Dan_the_ironman:

Men samtidigt så vet man alltid att man har mer att förändra, och varje sådan process tar tid att passera.

Så du menar att människan så länge hon varit människa tänkt så här? Annars, när började det, och hur?
Jag tycker inte den förklaringen är riktigt tillfredsställande. Den är väldigt abstrakt och det känns som det är ett litet argument utan större substans för att beskriva "därför hatar människan sig själv".

framtidstron är död:

älskar sig själv

gör jag.

framtidstron är död:

Så du menar att människan så länge hon varit människa tänkt så här?

Någon form av känsla av att inte räcka till kommer man alltid ha och har nog alltid haft. Tror inte att man kan ge ett konkret svar på frågan.

Dan_the_ironman:

Tror inte att man kan ge ett konkret svar på frågan.

Tråden är självfallet i spekulerande syfte.

framtidstron är död:

Jag är så dum, jag är så fumlig, jag klarar ingenting, min näsa är sne. Man mäter sig själv i andras ögon och konstaterar att man inte duger.

Det kan ju också vara för att slippa "andras press" på sig själv.
Säger jag att jag är sämst på att sparka boll så är det ingen som väntar sig någonting av mig när det är dags för match.
Säger jag att jag är lite korkad och fjär, så är det ingen som förväntar sig att jag ska ta ansvar.

framtidstron är död:

Har människan alltid varit lika självhatisk som nu?

Jag tror att det följer med att vi blir allt mer självupptagna. Man ska synas överallt, vara någonting överallt. Speciellt på nätet.
Det finns bloggar, det finns twitter och tv hit och dit. Man exponerar sig själv och sin vardag och man ser andras "perfekta" liv (vilket egentligen är lika falskt som det man själv hostar upp i sin blogg, eller vad det nu är).
Klart att det sätter press om man har mer att jämföra med.

respons:

Äh, struntprat. Det är skillnad på att vara trygg i sig själv och ha självförtroende och att vara en douchebag som ingen gillar.

antrax:

Jag tror att det följer med att vi blir allt mer självupptagna. Man ska synas överallt, vara någonting överallt. Speciellt på nätet.

Det är sant. Det finns en väldigt självcentrering eller vad man nu ska kalla det, som följer med just den typ av media vi använder och konsumerar idag. Vi har till stor del gått från att vara enbart konsumenter till både det och producenter. Det vi konsumerar fokuserar dessutom till mycket större del hur andra människor lever, än vad det gjorde för en tid sedan.
Detta måste ju göra att vårt självförtroende hamnar i en mer utsatt situation? Om vi duger eller inte?

framtidstron är död:

Detta måste ju göra att vårt självförtroende hamnar i en mer utsatt situation? Om vi duger eller inte?

Ja, jag tror absolut att det kan ligga bakom till stor del.
Ju mer man syns desto lättare är det att råka exponera sina eventuella skavanker.

respons:

Menar att man de som känner sig sanktionerade på grund av sin självsäkerhet ofta är douchebags och bara är inkapabla att klandra sig själva.

Kan inte argumentera emot detta, men håller inte heller med.

Det var konstigt, jag som tycker du är asdålig Dold text: obs. busar bara

antrax:

Ju mer man syns desto lättare är det att råka exponera sina eventuella skavanker.

Tror du att det också ändrar vårt förhållningssätt på ett mer... andligt plan, i brist på bättre ord? På ett medvetandeplan och i hur vi tolkar världen och oss själva?
Att vi omedvetet överför sådana tankemönster i situationer där det inte finns någon reell risk för att exponeras någonstans?

kebu12:

Dold text:

det var inte ens roligt

framtidstron är död:

det var inte ens roligt

för mig var det kanske skoj

framtidstron är död:

Att vi omedvetet överför sådana tankemönster i situationer där det inte finns någon reell risk för att exponeras någonstans?

Kanske, av ren vana.
Och man uppfattar ju världen utifrån sig själv, men möjligen också tvärt om.

Krävs ju att där finns något att gilla också.