Forumet - Jag är mer rädd för monster än för människor

Jag är mer rädd för monster än för människor

232 0 25
Jag är aldrig rädd för våldtäktsmän eller yxmördare. Om jag går på en ödslig väg blir jag glad om jag möter en människa, även om denna skulle kunna vara en potentiell våldtäktsman. Då slipper jag gå ensam på en läskiga vägen och fantisera om att ett monster eller ett spöke ska komma. Om jag är ensam hemma så är jag rädd för spöken, inte att en galen mördare ska bryta sig in. Det jag anar i de mörka buskarna är inte en galning som sitter på lur, det är onda monsterögon.

På något sätt har mina rädslor aldrig vuxit upp. Jag är rädd för samma sak som barn är rädda för, inte de realistiska vuxengrejerna.

Hur vanligt är detta? Analysera mig!

Spana också in:

passaro:

Fast det hjälper ju iofs inte mot din irrationella rädsla ett dugg...never mind. Öh.


Ne, precis. Rädsla är inte någonting rationellt.. för det mesta.


Ögon i en plåthink:

Jag med.


Åh, en människa somär som jag!

Lounge fact:

Nog för spöken finns. Förlåt.


fast dom som finns är nog inte så elaka som dom jag fantiserar om.
Är också rädd för monster och dylikt.
Är t.ex. mer rädd för att börja höra eller se saker än att bli misshandlad.
Har sj kommit fram till att det är för att man kan skaffa kontroll över en annan människa, men man är mindre säker på att man kan kontrollera någon okänd varelse.

Är även rädd för många djur för att de är oberäkneliga, även rädd för utveklingsstörda, av samma anledning.

& bli hellre jagad av en våldtäktsman än att komma i kontakt med massa insekter.