CosaNostra:

utan att den person som mår riktigt dåligt är så djupt intrasslad i träsket att han/hon inte lyssnar eller tar till sig de råd som psykologen ifråga har att ge

Ingen av psykologerna jag gick till som ung gav några slags råd eller så. De frågade frågor, jag svarade, de antecknade.

framtidskon:

Ingen av psykologerna jag gick till som ung gav några slags råd eller så. De frågade frågor, jag svarade, de antecknade.

Det kanske beror på vilken sorts terapi man går i. Vissa behöver kanske bara prata av sig och andra behöver hjälp med sina tankar. Själv gick jag i KBT. Jag fick alltid prata om något allmänt bara jag tänkt på på sista tiden och sedan hjälpte psykologen mig att förstå mig på mina tankar och samtidigt ge råd hur man ska kunna kontrollera dem. Vad gick du för terapi?

djurrättaren:

Det kanske beror på vilken sorts terapi man går i.

jag vet inte.
Jag har senare i vuxen ålder träffat både en psykodynamisk psykolog och en KBT-psykolog, båda har gett respons på det vi pratat om.

Den enda gången jag blivit övertalad att prata med en psykiatriker så var hon typ ett totalt retard och skrämmande inkompetent för att vara "överläkare". Så jag ljög om att jag mådde bra och gick hem 🙂

dessutom så skickade de sedan en faktura på typ 370 spänn utan att ens informera mig om det innan

+ dessutom var hon jättetjock.

Jag tycker det är tvärtom. Jag tycker de förvrider det man säger och försöker få det till att handla om saker de gillar att prata om, tex panikångest och depression.
Och om man testat deras råd 100 gånger, men det inte funkar, så är det såklart fel på en själv, kanske inte det att rådet inte passade det aktuella problemet.

Sen är det en sak att läsa om terorier i böcker och en annan sak att praktisera dem. Tex, kan de säga Det är okej att få ångest. Men om man väl får en ångestattack framför dem, då bara O maj gad vad ska jag göra och blir jättenervös, känns inte stabilt, att vara rädd för känslor, när det är det man ska jobba med.

djurrättaren:

En deprimerad person blir inte glad för att hen är mätt/pigg/ren.

CosaNostra:

Sedan kan det ju vara brist på andra behov, som de allra flesta människor behöver: Vänner, Familj, Umgänge, Kärlek, Pengar, Sex, Fritidssysslor osv.

nej, men om alla de behv som cosanostra uppgav är uppfyllda...

Min psykolog försöker komma med råd och det märks att han menar väl, men hans okunskap lyser ofta igenom. Känner därför att jag får ut mycket mer av att prata med någon vän.

Allt verkar handla om tur när det kommer till psykologer. Vissa har jättebra erfarenheter av dem, medan andra tycker att de är helt värdelösa. Det bästa är nog att byta tills man hittar rätt eller att inte gå till dem alls.

djurrättaren:

En deprimerad person blir inte glad för att hen är mätt/pigg/ren

Nej, precis. Jag menar bara att man bör se till att få det man behöver - sömn, mat, hygien osv - och att det i sin tur underlättar för att orka ta tag i de "verkliga" problemen

Men oftast blir väl ätstörningar, sömnsvårigheter osv en följd av att man varit med om/drabbats av någonting som gett upphov till depressionen.

Det här är jätteintressant.

CosaNostra:

Men de flesta psykologer har väl antagligen valt yrket för att de har ett intresse av att hjälpa människor, och har blivit utbildad på bästa möjliga sätt för att förstå hur vi fungerar.

Sant. Men det har mycket med personlighet att göra också. Och personkemin. Man måste trivas ihop. Det räcker inte bara med att psykologen har "de bästa lösningarna". Men jag håller med dig rätt mycket ändå. Jag håller med om att psykologer är utbildade och att de (förhoppningvis) är intresserade av människor. Och det känns ju oftast tryggt att gå till någon som är utbildad eftersom hn vet vad hn gör.

CosaNostra:

Jag gick själv till kurator i högstadiet för en tid, inte för några större problem, men jag tyckte det var jätteskönt att ha en vuxen att prata med, som visste vad hon pratade om, och kunde vägleda mig genom mina bekymmer

good for you
Människor som mår riktigt jävla dåligt kan ibland gå till en kurator (i skolan eller på en ungdomsmottagning), men de känner inte att det ger något efter kuratorn "bara" är kurator Visst kan det hjälpa mycket bara man har någon att prata med (utöver sina vänner, som kanske inte alltid är så bra på "sånt") men många behöver en psykolog istället. Jag tror att de kanske blandar ihop lite. Kurator och psykolog, vad är vad? Vet inte hur vanligt det är, men kan tänka mig att det förekommer. Man drar alla dem som är där för att hjälpa under samma kam.

CosaNostra:

Jag tror inte problemet ligger i att psykologer är "dåliga" eller "onödiga", utan att den person som mår riktigt dåligt är så djupt intrasslad i träsket att han/hon inte lyssnar eller tar till sig de råd som psykologen ifråga har att ge

Så tror jag också att det är. Jag tror att det är mycket mer det än att man inte trivs med psykologen. Sen kanske det är så att man inte trivs just för att psykologen inte kommer med den perfekta lösningen 😉

Jag tycker att alla som mår dåligt ska söka hjälp. Om det inte funkar att prata med andra, då är det jättebra. Men två saker måste man komma ihåg:
1. Det är okej att byta om det inte känns rätt
2. Att gå till en psykolog är ingen quick fix

CosaNostra:

Nej, precis. Jag menar bara att man bör se till att få det man behöver - sömn, mat, hygien osv - och att det i sin tur underlättar för att orka ta tag i de "verkliga" problemen

Jo exakt. Om man mår dåligt och är deppig kanske man inte orkar äta tillräckligt, sover för mycket/för lite och det i sin tur spinner ju bara vidare på den dåliga känslan.

Läste sista stycket och instämmer men dock till viss del.

Skräcken för psykologer växer då det är deras jobb att hjälpa. De behöver nödvändigtvis inte bry sig om dig utan de finns bara till för att hjälpa, och det gör väl att man känner sig mindre bekväm med en sådan istället för en nära vän eller någon man verkligen kan förlita sig på.
Känner själv att psykologer tenderar att agera på många "främmande" sätt. De hanterar sina patienter/medmänniskor på ett sätt som andra vuxna inte gör. Ungefär liksom djurskötare tar hand om djur på ett annorlunda vis än människor som kan mindre om djur. Detta behöver inte vara något negativ/positivt, det kan tolkas olika beroende på olika principer men främmande är det hur som helst.

debepe:

Skräcken

true dat, samt lite att man tänker "de vet precis vad som pågår i mitt huvud" lite som att de kan se igenom en. Vissa vill ju ha den insikten från en psykolog att "vad är det som händer med mig?" få lite perspektiv på saker och ting etc men det varierar absolut från person till person hur man ser på det.

honolulu:

"de vet precis vad som pågår i mitt huvud"

Har pratat med människor som är rädda för det men själv ser jag inte det som ett problem.

honolulu:

"vad är det som händer med mig?" få lite perspektiv på saker och ting etc men det varierar absolut från person till person hur man ser på det.

Ja, precis men jag förstår inte problemet med att låta sig bli rannsakad, om man nu inte är seriemördare eller psykopat.

debepe:

Ja, precis men jag förstår inte problemet med att låta sig bli rannsakad, om man nu inte är seriemördare eller psykopat.

Det är väl snarare att en del inte anser sig ha så många problem, eller är rädda för att det ska dyka upp andra problem som man inte är beredd på sen innan. Självinsikt är en bristvara! Och det är egentligen inte så konstigt i såna här sammanhang, psyket är inte lätt att komma åt om man inte vet mycket (om psykologi) tex varför man gör en del saker, varför man mår/tänker som man gör etc.