Forumet - Inne i en djup depression!

Inne i en djup depression!

1937 0 8
Ok, hejsan alla människor. Blev medlem på detta forum för cirkus fem minuter sedan, för att jag är i desperat behov av lösningar. Jag är alltså 14 år, och läget är så att jag blir mobbad. Yes, jag blir mobbad både i mitt egna hem + i skolan. Jag delar upp mitt liv i två delar, vilket är när jag är hemma och i skolan, och båda delar är lika smärtsamma. Hmm, jag börjar att berätta om hemma - sedan en låååång tid tillbaka när jag var ett barn, så har mina föräldrar ALLTID förolämpat mig. Alltid. Speciellt mor min, de elaka kommentarer om hur värdelös jag är, hur ful jag är, att jag inte är bra på någonting o.s.v.. När jag var liten tog jag det inte lika hårt alls, och struntade fullständigt i det, - men nu tar jag bara åt mig, och där är inget jag kan göra åt det. Iallafall, sedan kommer skolan, vilket är värst. Har gått på samma skola i två, snart tre år nu och vet vilka alla där är. Alla har sina egna grupperingar och umgängen de håller sig till, även jag. Men det är problemet. Jag har EN endaste vän. EN endaste, och jag överdriver inte nu. Är med henne hela tiden i skolan, men aldrig på fritiden; har ingen att umgås med på fritiden alltså. Hursomhelst, har ända sedan sexan då jag började på denna skolan blivit kallad för saker, både jag och min vän. Kommer ihåg att jag gröt mig till söms typ varje dag i en månad, jag tog det alltså väldigt hårt. Det har fortsatt lite, men efter det var det mest att jag blev utfryst av alla andra. Nu har det pågått ett tag igen. Folk tycker att min kompis och jag är "töntar" för att vi alltid är med varandra och alltid sitter vid samma ställe på rasten(?). Folk slänger ur sig kommentarer lite hursomhelst vilket svider. Jag har gått och värt runt på detta i cirkus 2 år nu och har ALDRIG berättar för någon alls. Bestämde mig i dag bara för att skriva ut mig och be om lösningar. Har alltså sökt på både google och youtube men inte hittat något vettigt. Iallafall, hur kan man UTAN att berätta för någon vuxen/lärare/förälder bli mer självsäker och sluta ta åt sig av vad folk säger? Försöker så mycket att vara självsäker och få självförtroende men varje gång jag försöker så sabbar någon idiot för mig. Jag vet inte hur väl det framgick i min text, men jag mår väldigt dåligt mentalt, och jag gråter över den position jag är i väldigt ofta. Det faktum att jag blir mobbad i skolan, OCH att mina föräldrar förolämpar mig har försvagat mig mentalt. Om ni har tips till mig så dela gärna med er!

alittleb: Ok, hejsan alla människor. Blev medlem på detta forum för cirkus fem minuter sedan, för att jag är i desperat behov av lösningar. Jag är alltså 14 år, och läget är så att jag blir mobbad. Yes, jag blir mobbad både i mitt egna hem + i skolan. Jag delar upp mitt liv i två delar, vilket är när jag är hemma och i skolan, och båda delar är lika smärtsamma. Hmm, jag börjar att berätta om hemma - sedan en låååång tid tillbaka när jag var ett barn, så har mina föräldrar ALLTID förolämpat mig. Alltid. Speciellt mor min, de elaka kommentarer om hur värdelös jag är, hur ful jag är, att jag inte är bra på någonting o.s.v.. När jag var liten tog jag det inte lika hårt alls, och struntade fullständigt i det, - men nu tar jag bara åt mig, och där är inget jag kan göra åt det. Iallafall, sedan kommer skolan, vilket är värst. Har gått på samma skola i två, snart tre år nu och vet vilka alla där är. Alla har sina egna grupperingar och umgängen de håller sig till, även jag. Men det är problemet. Jag har EN endaste vän. EN endaste, och jag överdriver inte nu. Är med henne hela tiden i skolan, men aldrig på fritiden; har ingen att umgås med på fritiden alltså. Hursomhelst, har ända sedan sexan då jag började på denna skolan blivit kallad för saker, både jag och min vän. Kommer ihåg att jag gröt mig till söms typ varje dag i en månad, jag tog det alltså väldigt hårt. Det har fortsatt lite, men efter det var det mest att jag blev utfryst av alla andra. Nu har det pågått ett tag igen. Folk tycker att min kompis och jag är "töntar" för att vi alltid är med varandra och alltid sitter vid samma ställe på rasten(?). Folk slänger ur sig kommentarer lite hursomhelst vilket svider. Jag har gått och värt runt på detta i cirkus 2 år nu och har ALDRIG berättar för någon alls. Bestämde mig i dag bara för att skriva ut mig och be om lösningar. Har alltså sökt på både google och youtube men inte hittat något vettigt. Iallafall, hur kan man UTAN att berätta för någon vuxen/lärare/förälder bli mer självsäker och sluta ta åt sig av vad folk säger? Försöker så mycket att vara självsäker och få självförtroende men varje gång jag försöker så sabbar någon idiot för mig. Jag vet inte hur väl det framgick i min text, men jag mår väldigt dåligt mentalt, och jag gråter över den position jag är i väldigt ofta. Det faktum att jag blir mobbad i skolan, OCH att mina föräldrar förolämpar mig har försvagat mig mentalt. Om ni har tips till mig så dela gärna med er!
Tjena! Jag har också varit mobbad och haft väldigt låg självkänsla. Jag var utfryst i högstadiet och hade inga vänner i min klass. Jag spelade mycket tv-spel, för mycket tv-spel. Jag  var nörd, supernörd. Men anlednignen till att jag spelade mycket tv-spel var just för att jag var välkommnad där, i tv-spelsvärlden. Folk uppskattade mig och ville spela med mig.  Högstadiet var ett helvete, jag hade lågt självförtroende och dålig självkänsla, jag glömmer det aldrig. Men nu idag, så har jag ett starkt självförtroende och en stark självkänsla. Det  jag gjorde för att nå dit jag är idag, var att inte ta åt sig av det alla säger. Säger dem något dumt om en, fuck it. Dem är inte värda din uppmärksamhet. Om du tar åt dig och blir ledsen, så har ju idioterna vunnit eller hur? Så skit i vad folk säger, stå upp för dig själv och folk kommer börja uppskatta dig. Tro mig, självförtoende utstrålar säkerhet och folk respekterar det.  Såbörja med att stå upp för dig själv och ta inte åt dig vad andra säger, och du kommer så småningom finna ditt självförtoende. Önskar dig all lycka! 

Spana också in:

Hej! Jag är 16 år och går nu första året på gymnasiet. Jag var mobbad hela sjuan och utfryst resten av min tid på högstadiet. Hade två vänner och samma sak gällde dem. Så jag vet hur det känns. Jag tycker att du ska tänka på att folk som mobbar är väldigt osäkra på sig själva. De är förmodligen livrädda att själva hamna i den situation du är i för de skulle inte klara av det som du gör!! Att vara så ensam som du är måste vara hemskt. Om du vill prata om det här mer är det bara att skriva ett privatmeddelande till mig. Som sagt har jag varit i en liknande situation!

H

Kram!

alittleb: Ok, hejsan alla människor. Blev medlem på detta forum för cirkus fem minuter sedan, för att jag är i desperat behov av lösningar. Jag är alltså 14 år, och läget är så att jag blir mobbad. Yes, jag blir mobbad både i mitt egna hem + i skolan. Jag delar upp mitt liv i två delar, vilket är när jag är hemma och i skolan, och båda delar är lika smärtsamma. Hmm, jag börjar att berätta om hemma - sedan en låååång tid tillbaka när jag var ett barn, så har mina föräldrar ALLTID förolämpat mig. Alltid. Speciellt mor min, de elaka kommentarer om hur värdelös jag är, hur ful jag är, att jag inte är bra på någonting o.s.v.. När jag var liten tog jag det inte lika hårt alls, och struntade fullständigt i det, - men nu tar jag bara åt mig, och där är inget jag kan göra åt det. Iallafall, sedan kommer skolan, vilket är värst. Har gått på samma skola i två, snart tre år nu och vet vilka alla där är. Alla har sina egna grupperingar och umgängen de håller sig till, även jag. Men det är problemet. Jag har EN endaste vän. EN endaste, och jag överdriver inte nu. Är med henne hela tiden i skolan, men aldrig på fritiden; har ingen att umgås med på fritiden alltså. Hursomhelst, har ända sedan sexan då jag började på denna skolan blivit kallad för saker, både jag och min vän. Kommer ihåg att jag gröt mig till söms typ varje dag i en månad, jag tog det alltså väldigt hårt. Det har fortsatt lite, men efter det var det mest att jag blev utfryst av alla andra. Nu har det pågått ett tag igen. Folk tycker att min kompis och jag är "töntar" för att vi alltid är med varandra och alltid sitter vid samma ställe på rasten(?). Folk slänger ur sig kommentarer lite hursomhelst vilket svider. Jag har gått och värt runt på detta i cirkus 2 år nu och har ALDRIG berättar för någon alls. Bestämde mig i dag bara för att skriva ut mig och be om lösningar. Har alltså sökt på både google och youtube men inte hittat något vettigt. Iallafall, hur kan man UTAN att berätta för någon vuxen/lärare/förälder bli mer självsäker och sluta ta åt sig av vad folk säger? Försöker så mycket att vara självsäker och få självförtroende men varje gång jag försöker så sabbar någon idiot för mig. Jag vet inte hur väl det framgick i min text, men jag mår väldigt dåligt mentalt, och jag gråter över den position jag är i väldigt ofta. Det faktum att jag blir mobbad i skolan, OCH att mina föräldrar förolämpar mig har försvagat mig mentalt. Om ni har tips till mig så dela gärna med er!

Jag kan trösta dig att jag hade det jävligt i skolan också, väldigt jobbigt och jag hade också bara EN vän som jag kanske var lite kort med efter skolan.

Väldigt tråkigt att höra att du blir mobbad hemma, dina föräldrar borde veta bättre!

Jag förstår din desperation, kan trösta med att du får det bättre i gymnasiet (jag har fått det iaf).

Allt de som säger elaka saker till dig har ingen betydelse, de säger så för att trycka ner dig oavsett hur du nu ser ut och för att du just bara har EN vän så kan man gå på dig och din vän med tanke på att ni inte är en grupp. De är fega och går aldrig på de som är tre eller fler.

Det kan vara jobbigt i grundskolan och där finns det många idioter fast det finns det över allt iof, man kommer inte ifrån dem :/

Om jag kan vara till Din hjälp vore jag glad och tacksam :)

Mattevine:
Tjena! Jag har också varit mobbad och haft väldigt låg självkänsla. Jag var utfryst i högstadiet och hade inga vänner i min klass. Jag spelade mycket tv-spel, för mycket tv-spel. Jag  var nörd, supernörd. Men anlednignen till att jag spelade mycket tv-spel var just för att jag var välkommnad där, i tv-spelsvärlden. Folk uppskattade mig och ville spela med mig.  Högstadiet var ett helvete, jag hade lågt självförtroende och dålig självkänsla, jag glömmer det aldrig. Men nu idag, så har jag ett starkt självförtroende och en stark självkänsla. Det  jag gjorde för att nå dit jag är idag, var att inte ta åt sig av det alla säger. Säger dem något dumt om en, fuck it. Dem är inte värda din uppmärksamhet. Om du tar åt dig och blir ledsen, så har ju idioterna vunnit eller hur? Så skit i vad folk säger, stå upp för dig själv och folk kommer börja uppskatta dig. Tro mig, självförtoende utstrålar säkerhet och folk respekterar det.  Såbörja med att stå upp för dig själv och ta inte åt dig vad andra säger, och du kommer så småningom finna ditt självförtoende. Önskar dig all lycka! 

Mycket bra svar!