Forumet - Jag är kär i en tjej i min klass

Jag är kär i en tjej i min klass

1497 1 13

Hej jag är 17 år och jag går andra året på gymnasiet och jag har varit förtjust i en tjej i min klass ett tag nu men jag vågar aldrig säga någonting, jag vågar knappt säga hej/hej då, jag träffar henne aldrig på fritiden och vet inte hur jag ska göra för 2an har gått så fort och jag är rädd för att jag aldrig mer kommer träffa henne när vi tagit studenten, det känns sjukt jävla jobbigt och jag vet inte vad jag ska göra, jag tänker på henne varje dag och blir nedstämd när hon inte är i skolan, någon som vet vad jag kan göra? :(

På måndag går du fram och säger detta till henne. PÅ MÅNDAG.
Vad är det värsta som kan hända? Hon säger tack men nej tack? Och? Vad kommer hända om du inte säger något till henne? Inte någonting. Klyshigt som fan, jag vet, men varje otagen chans är en förlorad sådan.

Spana också in:

Jag har ungefär samma problem som dig. Går också i 2an, är väldigt tystlåten och inte någon som tar så väldigt mycket plats. Jag vet inte riktigt vad för tips jag kan ge, men försök kanske att visa intresse på andra sätt än att just vräka ur dig din kärlek. Sätt dig bredvid henne i klassrummet, bara fråga något allmänt om någon skoluppgift eller något annat. Det spelar egentligen ingen roll på vilket sätt du tar kontakt, bara det är en kontakt av något slag. 

Kanske kan du lägga till henne på fb? Kanske kan det vara lättare att börja skriva till henne lite? 

Det som brukar hjälpa mig är även att fråga mig själv "vad är det jag är rädd för?". Hm...sen är det ju så att man får försöka att gå utanför sin trygghetszon och göra saker som man tycker är galna lite då och då :) YOLO - ett så utslitet motto men även väldigt sant! :)

Lycka till! 


BlygKille17år: Tack för tipset, borde göra det för jag känner att tiden börjar rinna iväg, vill liksom bjuda ut henne till skolbalen i 3an men som det ser ut nu så är det omöjligt...
Omöjligt? nejnej, en kille i min parallellklass i nian bjöd ut mig. Kände han inte alls, men icke sa jag nej för det...:) det var ganska trevligt ändå. 

Smephine: Jag har ungefär samma problem som dig. Går också i 2an, är väldigt tystlåten och inte någon som tar så väldigt mycket plats. Jag vet inte riktigt vad för tips jag kan ge, men försök kanske att visa intresse på andra sätt än att just vräka ur dig din kärlek. Sätt dig bredvid henne i klassrummet, bara fråga något allmänt om någon skoluppgift eller något annat. Det spelar egentligen ingen roll på vilket sätt du tar kontakt, bara det är en kontakt av något slag. 

Kanske kan du lägga till henne på fb? Kanske kan det vara lättare att börja skriva till henne lite? 

Det som brukar hjälpa mig är även att fråga mig själv "vad är det jag är rädd för?". Hm...sen är det ju så att man får försöka att gå utanför sin trygghetszon och göra saker som man tycker är galna lite då och då :) YOLO - ett så utslitet motto men även väldigt sant! :)

Lycka till! 

Har aldrig vågat ''vräka ur mig min kärlek'', har aldrig berättat för någon vad jag känt, isf var det om någon kom på det, det skulle bara va weird om man helt plötsligt går och sätter sig bredvid henne när det finns platser bredvid dom jag alltid sitter med, men självklart så sätter jag mig så nära som möjligt om det är läge för det och jag brukar då prata lite om skoluppgifter men det är liksom det enda jag har pratat om med henne typ, alltid när vi pratar så varar det bara under en väldigt, väldigt kort tid. 

Jag har skrivit lite på FB men det har verkligen inte hjälpt irl, jag har extrema svårigheter i det sociala livet pga. depression, har alltid blivit dissat, aldrig haft ett förhållande, har mått dåligt sen 1an och jag har tappat energin för allt,  jag klarar inte av att vara med på nästan någon redovisning överhuvudtaget längre, mina betyg har gått ner som fan, jag är aldrig ute och gör någonting. Mitt självförtroende är så dåligt så det finns inte. Hatar hur vissa föds med fördelar och vissa inte, vad är jag bra på liksom? Inget, iaf inget som ger mig någon fördel på den här fronten.. 

Jag tar även åt mig väldigt enkel och är otroligt lättpåverkad, liksom igår så gjorde hela min dag bara av att hon sa ''Hej då ''mitt namn'' '', det gjorde mig så jävla glad och lika dåligt mådde jag bara av att hon inte svarade på en snap som jag skickade förut idag och det förstörde i princip hela min dag. 

Vad jag är rädd för? Att jag ska tappa rösten och inte kunna prata alls eller få panikångest, för det får jag, jag får ju det bara jag ska redovisa och då är det inte lika svårt som detta.

0119linnea: Tänk på just det att ingenting är omöjligt - det finns inget som hindrar dig förutom dig själv, du KAN klara det. Du är mycket mer kompetent än vad du tror!
Det är så det känns och så jag ser det som jag nästan alltid gjort, allting känns hopplöst, har inget hopp om någonting, jag vågar inte ens säga ''Hej'' först till henne, då vet jag att jag inte klarar av att prata ensamma öga mot öga om detta

Läste här om dagen något en umare hade skrivit som faktiskt var ganska bra.. min tolkning av det han/hon skrev var att säkerhet och stabilitet som person bland annat grundas i att våga göra bort sig.

Ju mer du undviker situationer skapar du bara fler orsaker att ha ångest som göder social fobi eller osäkerhet, så känn ingen oro för att göra fel - möt det som skrämmer dig om och om igen för att lösa problemet, dock i de små stegen som passar dig. När saker skiter sig kan man inte göra mycket mer än att skratta åt det och acceptera det. Kanske du lär dig något av sådana händelser? Har du någonsin tänkt på om andra kanske ser upp till någonting du gjort?

Slutligen vill jag bara nämna att många andra känner precis som dig. Alla människor har sina bagage, pinsamma eller deprimerande perioder, som upplevs jobbiga för dem. Det handlar kanske inte alltid hur man har det, utan hur man tar det..


lex_:

att ge en luffare 500 kr är kärlek..

att donera ett av sina organ är kärlek...

att förlåta en annan människa är kärlek...

osv

att ge en luffare pengar är ångest givmildhet och egoistiskt för dom flesta som gör det upprepar jätte mycket att dom gjorde just det


att donera organ är att man vill att den personen ger nåt tillbaka och om det är en familjemedlem vill man ju såklart att den lever eftersom det finns biologiska förbindelser till denne 



och att förlåta en person är antagligen att man inte har ork att tjafsa     

BlygKille17år: Hej jag är 17 år och jag går andra året på gymnasiet och jag har varit förtjust i en tjej i min klass ett tag nu men jag vågar aldrig säga någonting, jag vågar knappt säga hej/hej då, jag träffar henne aldrig på fritiden och vet intearrow-10x10.png hur jag ska göra för 2an har gått så fort och jag är rädd för att jag aldrig mer kommerarrow-10x10.png träffa henne när vi tagit studenten, det känns sjukt jävla jobbigt och jag vet intearrow-10x10.png vad jag ska göra, jag tänker på henne varje dag och blir nedstämd när hon inte är i skolan, någon som vet vad jag kan göra? :(
Ofta, är du säker på att du intearrow-10x10.png beskriver mitt liv eller? :) Jag är precis likadan ska jag säga dig, går också andra året på gymnasiet och gillar en tjej som jag har en hel del lektioner med. Säger typ ingenting när jag är i skolan osv är precis som du. 


Men vet du vad, jag skicka ett meddelade på facebook tillarrow-10x10.png henne i vintras. Då jag sa som de va att jag gillar henne och så. Hon var ärlig och svara att hon inte kände samma sak, men det ena lede till de andra. Fick komma hem till henne på nyår. Innan skolan börja så stackarrow-10x10.png vi även och bowla, jag, hon och två kompisar vardera. Vi sms:ade från och tillarrow-10x10.png så där underarrow-10x10.png hela jul-lovet. Men sen när skolan börja, så var det som att börja om från början igen. Det går bara inte prata med henne tyvärr :( men sms:a gjorde vi fortfarande


Och dum som man är så stackarrow-10x10.png jag hem till henne den dagen hon fyller 18 och sa ännu en gång att jag gilla henne och så. Jag fick samma svar som tidigare. Och sen dess har vi såklart inte pratat med varandra alls, inte ens sms:at.  Det är sex veckor sen hon fyllde 18, så det är bra tag sen


Mitt tips tillarrow-10x10.png dig är att va försiktig, ni ska trots allt gå i samma klass mer än ett år till. Va, du än gör säg inte att du gillar den här tjejen utan försökarrow-10x10.png att bara prata med henne först. Jag vet att det är svårt men försökarrow-10x10.png. Gör inte som jag gjorde bara :/  

Du behöver intearrow-10x10.png svara den här frågan ifall du inte vill, men vart bor du? ;)