Hur ska jag bli glad i mitt utseende?

Just nu känner jag mig som en rätt ful kille. Haha. I know, cliché, klee-shay

Jag är rädd att om jag lägger pengar på kosmetiska ingrepp eller annat sånt kommer jag bara hitta nya fel med mitt utseende, för jag tror det bottnar rätt mycket i dåligt mående.

Men jag skäms för att säga att jag tycker jag är ful. Jag hatar när andra människor säger “åh vad ful jag är!” när de i själva verket ser okej ut. Eller ännu värre, bra ut.

Jag är äckligt smal. Tycker jag. De allra flesta säger att jag ser för smal ut. Men eh... går inte upp. Har varit stabil på 54 kg plus minus 2 kg då och då i flera år nu. Är 176 cm lång.

Jag har hår på fel ställen. Har inte tillräckligt med hår på huvudet tycker jag. Känns som att min panna blir större och större för varje år. Vill ha tillbaks en lugg 🙁 Sen vill jag inte bli len som en bebis heller, vill bara få mindre hår på min kropp. Men eh, antingen eller får man ju ha i denna värld. Piss, fan och skit också.

Mina tänder är gula. De ser gula ut iaf. Det ser ut som att jag dricker en helvetes mycket te, rödvin och kaffe (gör inte det), röker och snusar och skit, men det gör jag heller inte. Tar faktiskt hand om mig själv. På tal om tänderna är de ojämna och gah, ser ju

Min näsa är deformerad. Den är alldeles för stor. Jag ser tölpisk ut. Mina läppar för små. Mitt ansikte är täckt med antingen finnar eller ärr efter finnar, och inte får jag nån hjälp för det (“Det skulle äventyra ditt psykiska välbefinnande”)

Det var väl det jag främst är medveten om.

Så vad gör jag för att börja tycka om mitt utseende?