Forumet - Jag är ensammast i Sverige just nu.

Jag är ensammast i Sverige just nu.

1859 0 29
Hej.

Vet inte var jag ska börja, det har tagit mig fem år att skriva det här inlägget. Jag är 20 år & har aldrig varit med en kille, aldrig upplevt kärlek på nära håll. Aldrig kysst läppar. Jag har i tio år funderat över mig & värderat mig. Är jag ful? Dum i huvudet? Konstig? Annorlunda? Långsam? Blyg? Stressad? Jag vill svara ja på alla dessa frågor men vet att så länge jag gör det är de sanningar. Jag vill bara veta, hur ska jag leva? Jag kräver något omöjligt, för den frågan har inget svar. När ska någon älska mig? Jag har vänner. & jag har en hel familj. Jag saknar närhet. Snälla. Ge mig någonting att tänka på för att överleva vintern igen. Tack för att det här forumet finns.

Spana också in:

thetalkingwhale:

Jag är 20 år & har aldrig varit med en kille. Aldrig kysst läppar.


Du är inte ensam om det.
Våga vara dig själv bara så dyker det upp förr eller senare. Klen tröst, jag vet. Men det är så.
Förmodligen är det inte ditt utseende eller din personlighet det är fel på, utan bara det att du inte hittat rätt, inte varit redo på riktigt, inte vågat öppna dig.
Renesmee:

Gråt, spy och var olycklig.

Men en dag så kommer det någon typ, lovar. Det är så sjukt, men det gör faktiskt det. Rör dig ute bland folk, håll dig uppe. Leta inte.. det kommer.


Jag gör redan det. & visst kommer det kanske någon någon gång. Men jag vill veta om det handlar om tio veckor eller tio år till. Fast egentligen spelar väl det ingen roll. Allt är bara så tröttsamt & ensamt. Jag letar inte, det gav jag upp när någon skrev likadant för tre år sedan.
Kan väl ha med vart du bor att göra, hur ditt kontaktnät ser ut och så. Träffar du ofta nya människor? Visst kan man ha tur att finna kärleken i bankomatkön men oftast är det väl genom vänner eller aktiviteter man träffar nya människor och så länge man gör det finns väl chansen att man träffar rätt någon gång.
Förstår hur du känner, var likadant för mig tills jag träffade min pojkvän, men glöm inte att vara glad över de förhållanden du faktiskt har. Du har ju närhet från de hållen (men kanske inte lika intensiv). För mig är det tvärtom, jag har en undebar pojkvän, men inga vänner eller speciellt nära kontakt med min familj. Det är inte så jätteroligt det heller.

En dag dyker han upp, tills dess så får du leva på närheten från familj och vänner.
Umgås med dina vänner och var inte rädd för att pröva nya saker! Om du har råd och vill så kan du resa bort, festa och ha kul med människor du inte känner så väl. Det kan bli kul om du tillåter dig att ha kul [smile]

El Guaje:

oftast är det väl genom vänner eller aktiviteter man träffar nya människor och så länge man gör det finns väl chansen att man träffar rätt någon gång.

Blivande_japan:

och btw, larvigt att säga att man är ensammast i sverige för att man ej har varit med ngn kille, ensammast i sverige är man om ingen kommer på ens begravning


Det där skrev jag för att
1. jag måde pissdåligt & skriver annars aldrig på såna här forum för att man alltid får en massa ogenomtänkta svar.
2. det syftar på en sjukt bra kent-låt.

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -


El Guaje:

Kan väl ha med vart du bor att göra, hur ditt kontaktnät ser ut och så. Träffar du ofta nya människor?


Jag bor i Sveriges största stad & träffar nya människor varje dag. Fast vad är att träffa? Jag hälsar ju inte mer på dem än man gör på busschauffören. Mitt kontaktnät är spretigt & fungerar dåligt. Det är väldigt dåligt uppdaterat.
Blivande_japan:

"fan, jag pallar inte bry mig om det här, skitsamma om jag inte har någon på det sättet"

båda dessa ggr slutade med 1 förhållande


Synd att det inte funkar så för alla :(

Har inte brytt mig i 3 år om någon tjej men inget har hänt, min kompiskrets är dock rätt "populär" så är inte så osocial så att säga.


Nej, nu ska jag gå emo och lyssna på lugn musik (http://open.spotify.com/track/6eQQ9zF6ppdTUH4S30kBKl)[ops][cheers]
thetalkingwhale:

Fast vad är att träffa? Jag hälsar ju inte mer på dem än man gör på busschauffören.


Menade mer att komma i kontakt med nya människor. Man kanske går förbi en potentiell kärlek flera gånger på en dag men så länge man inte har någon anledning att ta kontakt med personen får man aldrig veta det. Har själv haft samma problem periodvis. Man känner dem man känner men så länge man aldrig lär känna nya människor är det svårt att hitta någon.

Naturligtvis kan man på något sätt bli tillsammans med någon man bara råkar träffa på stan men min poäng var att träffar man och pratar med nya människor ofta genom vänner eller någon aktivitet så ökar självklart chanserna, gör man inte det så kanske det är en förklaring till att du inte träffat någon än. Det betyder ju inte att det är något fel på dig.

Ja det där blev rörigt, men hoppas det är begripligt.