Forumet - Inga kompisar på gymnasiet

Inga kompisar på gymnasiet

6151 0 25
Jag började 1:an i gymnasiet för ganska exakt en månad sedan. Jag kände ingen sedan innan i min nya klass. De flesta verkar känna varandra sedan innan och redan vara uppdelade i gäng. De första veckorna var jag social och pigg på att skaffa nya vänner. Men eftersom jag inte fick någon respons tillbaka så har jag blivit blyg och tillbakadragen. Jag vet inte vad jag ska göra ! :(

Vi är en ganska liten klass och det känns som att jag inte har något gemensamt med de andra och därav inte vet vad jag ska prata med dem om.
Jag vill helst inte byta eftersom jag hemskt gärna vill läsa programmet. Jag mår dåligt av att gå till skolan och veta att jag inte har några kompisar där. Jag orkar inte ha det såhär i dessa 3 år som jag ska gå där.

Någon som vet vad jag ska göra ?? Snälla, jag behöver verkligen råd !
Magda93:

Snälla,


Fan va jobbigt! Men jag tror inte att du kommer ha det sådär i tre år! Och om du verkligen vill läsa programmet så ska du inte ge upp än!

Tänk på att många som börjar gymnasiet är rädda och nervösa och de som du anser "känna varandra sedan innan" är förmodligen också rädda för att vara ensamma och inte ha några vänner. Så de håller krampaktigt tag om varandra såhär i början. Men gymnasiet handlar också om att få nya vänner, å så fort de blir lite mer självsäkra och trygga i klassen/skolan så kanske de släpper sina grupperingar litegranna.

Och är du helt säker på att du inte har något gemensamt med någon av dem? Musiksmak? Drömmar och mål i livet? Ni har ju trots allt valt samma programm så något borde ni väl ha att prata om?

Jag föreslåt att du ska fortsätta vara ditt sociala och pigga jag och inte låta den här första tuffa tiden ta kol på dig. Du har ju kompisar i skolan, du har bara inte hittat dem än.

När jag började gymnasiet hade jag några vänner med mig från grundskolan men såhär efteråt har jag mer kontakt med de "nya" vännerna så att säga.

Om ni har grupparbeten i skolan så är det ett bra sätt att få kontakt med nya människor. Och om ni själva får välha grupperna så finns ju risken att alla som känner varandra vill jobba tillsammans. Tipsa läraren att hon/han borde dela upp grupperna så alla lättare kan lära känna varandra och lära sig jobba tillsammans.

Förlåt för ett superlångt inlägg :) Hoppas det varit lite till hjälp och lycka till! Ge inte upp, det kommer bli bättre :)

Spana också in:

Jag började också gymnasiet nu och ibörjan försökte jag få nya kompisar men det funkade inte så jag har blivit tyst och det är precis som förut på högstadiet. Alla verkar känna varandra sen innan.
Och det värsta för mig är att jag inte har några kompisr utanför skolan heller, eller en då. Så du är inte ensam om att ha det så iaf.

Men finns det inte flera klasser som läser samma linje så att du kan byta men ändå gå samma linje som förut.
Magda93:

Tack för era svar (: ska försöka ta åt mig så många som möjligt av dem . <3


Är i snarlik situation, ensam tjej i en klass med 20 killar, där main topic är wow, cs, jakt, speedway/andra motorsporter osv.

Härda ut. jag har börjat komma in i min klass nu, visst, det finns fortfarande folk som verkar anse att det är en pina att jag finns, men det KAN ju vara deras fasad, som de har för att de är osäkra...
Känner igen mig! Fast jag blev utanför på ett läger. Var samma sak, jag var väldigt social och pigg i början men eftersom att de inte gav någon respons eller hjälp på vägen att komma in i deras gäng blev jag tillslut rätt tillbakadragen. Trodde det var fel på mig först och fick rätt dåligt självförtroende. Men något har jag lärt mig: Det är aldrig fel på DIG utan DOM. I de flesta andra sammanhang är jag väldigt populär, men hur ska man kunna visa vad man går för och vem man är om de aldrig ger en chansen?
Första året på gymnasiet passade jag inte alls in i klassen kände jag. Eller ja, det blev ju mest ytligt umgänge vilket inte var så jättejättegivande.

Men jag var nöjd med mina kompisar utanför skolan, tänkte att det räckte! Kunde dessutom fokusera mycket bättre på plugget. Men nu, i tvåan, så är jag jättesammansvärjd med klassen.

Det tar sin tid men oftast löser sig sånt :) En månad i ny klass är ingenting, mänskliga relationer kan ta myyycket längre tid!
Fy fan jag hade EXAKT samma problem i början av ettan [sad] Jag var verkligen den enda i klassen som var utanför och det var ett riktigt helvete. Jag kände inte ens någon i nån annan klass. Usch vad jag hatade det.

Jag vet inte riktigt hur det är för dig men denna klass var verkligen skitdålig. Tänk dig att ingen säger "hej" på morgonen eller "hej då" till dig på eftermiddan. INGEN som snackar med dig på rasterna som du blir tvungen att spendera genom att sitta ensam på en bänk vid skåpen.
Alternativet är att gå bakom/vid sidan om de andra killarna och låtsas att man är med dom (t.ex. man flinar lite åt något skämt som de andra skrattar åt men som du inte tycker är det minsta roligt) samtidigt som man blir ignorerad som vanligt.

Det är inte så att jag är ful eller "konstig", det var bara att jag inte passade in på något sätt.

Till skillnad från de andra här så bytte jag faktist skola till en klass där jag redan kände hälften av killarna och jag ångrar mig inte [smile] Resten av klassen är jättebra också!

(Förlåt att jag skrev så mkt hehe det blir alltid så när jag svarar seriöst)