Forumet - Ingen Motivation

Ingen Motivation

3561 0 17
Tja

efter 1a terminen i ettan tappade jag all min motivation och efter det så gick det bara utför, hade 50-60% frånvaro och 1 hel kurs och några små saker att ta igen, vilket jag fortfarande inte har gjort.

Jag orkar bara inte gå till skolan, om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte varför. Har inga problem eller så och alla är jätte trevliga. De undrar alltid vart jag är, när jag är borta. Men även om det finns en massa människor som bryr sig om mig och vill att jag ska vara i skolan så känns det inte som om det riktigt räcker till.

Nu undrar ni säkert om jag trivs med min linje, vilket jag inte riktigt vet. Just nu går jag i ekonomi och jag finner inget intresse för någon annan linje. Skulle inte vilja bli doktor eller byggare eller nått sånt, ne ekonomi passar mig perfekt. Nu måste ni tycka att allt detta låter konstigt vilket jag också gör, men jag finner bara inte motivationen.

Ibland kan det vara så att jag är i skolan 4 dagar i rad och så orkar jag inte gå till skolan igen på 5 dagar, och så håller det på så hela tiden. Ni fattar vinken hoppas jag.

Jag vet att det kommer att gå riktigt illa om jag inte skärper mig, men .... jag skärper ju mig aldrig. Det ända som jag tycker är konstigt är att under all denna tid så har jag aldrig tappat min motivation till att träna, jag har gått på gymmet sen jag började i gymnasium. Men hur som helst, snälla ge mig några tips på hur jag kan sluta skolka och finna motivation igen, jag är troligt skoltrött och behöver hjälp.

(går i 2an)

Spana också in:

Finns det inte en massa människor som har gått ut gymnasie/universitet och fortfarande är arbetslösa?

Hört det från vänner som känner någon/några som har det såhär eller är det bara skitsnack? Om detta nu är sant varför lägger man ner många år på plugg för att sedan vara arbetslös, nu menar jag inte mc donalds jobb eller så för det finns ju alltid, menar jobben till det man har valt att inrikta/läst till.
fannin:

Finns det inte en massa människor som har gått ut gymnasie/universitet och fortfarande är arbetslösa?


Bara för att du läser färdigt en utbildning på universitet får du inte jobb. Det handlar i slutändan om vad du läst för något, vilken inställning du har och vad du är för person.
Samtidigt, om du är beredd att arbeta inom äldreomsorgen, hotell och restaurang eller telefonjobb finns det goda möjligheter att få jobb direkt efter gymnasiet.
tevepro:

Det förväntas att du läser 3 år på högskola universitet efter gymnasium. Detta är standarden idag.


o man måste följa förväntningarna [no-no], sa farbrorn medan han tog upp ett ett bananskal o lade det i närmaste soptunna.

Keeper:

Det handlar i slutändan om vad du läst för något, vilken inställning du har och vad du är för person


vill bara tillägga att det blir mkt lättare för dig om du har ett genuint intresse eftersom att man gör mer då i området. mer än dina konkurrenter som kanske läser ämnet för andra anledningar.

sen att va social, det är ofta sociala kontakter som gör att man får jobb. tror det är flest som blivit anställda genom kontakter. I alla fall inom ekonomi, där jag jag läst rapporter från högskolorna att det är just ens kontakter som fixat arbetet.
Det blir ännu jobbigare att gå till skolan om man har varit hemma i typ 5 dagar. Då blir det att man är det av ren vana. Jag föreslår att du går iväg till skolan även fast du inte vill. Tänk positivt.

Vet att det bara är ord, men jag kan inte göra så mycket annat. Du måste hitta motivationen själv. Det är inte bra att skjuta upp saker, då blir det bara ännu jobbigare att ta tag i det sen.
Jag känner likadant! En månad innan jag skulle gå ut nian vart jag helt utbränd, och på nåt sätt höll jag månaden ut och fick mina 320 poäng i slutbetyg. Trodde jag skulle återhämta mig under sommaren och var riktigt peppad inför gymnasiet. Men jag orkade inte. Jag började skriva lama arbeten, skämmas för mig själv, skolka, skjuta upp saker och allt gick runt i en enda stor ond cirkel. Och jag är fortfarande där.

Grejen är att jag vet allt det här. Jag är så otroligt medveten över att jag måste skärpa mig. Men jag förmår mig det bara inte. Det är så sjukt mycket jag ligger efter med och jag vet inte hur jag ska hinna med allt. Man måste ju börja någonstans men jag har ingen som helst motivation eller ork.

MEN! Av egen erfarenhet så tror jag på
1. Att prata ut med familj, vänner och lärare (inte bra att inte hålla det för sig själv och skämmas)
2. Skriva realistiska planeringar (som man håller! Oavsett! Ej något att missbruka)
3. Sömn (Allt löser sig med sömn)
fannin:

Jag orkar bara inte gå till skolan, om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte varför. Har inga problem eller så och alla är jätte trevliga. De undrar alltid vart jag är, när jag är borta. Men även om det finns en massa människor som bryr sig om mig och vill att jag ska vara i skolan så känns det inte som om det riktigt räcker till.


Ah, jag känner igen det där till fullo. Tyvärr vet jag inte hur jag ska kunna hjälpa till dock, för jag har fortfarande inte kommit på någon bra lösning på det.

Även nu när jag läser på universitetet så är det såhär svårt med motivationen, ändå läser jag något som jag har intresse utav. Inte nog med det så är jag alltid jättetaggad att börja komma igång med kurserna varje gång, jag är så taggad att jag vill göra klart allt på en gång. Däremot när det väl börjar komma igång så blackar jag bara ut och sedan har det gått 2-3 månader och jag har inte gått på en enda föreläsning.

Däremot sedan jag fick min ADHD-diagnos och medicin så har jag lyckats komma igång bättre med plugget, förutsatt att det är någorlunda stimulerande saker. Det är väl fortfarande trist att bara läsa rakt ur en tråkig bok. Fast när det är praktiska arbeten så har jag kunnat jobba 6 timmar per dag. Går kanske inte på föreläsningar, men brukar jobba ganska skapligt ändå. Detta kanske är något att kolla upp. Ofta när det är oförklarligt varför man inte har motivation, såsom att man inte kan motivera sig till att göra saker man gillar, då är det ofta något sånt här som spökar.

fannin:

Det ända som jag tycker är konstigt är att under all denna tid så har jag aldrig tappat min motivation till att träna,


Bra observation, det är exakt samma sak som jag kom fram till när jag höll på tänka på detta. Låter mer och mer som ADHD.