Aviseringar
Rensa alla

Ja du vännen...


Där killen använder "vännen" på ett sjukt jobbigt sätt, så jag dissar idén spontant. 


   
SvaraCitera

Hiss, älskar den konstiga stämning som uppstår när folk tror att man säger det för att vara irriterande (så gör man det också, tehe)


   
SvaraCitera

absentthinking: Mmmmm, jag känner din skåra, din värme, du är så skön, å dina bröst, allt ditt.........., din doft....... du gör mej galen, vännen. Du gör mej också så himla skönt kåt. Så skönt kåta...tillsammans, du och jag……..svarar han.

Mmmmm, jag känner din skåra, din värme, du är så skön, å dina bröst, allt ditt.........., din doft....... du gör mej galen, vännen. Du gör mej också så himla skönt kåt. Så skönt kåta...tillsammans, du och jag……..svarar han. Galen


   
SvaraCitera

du gör mej galen, vännen

du gör mej galen, vännen

du gör mej galen, vännen


Galen


   
SvaraCitera

kulturmarxisten:

Mmmmm, jag känner din skåra, din värme, du är så skön, å dina bröst, allt ditt.........., din doft....... du gör mej galen, vännen. Du gör mej också så himla skönt kåt. Så skönt kåta...tillsammans, du och jag……..svarar han. Galen

Alltså plis jag orkar ej Hjärta


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

absentthinking:

Alltså plis jag orkar ej Hjärta

kulturmarxisten:
du gör mej galen, vännen

du gör mej galen, vännen

du gör mej galen, vännen


Galen

Men det där e ju bara... ://


   
SvaraCitera

Galen


   
SvaraCitera

Det låter väldigt nedvärderande.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Det verkar vara väldigt många dissar här. Jag kan omformulera frågan lite: kan jag kalla någon "lilla vännen" som gjort illa sig lite i fingret? 


   
SvaraCitera

Finstrumpan:
Det verkar vara väldigt många dissar här. Jag kan omformulera frågan lite: kan jag kalla någon "lilla vännen" som gjort illa sig lite i fingret? 

Med försiktiga händer tar han tag om mej, kramar mej hårt, så försiktigt, i sin varma, trygga famn, hans kropp är så hård…….. så stor. 
Jag kramar honom tillbaka, nästan desperat och när jag känner hur han håller i mej, jag kan inte hålla tillbaka tårarna, han håller mej hårt men ändå så mjukt, så lätt, jag gråter, gråter ut min smärta, längtan, i hans famn. 
Vi ligger länge tysta. Det ända som hörs är mitt snyftande och våra gemensamma hjärtslag. 
För mellan våra hjärtan finns nu bara ett tunt randigt bomullslinne……………. 

Till slut drar han sin hand genom mitt hår, hjälper mej att få mitt långa hår från mitt ansikte som fortfarande är vått av alla tårar. Våra blickar möts.
-Lilla vännen, säger han, gråt inte. och fortsätter.
-Om inte du slutar så börjar jag också gråta. Säger han vänligt.
-Vet du varför jag gråter då? Snyftar jag lite uppgivet.
Han nickar med blicken fastlåst, djupt i mina ögon.
-Varför då då? Frågar jag honom.
Han sveper med sina ögon över mitt ansikte och jag över hans, gud vad han är underbart vacker, Gud vad jag vill ha honom, jag gör vad som helst bara att få några sekunder till av hans närvaro.
-Du är som jag, säger han lugnt, 
-Du längtar precis som jag längtar, vi behöver nog någon, både du och jag.......så känner jag i alla fall. Blir hans svar. 
Jag borrar in mitt huvud mot hans bröst och snyftar lite till som svar på vad han sagt, Han kysser min panna och kramar mej lite mer. 
-Lilla vän, säger han, om och om igen. 
Jag ligger bara och njuter mitt i kaoset. jag vet inte vad klockan är, skall till jobbet i morgon men just nu finns inte sånt. Tiden har stannat och det är bara vara hjärtan som slår, nära, nära varandra.

Galen


   
SvaraCitera

MissAnox:
Diss, låter som härskarteknik


   
SvaraCitera

Finstrumpan:

Men det där e ju bara... ://

mm precis 😀


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Shockerad

kulturmarxisten:

Med försiktiga händer tar han tag om mej, kramar mej hårt, så försiktigt, i sin varma, trygga famn, hans kropp är så hård…….. så stor. 
Jag kramar honom tillbaka, nästan desperat och när jag känner hur han håller i mej, jag kan inte hålla tillbaka tårarna, han håller mej hårt men ändå så mjukt, så lätt, jag gråter, gråter ut min smärta, längtan, i hans famn. 
Vi ligger länge tysta. Det ända som hörs är mitt snyftande och våra gemensamma hjärtslag. 
För mellan våra hjärtan finns nu bara ett tunt randigt bomullslinne……………. 

Till slut drar han sin hand genom mitt hår, hjälper mej att få mitt långa hår från mitt ansikte som fortfarande är vått av alla tårar. Våra blickar möts.
-Lilla vännen, säger han, gråt inte. och fortsätter.
-Om inte du slutar så börjar jag också gråta. Säger han vänligt.
-Vet du varför jag gråter då? Snyftar jag lite uppgivet.
Han nickar med blicken fastlåst, djupt i mina ögon.
-Varför då då? Frågar jag honom.
Han sveper med sina ögon över mitt ansikte och jag över hans, gud vad han är underbart vacker, Gud vad jag vill ha honom, jag gör vad som helst bara att få några sekunder till av hans närvaro.
-Du är som jag, säger han lugnt, 
-Du längtar precis som jag längtar, vi behöver nog någon, både du och jag.......så känner jag i alla fall. Blir hans svar. 
Jag borrar in mitt huvud mot hans bröst och snyftar lite till som svar på vad han sagt, Han kysser min panna och kramar mej lite mer. 
-Lilla vän, säger han, om och om igen. 
Jag ligger bara och njuter mitt i kaoset. jag vet inte vad klockan är, skall till jobbet i morgon men just nu finns inte sånt. Tiden har stannat och det är bara vara hjärtan som slår, nära, nära varandra.

Galen

Men va i helv...


   
SvaraCitera

Galen

Finstrumpan:
Shockerad
Men va i helv...

Vill bara visa på hur dålig ide det är. 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

kulturmarxisten:
Galen

Vill bara visa på hur dålig ide det är. 


   
SvaraCitera