Aviseringar
Rensa alla

Inga vänner..!


Ämnesstartare

Hej! Jag är en tjej på 15 år och har inga vänner..! Jag har några som jag är med i skolan, men på fritiden sitter jag bara hemma. Det känns som att dom inte vill vara med mig på fritiden, jag ser det på deras kroppsspråk och hur dom tittar på varandra när jag frågar om jag får vara med. Jag var bästa kompis med en tjej och vi bytte till en ny skola där hon träffade en annan tjej och dom kom varandra jätte nära, så hon liksom sket i mig.. Så nu är jag helt ensam och vet inte vad jag ska göra..!:( Finns det någon annan som sitter i samma sits eller i liknande?


   
Citera

varför vill dom inte vara med dig?


   
SvaraCitera
NEMI
 NEMI

Det enda positiva jag kan säga är att det finns fler människor att försöka lära känna.


   
SvaraCitera

FNÖ!!!


   
SvaraCitera

är bara att börja prata med nytt folk , 


   
SvaraCitera

om du tycker det är svårt att lära känna nya människor i skolan finns alltid andra sätt 🙂 internet (men var försiktig), börja sporta om du inte redan gör, klubbar av olika slag, det finns människor överallt. gäller bara att våga prova nya saker.


   
SvaraCitera

Vart bor du förresten? Stor eller liten stad? Det är ju helt klart lättare att träffa nya människor i en storstad...


   
SvaraCitera

Plus: helt klart lättare att träffa nya människor i en storstad...

motsäger mig detta. det är inte säkert, i små städer kan det vara lättare att komma människor nära pga det finns en annan vad säger man, alla är som en familj typ, alla känner varann. 

Är man mobbad uppstår ju dock problem i dessa samhällena, och då är en större stad med fler människor ett bättre alternativ. 


   
SvaraCitera

S3ON:

motsäger mig detta. det är inte säkert, i små städer kan det vara lättare att komma människor nära pga det finns en annan vad säger man, alla är som en familj typ, alla känner varann. 

Är man mobbad uppstår ju dock problem i dessa samhällena, och då är en större stad med fler människor ett bättre alternativ. 

Ja, det är iofs sant. Det gäller bara att "komma in" i det, om man kanske känner sig lite utanför eller så. I en storstad kan det kännas som att man har mer frihet, att det finns fler sammanhang där det går att lära känna nya människor, men man kan också känna sig mer anonym och mer främmande inför varann. Hur bra man "lyckas" har kanske att göra med hur man är som person ock


   
SvaraCitera

Plus:

Ja, det är iofs sant. Det gäller bara att "komma in" i det, om man kanske känner sig lite utanför eller så. I en storstad kan det kännas som att man har mer frihet, att det finns fler sammanhang där det går att lära känna nya människor, men man kan också känna sig mer anonym och mer främmande inför varann. Hur bra man "lyckas" har kanske att göra med hur man är som person ock

höhö du sa komma 8==D ~~o


   
SvaraCitera
Ellen

Hej! Jag är i nästan precis samma sits som dig 🙁 när vi började i sjuan på en ny skola hade jag min bästis med mig till den nya klassen. I början blev vi båda kompisar med alla andra, men asså det har alltid varit så att jag inte vet vart jag har henne (min bästis), en dag kan hon vara jättesnäll o rolig o nästa kan det va att hon typ nästan ignoerar mig. De andra tjejerna i klassen började märka att hon gjorde så o då blev det att dom blev lite osäkra på att vara med mig. Jag var nästan alltid ensam de dagar min bästis inte var på bra humör.. nu i åttan var det inte alls samma sak i början, hon var jättesnäll oftast o de andra började tycka de va okej att va med mig igen, men nu i slutet av åttan har hon börjat typ att ignorera mig o blivit asbra vän med de andra. Nu känner jag mig jätteensam :((  


   
SvaraCitera

Ta kontakt med skolans kurator. hon vet nog hur man kan göra. 


   
SvaraCitera

jag sitter i nästan samma sits, jag har/hade en bästa vän sedan 7 år tillbaka men hon fick en pojkvän (glad för hennes skull). Men jag blir totalt bortglömd. Vi ses inte ofta mer och när vi gör det så sms:ar hon bara med honom. Jag verkar inte betyda nåt mer och det gör ont. Jag mår väldigt dåligt psykiskt så behöver henne. Men hon har en massa vänner och en kille som älskar henne och jag sitter varje helg/lov isolerad i mitt rum och tröstäter, ja. Det är väldigt ledsamt tycker jag :/ vi kunde förut inte gå till butiken/skolan elr nåt utan varandra. och det som gör mest ont är det att hon verkligen verkar såra mig medvetet. Då hon säger att mina problem inte är så stora och att det är mitt fel att jag har skitdålig relation med mina föräldrar. Behövde skriva av mig lite.


   
SvaraCitera