hur det känns och ta det som det kommer, känns det inte bra med just den psykologen så får du byta.
försök ta hjälp och försök intala dig själv att du kommer bli bra, så blir det förhoppningsvis bra

nope:

Kostar inte det en jävla massa pengar?


isola:

När du kommit upp i 1000kr så får du högkostnadsskydd i ett år, skitbra. Det gäller då för all ickeprivat vård.


What she said
nope:

Mitt liv består av att spendera tid. Jag kollar på filmer och önskar att det var verklighet. Spenderar majoriteten av dagarna framför datorn, och går bara ut när jag måste.


know that feeling




nope:

Vad ska jag göra?


prata med nån eller umgås med folk. har du vänner? ring dem och gör nåt, NU!
Du måste göra dig av med dina sk. kompisar. NU. Och sen MÅSTE du söka hjälp. Jag förstår att det känns läskigt/jobbigt att prata med en vilt främmande människa, men jag tror att du måste ge dit ut på djupt vatten för att ha en chans att kunna gå vidare. Att börja om på nytt. Att prata ut om sina problem är ett första steg i rätt riktning.

Sen får du inte glömma att du måste försöka vara social också, men det går inte att BARA göra det, jag vet för jag har försökt själv. Jag känner igen mig i det du skriver, men det är väl inte RIKTIGT så illa för mig. Nu har jag i alla fall sökt hjälp och jag ska få hjälp. Det är jag väldigt glad och tacksam över, men jag är rädd och det är normalt.
Det räcker inte att bara göra sånt som man tror är bra, i alla fall inte för mig. Jag känner att jag måste prata med andra om mina tankar och känslor. Och för att lära känna mig själv.

Du får gärna "prata" med mig om du vill. Skriva till mig här på mailen, rättare sagt. Om du behöver mod att våga söka hjälp, t.ex. :)
nope:

Jag kollar på filmer och önskar att det var verklighet.


Allvarligt, gör inte alla det ibland (vissa mer än andra, jag hör till de tidigare)?

nope:

Mitt liv består av att spendera tid


nope:

framför datorn


So what, det gör jag med i väntan på att gå ut gymnasiet, gå Chalmers och sen bli sjöbefäl och segla på de sju haven [cool]
Uh, så många unga människor det finns som har dessa tankar konstant och det gör ont när man vet att man är en av dem..

Varför hatar du dina kompisar? Om de inte är helt otrevliga så borde du ge dem en andra chans, alla kan förändras. Jag har själv upplevt att människor jag förut har irriterat mig på och som har gjort mig väldigt ledsen, har visat helt andra sidor och istället hjälpt mig att må bättre. Det enda vi har är varandra, vi blir inte helt känslokalla bara för att vi växer upp och blir äldre. Alla har kvar det barn de en gång var, inom sig.

Du borde gå till en psykolog, eller kurator om du fortfarande går i skolan. Jag har ingen aning om hur det är men jag kan inte tänka mig att du kommer må sämre av att gå dit och prata med någon som är van vid att lösa problem. Du ska inte behöva må dåligt bara för att du inte vågar ta hjälp. Ta hjälp nu innan du sjunker in i en djup depression.

Jag önskar dig lycka till.