Forumet - jag är rädd

jag är rädd

110 0 13
I stort sätt varenda dag hittar jag en orsak att oroa mig, något som får mig att känna mig sjuk.
Och jag gråter - för det mesta när ingen ser för jag vill inte vara till besvär.
Jag håller mig undan, kryper ner i sängen tidigt för att undvika min sambo och sen bara gråter jag.
Varför måste jag känna såhär? Varför känns det som att mitt inre vet med sig att jag kommer att dö?
Jag har aldrig varit hos en läkare för att kolla upp några av mina "symptom".
Jag är rädd att det ska vara cancer eller något annat allvarligt och att jag ska tvingas berätta om det.
Tvingas se mina föräldrar i ögonen och berätta att deras dotter kanske kommer att dö,
tvingas se deras ögon tåras och själv fortsätta mitt eviga förträngande.
För jag skulle känna mig skyldig att må bra utåt, för allla andras skull.
Varför kan jag inte tillåta mig att vara sjuk? Varför kan jag inte vara okej med att må dåligt?

Ibland kan jag inte andas. Eller, jag kan andas men det känns som att luften inte når ner i mina lungor.
Jag tvingas gäspa och sucka om och om igen för att få luft.
Jag är evigt trött, illamående. Min mage orkar inte med.
Jag går ner i vikt och helt plötsligt tror alla omkring mig att jag är tillbaka i gamla banor igen -
fast jag inte har försökt med något denna gång.

Vad är det för fel på mig?
Jag tror att du mår lite dåligt, psykiskt. Problemen med magen och andningen tror jag också beror på detta. Ta hand om dig och gå till en läkare! Alla är sjuka och det är bara att acceptera att så är det! Och även om du inte är sjuk så kommer säkert dina andra problem upp där hos doktorn och det kanske låter lite konstigt, men då komer dem säkert också bli lösta! Jag tycker du ska berätta för din sambo vad du känner, det blir alltid bättre när ens nära vet vad man tänker och känner. Ta hand om dig och lycka till!

Spana också in: