Forumet - Jag är så konstig...

Jag är så konstig...

2474 0 59
Hej jag är ny här på forumet. Jag tänkte presentera mig lite. Jag är en blyg tjej som fantiserar VÄLDIGT mycket. Känns nästan som om det är ovanligt mycket och det är ofta samma fantasier om och om igen. Våldsamma är dom också då jag fått kortare stubin i tonåren om man säger så. Mycket kortare faktiskt...

Iallafall så har jag på senare tid börjat tänka svar till mig själv när jag tänker på något. Det kan vara att jag tänker: Gjorde jag fel nu? Nej absolut inte tänker jag till mig själv och har nästan en disskusion men det känns löjligt eftersom det såklart är JAG som tänker båda tankarna. Jag har såna jävla aggressioner också skulle man väl kunna kalla dom.

Jag spelar spel på datorn ibland och kan bli jävligt arg av det när man dör och så. Det händer också att jag blir väldigt arg när inget funkar och det har hänt att jag slog med knytnäven på databordet flera gånger så det blev ett jävla blåmärke i flera dar.

Åter till min fantasi. När jag fantiserar så stänger jag ute resten av världen och när jag t.e.x. går till affären så ser jag liksom inte vägen. Jag ser bara det som är i mitt huvud men kroppen fortsätter ändå att gå. Ibland "vaknar jag upp" och ser vägen men det är ändå läskigt. Hoppas det inte blev för tråkig läsning nu...
Plockar också hår på benen med pincett för att lindra ångest. Kallas trichtotillomani eller nåt.

Sen var det väl inte så mycket mer konstigt med mig förutom lite stereotypa beteenden men dom har väl alla antar jag...
Jamen jag tror det kan bli att jag slår sönder något i framtiden. Det är jävligt nära många gånger. Jo jag vet att det är konstigt det där med håren. Men jag visste inte ens att det var något andra gjorde först. Trodde bara det var något lite konstigt jag hade för mig. Är tydligen ganskaovanligt. Känner mig glad och lugn när jag gör det...[confused]

Spana också in:

Emii:

Åter till min fantasi. När jag fantiserar så stänger jag ute resten av världen och när jag t.e.x. går till affären så ser jag liksom inte vägen. Jag ser bara det som är i mitt huvud men kroppen fortsätter ändå att gå. Ibland "vaknar jag upp" och ser vägen men det är ändå läskigt.


brukar jag lyckas med i klass rummet om läraren är till räkligt tråkig.
Emii:

Åter till min fantasi. När jag fantiserar så stänger jag ute resten av världen och när jag t.e.x. går till affären så ser jag liksom inte vägen. Jag ser bara det som är i mitt huvud men kroppen fortsätter ändå att gå. Ibland "vaknar jag upp" och ser vägen men det är ändå läskigt.


brukar jag lyckas med i klass rummet om läraren är för tråkig.
Emii:

Absolut inte (Du röstade på detta alternativ)


Låter ruskigt likt mig. Har också en väldigt livlig fantasi och även då jag försöker fokusera mer på verkligheten så är det skönt att sjunka tillbaka och fantisera om bättre tider. Det gäller bara att inte låta fantasin ta övertaget, vilket jag inte har behärskat riktigt ännu. Jag har också ofta en debatt med mig själv om allt möjligt jag gör och jag antar att det har med ens livliga fantasi att göra, dvs att man tänker för mycket. Det är nästan så att man bildar en dubbel personlighet eller nått. Kort stubin har jag också, dock så visar jag det genom att gorma väl valda svordommar mot någon/något i närheten.

Välkommen till forumet i alla fall [smile]