Aviseringar
Rensa alla

Hur yttrar sig er sociala fobi?


Ämnesstartare

Tickstart:

men.. ah om man känner dem ytligt så du mena såna va

Asså har ju inga nära vänner här såatte... undviker alla jag känner när jag går här[blush]

Men typ: gamla klasskamrater (vilket jag förvisso inte stöter på här), kurskamrater (även de jag pratat mycket med i skolsammanhang), Tobbish vänner som jag aldrig umgåtts ensam med (inklusive hans familj).


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Nintendo:

fulsatta bussar

[bigsmile] hatar också bussar fulla med ugly people[blush][blush]

Zapzap:

Aa men även folk jag känner bra

va! men ne då känner du dem inte bra[crazy]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Är obekväm/oroar mig för att umgås på "tu man hand" med de flesta dessutom. Gillar att umgås tre personer, då kan vara lagom delaktig men ändå känna att jag inte har fullt fokus på mig [blush]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Tickstart:

hatar också bussar fulla med ugly people

Så sätter sig någon läskig bredvid och taffsar. Ok bara hänt en gång men det var en för mycket [blush]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Tickstart:

va! men ne då känner du dem inte bra[crazy]

Jo, jag tyckte det till och med var jobbigt att springa in i familjemedlemmar ba sådär.. när vi bodde i samma stad. Nu behöver jag inte oroa mig för det. Inte heller för nära vänner, bara Dewnis vänner.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Nintendo:

Är obekväm/oroar mig för att umgås på "tu man hand" med de flesta dessutom. Gillar att umgås tre personer, då kan vara lagom delaktig men ändå känna att jag inte har fullt fokus på mig [blush]

Känner exakt sådär jag också. Fast jag oroar mig oftast i onödan och gör det värre än vad det är. För sen när jag väl är där brukar allting va bra [blush]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Zapzap:

Känner exakt sådär jag också. Fast jag oroar mig oftast i onödan och gör det värre än vad det är. För sen när jag väl är där brukar allting va bra

Jo, när man väl kommer iväg på saker så blir det oftast bra. Problemet är ju att göra´t. Jag gillar att kunna snylta på Tobbish vänner för då får jag socialt umgänge min inga som helst krav på mig och kan göra annat än att umgås när jag inte pallar. Tyvärr är han nästan lika dålig på att vara social som jag är och har inte så jättemånga vänner [crazy]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Nintendo:

Tyvärr är han nästan lika dålig på att vara social som jag är och har inte så jättemånga vänner [crazy]

Haha har blivit att jag gjort samma sak med Dewnis. Men han är också sämst på det här med att träffa vänner så det går inte så bra det heller.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Nintendo:

Gillar att umgås tre personer, då kan vara lagom delaktig men ändå känna att jag inte har fullt fokus på mig

känner mycket igen mej i detta, gillar inte att ha fokus på mej, gillar mest att jaga fokus om du förstår vaja menar.. Typ brukar inflika med roliga saker när andra pratar och så, det är jag bäst på. Men skulle inte vilja att alla ba lyssnar på mej liksom, att jag är center of attention[crazy] jag har väl inget att säja liksom[blush]

Zapzap:

Inte heller för nära vänner, bara Dewnis vänner.

ajja, gör som du vill[blush][blush]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Tickstart:

ajja, gör som du vill[blush][blush]

[crazy]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Schism:

Har kommit underfund med att en del av min sociala fobi helt enkelt är min personlighet, och att detta går att leva med (eftersom det känns rätt).

Så kanske det är för mig också.. men om det känns RÄTT att leva så vet jag inte. På sätt och vis.. men det är för att det känns tryggt.

Schism:

Men jag undviker ofta sociala sammanhang trots att jag vill deltaga i dem eftersom jag känner mig så hämmad.

Men det är nog bra att utsätta sig. Du vill ju det 🙂

Zapzap:

Tycker det blir asjobbigt om det kanske bara är 1-2 personer. För då märks det så himla tydligt om du inte har något att säga. HEMSKT!!! jag är sämst ever på att småprata för jag vet verkligen inte hur man gör.

en gång skulle jag sitta i en grupp med tre andra tjejer. Jag gillade iofs inte dom nåt vidare, de var inte min typ om man säger så, men ändå, dom kunde prata med varann hur lätt som helst! det borde vara enkelt att småprata men det är det inte. Dom flesta andra verkar tycka att det är hur enkelt (och roligt!) som helst :/ jag kan formulera något i mitt huvud men säger det nästan aldrig..

Zapzap:

Exakt samma sak för mig. jag försöker göra så mycket som möjligt genom mail osv.

tack gode gud för mail [wink] nämen man borde utsätta sig för att prata i telefon, ofta, man väljer bara att inte gå utanför sin trygghetszon, Man kommer ju inte direkt vidare då.

Zapzap:

Det är du verkligen inte! Detta hände mig senast idag. Skulle ta bussen hem från stan. Såg min pojkväns polare och stack dirr ut ur busskön och väntade på en annan buss.

=7 hemskt att man ska anpassa sitt liv sådär. Det blir en jävla vana.

Zapzap:

Är jättedålig på att höra av mig, ta initiativ till att träffas. I och med att jag hatar att prata i telefon kan jag inte bara spontanringa sådär som vissa gör med sina vänner. Vilket får de att tro att jag inte är intresserad och prioriterar annat. Fast jag egentligen sitter och bara vill träffa dom.

Det är jobbigt, att männiksor tror att man är ointresserad. liknande har hänt mig. det har inte varit vänner men när jag började i en ny klass trodde typ alla att jag var dryg :/ jag är egentligen väldigt nyfiken på andra människor men jag uppfattas tydligen som raka motsatsen!

Zapzap:

. Kommer vara forever alone för alltid.

Nejdå! 🙂 Man kan försöka när man t.ex börjar i en ny klass eller en kurs av nåt slag. Det är perfekt. Inte för att det har funkat för mig, men man får ju försöka. Ta ett steg i taget. Lättare sagt än gjort men det går!

Nintendo:

När det var som värst så schemalagdes mitt liv utifrån socialfobin: på morgonen tog jag de bussturer med minst folk på eftersom jag mådde dåligt av att åka i fulsatta bussar (kom alltid i väldigt god tid till skolan i alla fall )

känner igen det där lite. För mig var det så att jag var tvungen att va typ först i skolan. Jag hatar att gå in nånstans, typ i ett rum där det redan sitter människor. Det är verkligen inte kul för mig.

Nintendo:

Jag är blyg, obekväm, osäker osv osv osv med människor dock, misstänker dock att det är personlighetsdrag som jag får lära mig att leva med

Kanske är så.. för mig pckså menar jag. Jag kan nog aldrig bli världens mest sociala person, och jag kanske kan lära mig att leva med det också. Men samtidigt VILL jag vara social.. åh jag vet inte vad jag vill 🙁 Ta mig vidare på nåt sätt, men jag vill ju inte förlora mig själv. Jag vill inte vara såhär osäker men ibland tänker jag att det är jag, alltså att jag inte vill bli nån annan, Men ja, fail

Jr. HBT:

ögonen tåras när jag möter någon på gatan

vem som helst??


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

ice_:

vem som helst??

ja


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

ice_:

det borde vara enkelt att småprata men det är det inte. Dom flesta andra verkar tycka att det är hur enkelt (och roligt!) som helst :/ jag kan formulera något i mitt huvud men säger det nästan aldrig..

Nej det är sjukt svårt. Vet inte hur man kommer på saker att snacka om. Vädret brukar folk inte nappa på direkt. Sen tar det slut för mig.

ice_:

tack gode gud för mail [wink] nämen man borde utsätta sig för att prata i telefon, ofta, man väljer bara att inte gå utanför sin trygghetszon, Man kommer ju inte direkt vidare då.

Så sant så. Är väl bra det nu när jag flyttat hemifrån, kan inte be mamma ringa alla samtal utan måste ta tag i det själv. Vilket förhoppningsvis kommer hjälpa mig lite.

ice_:

=7 hemskt att man ska anpassa sitt liv sådär. Det blir en jävla vana.

Ja. Det blir ju att man anpassar sig mer efter andra än en själv. Vilket är totalt fel. Saker som egentligen inte skulle behöva vara några problem blir väldigt svåra problem.

ice_:

Det är jobbigt, att männiksor tror att man är ointresserad. liknande har hänt mig. det har inte varit vänner men när jag började i en ny klass trodde typ alla att jag var dryg :/ jag är egentligen väldigt nyfiken på andra människor men jag uppfattas tydligen som raka motsatsen!

Aww jobbigt. För mig är det dock vanligast att folk tycker om mig. Trots min blyghet, har väl någon charm som jag inte är medveten om [crazy] Förstår inte hur man kan tycka om någon som är så socialt efterbliven som jag.

ice_:

Nejdå! 🙂 Man kan försöka när man t.ex börjar i en ny klass eller en kurs av nåt slag. Det är perfekt.

Ja vi får väl se hur det går om jag lyckas komma in på högskolan nästa vår. Förhoppningsvis så faller någon för min .. eh.. charm [rolleyes]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jr. HBT:

ja

[sad]

Zapzap:

För mig är det dock vanligast att folk tycker om mig. Trots min blyghet

Fast så är det för mig också, efter ett tag. Det är nog lite både och tror jag

Zapzap:

Vet inte hur man kommer på saker att snacka om.

om man går på tex en musikkurs eller nåt så kan man ju prata om musik [crazy]

Zapzap:

Ja vi får väl se hur det går om jag lyckas komma in på högskolan nästa vår.

hoppas det =)


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Zapzap:

Haha har blivit att jag gjort samma sak med Dewnis. Men han är också sämst på det här med att träffa vänner så det går inte så bra det heller.

Vi skulle ha skaffat oss män med större kontaktnät [wink]

Tickstart:

Typ brukar inflika med roliga saker när andra pratar och så, det är jag bäst på.

Mm så gör jag med [blush] Förutom folk jag är nära vän med (typ sådana jag klarar av att umgås ensam med ehe) då kan jag prata massa. Gillar egentligen att prata men inte när det är "fel" människor runtomkring. [sad]

ice_:

Men samtidigt VILL jag vara social.. åh jag vet inte vad jag vill 🙁 Ta mig vidare på nåt sätt, men jag vill ju inte förlora mig själv. Jag vill inte vara såhär osäker men ibland tänker jag att det är jag, alltså att jag inte vill bli nån annan, Men ja, fail

Jag har ju fördelen att jag inte vill/har något större behov av att vara så social egentligen. Förr ville jag det, främst för att passa in och verka "normal".
Jag har förvisso en sambo och är således inte särskilt ensam.

Men ja, om du har så pass mycket social fobi att det påverkar din vardag så kan det ju vara värt att söka hjälp för det! Jag har ju kommit så långt att jag kan göra saker jag vill (typ.. konsert och liknande) trots att det är jobbigt, det är skönt [cute]


   
SvaraCitera