Forumet - Jag är rädd....

Jag är rädd....

778 0 54
Av någon anledning vågar jag inte bli av med mitt långa hår, det känns som att det är allt som jag är. Att det enda folk ser är han med det långa håret och att det är min enda attribut.

Som att jag bara skulle falla i glömska om jag gjorde mig av med det.

Är det vanligt att identifiera sig med något så mycket? :-k Tell ya storiz!
Lounge fact:

men gör det inte då?


Men samtidigt så är det ju ett problem, att jag inte klarar av att vara som alla andra utan att jag alltid får för mig att det enda sättet att vinna uppskattning är att vara annorlunda.

Hahaha, det här blev vistt en emotråd från min sida. Damn.

Spana också in:

Dan_the_ironman:

Det är väl mest inåt, att jag tänker för mycket och för konstigt och försvårar allt. Om jag inte hade tänkt så mycket hade jag inte varit så emotionellt handikappad.


Det e svårt att bara stänga av hjärnan. Men jag tror det bara är du som tänker att du inte är som folk, det sitter i din lilla elaka hjärna som hackar på dig själv konstant, utan konkreta bevis köper du det för det känns så.
Dan_the_ironman:

Sant, men svårt att förändra de tankebanor som grävt sig djupare och djupare sedan man fyllde typ 12.


Det är svårt ja, men fullt möjligt! Låter som du fastnar i tankefällor, typ:

"Diskvalificering av det positiva.

Det positiva gäller inte eller du förklarar bort det. "Det finns säkert något lurt med det här..."

Förminskning

Du ser det positiva som verkligt men ändå betydelselöst.

Övergeneralisering

Enstaka händelse eller situation tolkas som typisk för hela ditt liv.

Etikettering

Detta är en extrem form av övergeneralisering. En person med utländskt utseende tar en cykel = alla invandrare är tjuvar.

Svart-vitt-tänkande, allt eller inget-tänkande

Det finns bara två alternativ; succé eller fiasko. "Om jag inte gör det perfekt är jag inte värd något."
Selektiv abstraktion, kikartricket

Om du ser en ros ser du bara taggarna. Du fokuserar enbart på en aspekt, oftast negativ, bland många andra.

Personalisering

Du tar på dig personligt ansvar, även när andra aspekter har betydelse. Till exempel tolkar du det personligt när kritik riktas mot en grupp.

Känslotänkande

Du antar att de känslor du har är samma sak som verkligheten. "Jag känner att det är hopplöst, alltså är det så."

Tankeläsning

Du tror dig veta vad andra tänker och har för uppfattning om en. "Det syns ju på dom."

Siarens misstag

Du lever som om dina negativa förväntningar är fakta. "Det bara är så, det kommer inte att funka."

Katastroftänkande

Negativa händelser och mindre oförutsedda händelser blir stora katastrofer.

Måste och borde-tänkande

Används ofta för att höja motivationen. De är förknippade med skuld- och skamkänslor. "Jag borde inte bli upprörd på min mamma, hon vill mig väl och blir sårad...""
Dan_the_ironman:

haha, är nog väldigt så. Och att jag drar väldigt många slutsatser av små saker. Speciellt om slutsatsen är någon sorts komplott mot mig.


Mmm, är så också, mktmkt. Men hjälper lite att vara medveten om det och ifrågasätta om jag har några konkreta bevis. När jag gick i terapi fick jag papper där man registrerade negativa automatiska tankar/tankefällor.. så man blev mer medveten. Och sedan fick man utmana de också, ifrågasätta och så. Ger en rätt mycket kunskap och perspektiv.. och förmåga att vara mer kritisk.
Dan_the_ironman:

Men hjälper det då?


Jag skulle säkert kunna bli bättre på det, men ja det har hjälpt mig på så sätt att jag är medveten om mina negativa automatiska tankar om mig själv, jag vet att de ofta och lätt kommer och jag är proffs på att nedvärdera mig själv och mina insatser. Sedan har jag förstått att bara för att jag känner så så betyder det inte att det är sanningen, sällan har man bevis som håller i rätten. Nu var det länge sedan jag höll på med det där, så är rätt mkt nere i skiten hela tiden men att aktivt arbeta med att ifrågasätta sina elaka tankar tror jag är bra.