Aviseringar
Rensa alla

Hur var det första gången hos psykologen, frågor


Ämnesstartare

Gick du dit på eget initiativ eller skickades du dit?

Hur bemöttes du?

Ställde psykologen frågor (hjälp på traven) eller fick du berätta läget helt själv?

Hur gick det?

och sista

Hjälpte det?

varför, varför inte


   
Citera
Ämnesstartare

Snirkel:

Gick du dit på eget initiativ eller skickades du dit?

Eget val.

Snirkel:

Hur bemöttes du?

Bra.

Snirkel:

Ställde psykologen frågor (hjälp på traven) eller fick du berätta läget helt själv?

Hon ställde frågor.

Snirkel:

Hur gick det?

Jodå det gick bra.

Snirkel:

Hjälpte det?

Njae, slutade gå dit för att inte orkade.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Gick du dit på eget initiativ eller skickades du dit?
Jag skickades dit när mamma hittade min bödelsknop.

Hur bemöttes du?
Dom var snälla men "vaksamma" eftersom det var första gången. Man vet ju aldrig vad jag kan hitta på, tyckte dom.

Ställde psykologen frågor (hjälp på traven) eller fick du berätta läget helt själv?
Psykologen frågade massor av saker, blev även frågad av en läkare lite olika saker. Kort sagt blev jag utfrågad om jag var psykstörd eller ej men frågorna varierar väl beroende på varför man är där.

Hur gick det?
Bra, enligt dom. Dåligt enligt mig. Man får bara ut något om man berättar allt, vilket jag inte gör men tycker du ska göra:). Om du klarar av att prata om det med dom d.v.s

och sista

Hjälpte det?
Nej, men det är individuellt antar jag.

varför, varför inte
För att jag inte berättar sanningen om hur jag känner, vill inte att folk som får betalt för att hjälpa mig ska lägga sig i.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

får man fråga varför du ska dit förresten? [smile]


   
SvaraCitera

Gick du dit på eget initiativ eller skickades du dit?

Lite både och. Det var iallafall frivilligt och jag ville gå dit, fast det var inte mitt förslag.

Hur bemöttes du?

Bra, tanten var snäll.

Ställde psykologen frågor (hjälp på traven) eller fick du berätta läget helt själv?

Hon ställde mycket frågor, främst eftersom jag inte hade så lätt att prata då, hon fick liksom lirka och dra svaren ur mig.

Hur gick det?

Inte så bra, jag kännde inget förtroende för tanten och hon stirrade på mig på ett läskigt sätt.

och sista

Hjälpte det?

varför, varför inte

Njae, jag lyckades lösa mina problem på egen hand. Utan psykologtanten, hon var mest jobbig. Jag vågade inte berätta något för henne för det känndes som om hon skulle dömma mig, och så behandlade hon mig på ett puttenuttigt sätt. Sen fick jag sitta på en hård stol. Jag hade åtminstionne förväntat mig en fotölj, men jag fick alltså sitta på en hård stol två timmar i veckan. Sen hade jag jätteont i rumpan för jag vågade inte byta ställning på stolen,..


   
SvaraCitera

Snirkel:

Gick du dit på eget initiativ eller skickades du dit?

Min mamma tyckte att jag var deprimerad (vilket jag var) och hamnade därför hos BUP. Det var inte min idé, men jag tänkte att det kunde vara värt ett försök.

Snirkel:

Hur bemöttes du?

Hyfsat bra, de var väl snälla och försökte vara trevliga. Dock var psykologen jävligt överlägsen och ansåg väl att jag var ett fittigt barn som var dum i huvudet. Det kändes som att hon var lite hånfull mot mig.

Snirkel:

Ställde psykologen frågor (hjälp på traven) eller fick du berätta läget helt själv?

Hon ställde frågor hela tiden eftersom jag inte gärna sa någonting alls. Men det beror ju på hur man som person.

Snirkel:

Hur gick det?

Dåligt. Jag ville inte få ur mig någonting och sa därför ingenting heller. Satt inte knäpptyst, men avslöjade inte alltför mycket. Sa nog bara ja och nej.

Snirkel:

Hjälpte det?

Inte det minsta. Jag har inget behov av att prata av mig och det var därför bara slöseri med tid. Jag försökte faktiskt prata ut flera gånger, men det är inte min grej helt enkelt.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

dom vill inte hjälpa dig dom är bara ute efter pengarna, det är min erfarenhet


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Snirkel:

Gick du dit på eget initiativ eller skickades du dit?

skickades dit

Snirkel:

Hur bemöttes du?

allmänt trevligt

Snirkel:

Ställde psykologen frågor (hjälp på traven) eller fick du berätta läget helt själv?

ställde jävla massa frågor

Snirkel:

Hur gick det?

dåligt som fan

Snirkel:

Hjälpte det?

i helvete heller


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Snirkel:

Gick du dit på eget initiativ eller skickades du dit?

Gick dit av egen vilja

Snirkel:

Hur bemöttes du?

Hyfsat bra

Snirkel:

Ställde psykologen frågor (hjälp på traven) eller fick du berätta läget helt själv?

Jag tvingade psykologen att ställa frågor

Snirkel:

Hur gick det?

Bra

Snirkel:

Hjälpte det?

Nej, och det var inte meningen att det skulle hjälpa heller, det var enbart för att bedömma hur sjuk jag var så att läkaren kunde hjälpa mig.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Gick du dit på eget initiativ eller skickades du dit?
Hm. Skolkuratorn (som jag gick frivilligt till) skickade mig till UM (lite mindre frivilligt) som skrev remiss till BUP som gav mig psykolog. Så lite frivilligt. Kanske.

Hur bemöttes du?
Antagligen ganska bra, fast att jag inte upplevde det så.

Ställde psykologen frågor (hjälp på traven) eller fick du berätta läget helt själv?
Ställde frågor som jag inte besvarade - så han pratade om sig själv för att få igång mig. Allt jag sa var ganska ytligt och handlade mest om politiska åsikter och musik.

Hur gick det?
Sisådär.

Hjälpte det?
Nej, min psykolog och jag fick en vänskapsrelation. Vi pratade bara om vanliga saker, jag satt mest av tiden och whinade lite ibland om att jag inte ville ha piller och han satt och pratade om separationsångesten som han skulle få när jag slutade gå hos honom.
Inte så givande.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

[love]


   
SvaraCitera

Min psykolog tyckte att jag var dum och envis.
Jag ville inte gå till henne men var tvungen för att kunna få komma in i en normal klass. Innan hade jag gått på en väldigt liten skola som hjälpte mig med att bygga upp betygen och sånt för jag var väldigt folk skygg för att ha blivit mobbad hela mitt liv nästan. så då tyckte hon att jag skulle betala 80 kr varje månad för att gå med i en grupp för att lära känna folk. Sen sa jag att det inte behövdes. Då sa hon att jag var dum och envis. Saken är den att det behövdes faktiskt inte. Hon trodde jag skulle vara elak mot alla i min klass eller bli typ helt bortstött. Men det är jag inte allt går utmärkt i min nya klass och skola [smile]


   
SvaraCitera

Gick du dit på eget initiativ eller skickades du dit?
Egen vilja.

Hur bemöttes du?
bra

Ställde psykologen frågor (hjälp på traven) eller fick du berätta läget helt själv?
Hon visste redan mycket som min mamma berättat, så hon ställde frågor och jag fick berätta oså.

Hur gick det?
helt okejbra.

Hjälpte det?
inte än,


   
SvaraCitera

Snirkel:

Gick du dit på eget initiativ eller skickades du dit?
Jag fixade det själv

Hur bemöttes du?
Rätt så bra faktiskt.

Ställde psykologen frågor (hjälp på traven) eller fick du berätta läget helt själv?
Det jag gjorde på vuxenpsyk så ställde dom frågor till mig som jag fick svara på (jag gjorde en utredning).

Hur gick det?
Det gick bra, bättre än vad jag förväntade mig.

och sista

Hjälpte det?
Ja.

varför, varför inte


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Gick du dit på eget initiativ eller skickades du dit?
Lärare tvingade(Hon gick t o m med mig in och sa varför vi var där) mig till skolsköterskan som ringde till ungdomsmottagningen och bokade till till mig, där var jag väl någon månad innan hon skickade remiss till BUP. Fick kallelse hem där det stod att vi var välkomna dit, då syftades det på mig och mamma, vilket jag inte ville så jag ringde dit och sa att jag vägrade komma om min mamma skulle följa med. Inte så frivilligt nej.

Hur bemöttes du?
Bra tycker jag, hade mycket trevlig psykolog. (Sollentuna BUP)

Ställde psykologen frågor (hjälp på traven) eller fick du berätta läget helt själv?
Ganska mycket ledande frågor. Men nu mer brukar jag prata. (Har bytt psykolog tre gånger)

Hur gick det?
Förutom att ett av mina problem var just att sitta ned med andra på det viset så gick det bra (Jag o min första psykolog var ofta ute på promenader istället)

Hjälpte det?
Började på BUP när jag var 16, nu är jag 20 och går fortfarande, fast på vuxenpsyk så klart. Men utan dessa ventileringar vet jag inte hur det skulle gå.


   
SvaraCitera