Forumet - Introvert - hur får man vänner?

Introvert - hur får man vänner?

739 0 18
Jag vill inte förändra mig, jag vill vara som jag är. Men hur får man vänner?

Introverta människor tänker först och handlar sen (eller nöjer sig med att tänka), trivs i ensamhet, relationerna är få men djupa, sociala aktiviteter tar energi (även de roliga), lugn och säker på ytan.

Alltså, få men djupa relationer (för det är relationer jag undrar över). Gillar man och småprata och sånt är det ju lätt att få vänner, då det oftast börjar men det. Men om man inte gillar det då? Då känns det ganska hopplöst! Är det så att man måste göra det ändå,? Men då ändrar man faktiskt på sig själv.

Är det nån här som har en introvert personlighet ?

Spana också in:

ice_:

Men om man t.ex. börjar i en ny klass tänker jag..


Ah, då kan jag ej hjälpa dig. Det tog mig sisådär 1,5 år att skaffa någon form av vänner när jag började högskolan och dessa kom endast genom påtvingat umgänge i form av grupparbeten (och sen utvecklades det till någon form av vänskap [cute]).
ice_:

Men om man t.ex. börjar i en ny klass tänker jag..


Om man är social och tar kontakt får man vänner. Det finns alltid någon man kan klicka med.
Är man mest för sig själv och drar sig undan - då blir man själv.
Visa intresse för de andra, kom ihåg saker de sagt osv.

Jag har förändrats väldigt mycket på kort tid. Förr tog jag inga initiativ alls och pratade inte med någon. Fick inte en enda vän.

Nu tar jag alltid mest plats, fast det behöver ju givetvis inte du göra.

Genom att jag är social, framåt, pratar med alla, oblyg, rolig osv osv så blir jag automatiskt omtyckt.
Nintendo:

Det tog mig sisådär 1,5 år att skaffa någon form av vänner när jag började högskolan och dessa kom endast genom påtvingat umgänge i form av grupparbeten (och sen utvecklades det till någon form av vänskap ).


haha okej. Men det är ju bra då att man har grupparbeten iallafall! ;)



Paseo:

Är man mest för sig själv och drar sig undan - då blir man själv.


Jo, det förstår jag. Jag förstår att jag "måste" vara social och intressera mig för andra, det känns bara som att jag liksom måste bli extrovert för att passa in :(
ice_:

haha okej. Men det är ju bra då att man har grupparbeten iallafall! ;)


Ja, annars hade jag antagligen "nöjt" mig med att vara utan vänner i skolan, har inte sådär jättestort social behov och snyltar främst på min pojkväns vänner. Å andra sidan är han ju också introvert och har inte så värst många [crazy]
Tobbish:

För min del brukar jag börja med att fokusera på en person som jag tycker verkar vettig, och sedan gå från det.


Det låter ju bra! :) Inte bara börja snacka med vem som helst liksom. Inte för att människor gör det, men jag tror ändå det är vanligt att man "bara" går fram till nån som verkar okej. Jag tror att jag kräver lite mer än så :) bra eller dåligt? :P



KnightInShiny:

Bland det bästa jag vet är att sitta i min ensamhet och läsa en fantasybok. Blir inte mycket bättre än så.


:)



Nintendo:

har inte sådär jättestort social behov


Jag har inte behov av att ha MÅNGA vänner, men jag vill gärna ha åtminstone en nära. Som man kan prata djupt med. Är typ beroende av det haha.
ice_:

Det låter ju bra! :) Inte bara börja snacka med vem som helst liksom. Inte för att människor gör det, men jag tror ändå det är vanligt att man "bara" går fram till nån som verkar okej. Jag tror att jag kräver lite mer än så :) bra eller dåligt? :P


Nej, det är sant. Tror jag får omformulera mig lite till att jag nog brukar titta efter någon som ser ut att vara i samma situation. Det brukar ju alltid finnas några som känner varandra sedan innan och det är sällan det som är rätt ställe att satsa på, om de nu inte tar emot med öppna armar och är skittrevliga då [crazy], men har aldrig varit med om det i början, då brukar de flesta sitta och hålla sig till personen/personerna de redan känner.

Nu har jag lite svårt att sätta mig in i situationen förvisso, då min gymnasieklass bestod av smått osannolika ~15 personer som jag gått med under högstadiet, varav några var just mina närmaste vänner.

Men under årens gång lärde de jag kände känna andra, som jag lärde känna och så poff! Nu har jag faktiskt bäst kontakt med de som jag inte gick med innan.

Hmm, men jag tror det bästa är att ta det som det kommer. Så länge du trivs med dig själv och inte gör saker för att andra vill, utan hänger med på sånt som känns rätt, då blir det nog bra! Om du har en bra magkänsla så följ den, det tror jag är det bästa!
Tobbish:

Tror jag får omformulera mig lite till att jag nog brukar titta efter någon som ser ut att vara i samma situation.


Det är bra[smile]



Tobbish:

Så länge du trivs med dig själv och inte gör saker för att andra vill, utan hänger med på sånt som känns rätt, då blir det nog bra! Om du har en bra magkänsla så följ den, det tror jag är det bästa!


Okej, det tror jag också. Ibland tänker man bara att andra kanske ser en som tråkig och osocial för att man inte pratar eller vill följa med på något, så man kan ju göra saker för andras skull också.. men jag vill helst umgås med människor som är som jag.





Nintendo:

Mjo och nära vänner är ju de som är svårast att få, det tar tid att utveckla


Jag vet. [crazy] Men det är svårt att veta hur man ska börja, var man ska leta. Dom flesta gånger börjar det ju med just småprat, och har man inte lätt för det (OCH tycker att det är tråkigt) så är det svårt. När man väl har börjat småprata är man rädd för att det ska stanna där.. eller för att det ska bli en "fel" relation. Jag är inte vanlig nånstans..